Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19, den 9 februari 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSTEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF SIGNE LAGERLÖW.
ET hade knappast varit någon dag.
Solen sträfvade sin korta båge
öfver himlahvalfvet i dis och töcken
och slocknade småningom vid en
oklar, svagt genomglödgad horisont.
Fiskare Bertilson, som varit ute
och dragit sina ryssjor före
mörkningen, låg nu på hemfärd. Den
starka blåsten under några dagar hade gjort
fångsten skral — han såg med harm ned i båtbottnen,
där snultornas snäckskära bukar lysa i mångfald
bland några fattiga torskar och en och annan ål.
Han hade tydligen gjort sig besvär i onödan.
Därute vid vattenlinjen doppade snart solen —
österifrån välde skymningen fram lik ett mörkblått
skynke öfver ett ljusare.
Han tog sikte på sitt gamla märke, fyren, och
rodde på. I samma ögonblick solen försvann
glirr¾-made ljudlöst och metodiskt som Guds eget verk
Agafyrens ljuslåga upp lik en stor blek stjärna, som
spred sitt späda sken öfver det dunkla vattnet.
Samtidigt tändes äfven de andra fyrarnas sken, och den
entoniga vidden framför honom fick en ny glans af
högtid frid och ljus.
Men snart försvann alltsammans och båten svängde
in bakom en udde af gneissgrå skär, där den nästan
gled fram på sin goda fart i det smulta vattnet.
Ännu några årtag, och han
hys-kade af årorna och kastade dem
upp i båten, så att det klingande
ljudet mot ektoftárna hördes långt
utåt sjön, och gjorde fäst. Därpå
sorterade han ut fisken, kastade
snultor och annat skräp tillbaka
i sjön, stjälpte det öfriga i en
hink och hoppade i land.
Däruppe låg stugan, rödmålad
med hvita knutar. Var-det
inbillning eller verklighet —han tyckte
att det strålade om den i kväll,
ja, att det strålade af allt
omkring honom, strålade som om
världen legat i ett återsken af
många millioner människors
högtidstankar.,
En¾oft’af svinkok och granris
slog emot honom i dörren — vid
köksspisen stog hustrun, varm
af ångorna så, att det svarta
håret krusade sig som en
upprörd sky kring det vackra friska
ansiktet.
— Nå. Du har väl inte sett
till någon? frågade hon och sände
en menande blick bort mot en
liten ljushårig gosse, som satt på
träsoffan och lekte med en
segelbåt.
• — Nej, svarade han och kastade
med en van gest mössan upp på
en spik på väggen — och bäst
är det kanske att slippa. Han
har väl annat att sköta, som icke
passar sig här, tillade han
ironiskt och suckande.
— Å, ännu kan han nog
komma, svarade hustrun, — du vet
ju att somligt folk helst är ute
efter skymningen.
Barnet såg upp. ;>
— Är det tomten som kommer
då? frågade han.
— Ja, svarade modern och slog an en annan ton,
det är Gunnars tomte som kommer för att bringa
lycka i huset.
— Just en skön lycka! mumlade Bertilson, men
teg efter en ny menande blick från hustrun.
I själfva verket talade de icke alls om tomten,
utan om Bertilsons bror, med hvilken^ mänskliga
elände de icke hade samvete att såra barnets
oskyldiga öron. Innan Bertilson gift sig hade de två
bröderna haft stugan gemensamt och lifnärt sig med
fiske och båtbyggeri. Det var allmänt kändt att de
båda männen fått slita ganska tappert för sitt
uppehälle. Men de voro arbetssamma och dugliga och
aktade som redbara och skickliga män af den öfriga
befolkningen. Men utan synbara orsaker kom det
plötsligt som en päst ett helt annat lynne öfver den
yngre brodern, Tobias, som först hårdt frestade och
slutligen totalt bröt det goda förhållandet mellan
bröderna. Tobias hade börjat dricka. Först hade
han druckit i glädje och öfvermått, liksom vidgande
sig i ruset utan att taga skada af det; men det blef
en kortvarig fröjd. Ty allteftersom de misshandlade
krafterna minskades, vidgades han icke i ruset längre,
utan blef beroende af det, gick upp i det, tydde sig
till det som hunden till sin brasa, som nomaden
till sin eld.
Och en dag efter Bertilsons giftermål hade ett
Forts, å sid. 20Q
KRONPRINSPARETS BESÖK A GÖTEBORGS MUSEUM: / Konstafdelning en.
Foto. för H. 8. D. af A. BACKLUND, Göteborg.
- 295 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
