Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21, den 23 februari 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BATWA-FOLKET
(Till illustr. å föreg. sida.)
I västra delen af det omkring 60 kvadratmil stora
träsk som omger Bangveolo-sjöns södra del, lefver
det af mig undersökta träskfolket Batwa fram sitt
lif i en omgifning och under lefnadsvillkor, som man
med skäl kan anse vidunderliga.
Flera andra folkslag på skilda håll af vår jord hafva
visserligen sina bostäder uppförda på pålar eller
flottar i sjöar och’ träsk för att härigenom lättare
undgå angrepp af fiender och vilda djur, men dessa
flott- och pålbyggnads-folk, idka dock åkerbruk och
jakt på fast mark. Batwa-folket däremot lefver hela
sitt lif i träsken, lifnärande sig af näckrosens
rotstockar (se bild 1), af jakt på träskantiloper (se bild 7)
och fiske. Dessa träskmänniskor gå endast
undantagsvis upp på fast mark och äro således kan man
säga en sorts mänskliga amfibier. De bygga sina
usla gräshyddor på gungflyöar (se bild 2), som
genom påläggning af papyrusknippor göras stadigare,
och deras samfärdsmedel bestå af smala urholkade
trädstammar, som mera,göra skäl för namnet
vattenskidor än kanoter.
Batwa-folket är ingalunda småväxt, men kvinnorna
äro betydligt mindre än männen. De förra pryda
sig med mantlar af träskantilopernas skinn, på hvilkas
hårlösa sida männen inristat vackra och varierande
ornament (se bild 3). Batwa-folkets husgeråd äro
af primitivaste beskaffenhet. Kokkärlen äro
tillverkade af bränd lera, medan sköldpaddskal och
musselskal få göra tjänst som skålar och skedar. Männens
vapen äro båge med förgiftade pilar samt långa spjut
af helt annan typ än de i Centralafrika annars
brukliga. Eld fås genom att drilla en pinne mot en annan
på sätt bild 4 visar.
Under den tid jag lefde med Batwa-folket lärde
jag ganska grundligt känna deras lefnadsförhållanden,
jag fick tillfälle se huru de lif närde sig af träskens
produkter inom växt- och djurvärlden, jag fick
närvara vid deras mer egendomliga än vackra danser,
jag fick kunskap om deras trolldomsmedel, deras
mediciner (se bild 6), deras sätt att begrafva sina
döda m. m. Jag har således godt hopp om att den
beskrifning af Batwa-folket med hvilken jag nu är
sysselsatt, kommer att blifva af ett visst värde för
utredandet af Bangveolo-områdets etnografi. Det
är äfven ’mitt hopp att de samlingar jag nu hembragt
från docenten Fries och min färd genom Afrika från
Kap till Alexandria i sinom tid må blifva
tillgängliga för allmänheten, ordnade’ på det sätt, jag genom
min utställning i Konstakademien har velat framhålla.
Härigenom blefve samlingarna ej blott ett
studiematerial för etnografer utan finge äfven värde som
åskådningsmaterial i folkupplysningens tjänst.
Stockholm d. 14 febr. 1913
Eric von Rosen.
ALVASTRA TURISTHOTELL FÖRE OCH EFTER BRANDEN.
GUSTAF LYTH †
(Tillhör1 veckans Porträttgalleri.)
Det Karolinska läroverket i Örebro drabbades den
13 febr. af en djupt känd förlust i det lektorn i
latinska och grekiska språken därstädes, fil. doktorn
Per Gustaf Lyth då kallades hädan, träffad af ett
slaganfall. Därmed ändades en rik lifsgärning i den
klassiska filologiens såväl som i ungdomsuppfostrans
tjänst
Lyth var född i Visby den 6 mars 1848, son till
den bekante likaledes framstående skolmannen och
läroboksförfattaren lektor Jakob Eberhard Lyth. 1867
blef han student i Upsala, aflade därstädes 1875
gamla fil. kandidatexamen och promoverades samma
år till fil. doktor. 1883 utnämndes han till lektor i
Örebro. I trettio år har han sålunda tillhört
allmänna läroverket därstädes, vid hvilket han äfven
innehaft kortare rektorsförordnandèn.
Skolan var ju Lyths egentliga arbetsfält och i hans
lärjungars hjärta skall bilden af honom fortlefva med
oförminskadt lif intill slutet af deras egen lefnad.
Med kärlek och nit skötte han sitt värf att göra
ungdomen bekant med det gamla Grekland och Rom.
Han förstod .att väcka deras intresse för ämnet som
få lärare och ingifva dem samma kärlek för
detsamma, som besjälade honom själf. Omvårdnaden
om ungdomen sträckte sig för öfrigt äfven utanför
skoltimmarne och kändt är, huru han sökte främja
dess lekar och nöjen genom ordnande af vårfester
och lekstugor, hvarvid han ingalunda försmådde att
¾ själf gå med i leken med sitt glada, barnsligt
uppsluppna humör.
Men utom skolman var Lyth äfven författare
Fränist naturligtvis på det klassiskt-filologiska
området hyarifrån man minnes hans lärobok i romerska
antikviteter förutom öfversättningar af åtskilliga
klassiska skrifter, senast Titi Livii "Konungasagor", ett
arbete, som han tillegnade den af honom högt
uppskattade Selma Lagerlöf. Men därjämte har han
utgifvit en handledning i stilistik och äfven
offentliggjort flera undersökningar, beträffande särskildt
Esaias Tegnérs diktverk. Ännu i början af förra
året utgaf han sålunda "Tegnérsstudier" i två delar
och fram mot julen en bok "Tegnérs erotik", som
blef den sista af hans hand.
I yngre dagar ägnade sig Lyth jämväl åt
tidnings-mannaverksamhet. 1883—85 var han sålunda
ut-gifvare af Örebro Tidning, 1886—87 af "Närikeposten".
Äfven som föreläsare var lektor Lyth mycket
verksam.
"Lektor Lyth död — en kämpe fallen — en
ungdomsvän borta — en hänförd idealist mindre.
Ungdomen, motståndare, vänner, alla skola de akta hans
minne".
I dessa ord af en tidning på platsen skola alla,
som kändt lektor Lyth af hjärtat instämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
