Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 28, den 13 april 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIERPONT MORGAN 1
HVITA HUSETS BABY.
EFTER ETT KARAKTÄRISTISKT PORTRÄTT.
Den kände amerikanske milliardören Pierpont Morgan afled
den 31 mars i Rom’, där han sedan någon tid vistats. Enligt
läkarnes utsago har döden framkallats af svält, vållad af
patientens oförmåga att intaga föda.
John Pierpont Morgan var född 1837 i Connecticut och son
till den förmögne bankiren Junior Spencer Morgan. Efter att
vid 20 års ålder hafva inträdt på atfärsbanan blef han 1864 chef
för den af fadern grundade firman I. S. Morgan & Co. Under
de närmaste åren var han jämväl deläg*are i två andra
bankirfirmor, af hvilka den största Drexel, Morgan & Co., sedan
(Forts, från sidan 442).
skulle inte tjäna något till och jag skulle förresten
inte rå med dem. . Någonting var knäckt inom mig.
Jag hade blifvit fatalist, utan att veta hvad det
ordet ville säga, och när jag på uppropet steg in i
min klass igen väntade jag tämligen lugnt mitt
öde.
Jag hälsade på mina kamrater. De voro där
allihop, utom den jag sökte. Ingen Falk syntes till.
Jag vågade en fråga på måfå, och man svarade mig
att han slutat skolan. Han skulle gå till sjöss. Då
var det som om något ändtligen gick loss inom mig
och i samma stund fick allting en annan färg, tyckte
jag, inte så het och skrämmande, lugnare, lättare,
tunnare. Jag kunde naturligtvis inte säga mig allt
detta då som jag säger det nu; men jag är
öfver-tygad om att jag ändå kände det ungefär så. Jag
tror inte att vi förändra oss så stort med åren.
Det väsentliga finns från början. Åtminstone
tycker jag att jag hela mitt lif varit ungefär likadan,
och jag vet att jag seglat med många spökskepp.
Men nu är jag i hamn. Jag är inte diktare. Jag
skrifver inte om människor utan om siffror. Jag
skrifver inte vers utan ekonomiska öfversikter. Jag
håller fan i styr. Man lär sig känna igen honom
med åren; det är alltid ett utbyte. Och det är
därför jag är glad att jag blifvit gammal.
Den lilla gråa mannen tystnade, Herrarne rökte
och drucko. Slutligen sade räntmästaren, mera för
JOSEPHINE ’ WILSON COTHRAN presidentens brors barnbarn
med sin moder, mrs Perin Cothran.
Drexel trädt tillbaka, efter sin chef benämndes J. P. Morgan & Co.
Tillsammans med två andra firmor, den ena i Paris och den andra
i London, bedref detta bankhus från 1870 talets början en
omfattande och lukrativ verksamhet för financiering af truster och
andra större affärssammanslutningar. Bland de väldigaste
affärskombinationer af sådan art, som Morgan skapat, räknas den
amerikanska ståltrusten med ett kapital af 11 hundra millioner
dollars, samt kol-, järnvägs- och fartygstrusterna, alla förfogande
öfver enorma värden.
Morgans efterlämnade förmögenhet, som anslås till omkring
två milliarder dollars, tillfaller till större delen hans ende son
den 48-årige Pierpont Morgan.
att säga någonting än därför att saken intresserade
honom:
— Och du såg aldrig din Falk sedan?
— Nej, han var borta. Kanske är han upplöst i
oceanen. Kanske drifver han ännu omkring på
sjö-manskrogarna. Men han kan också vara
plantageägare på Ceylon och röra sig "med miljoner. I går
natt när jag kom från tidningen passerade jag Klara
kyrkogård. Den gamla skolbyggnaden låg grå och
trött i månskenet, och mellan grafvarna girade en
lång sjömansfigur. Ibland hojtade han till och tog
några danssteg. Så dök lagens väktare fram och
anammade mannen. Jag kom plötsligt att se min
gamla skolkamrat för ögonen, och därmed var jag
inne på den historia jag berättat er.
Men högt öfver mitt hufvud gledo aprilskyarna
som spökskepp för fulla segel. Vinden rasslade i
de torra kransarna på Bellmans kulle, kattor och
dåliga kvinnor skreko i gränderna. Stockholm
började få vårkänslor igen. Men jag var gammal och
mina ögon svedo och min rygg värkte — och jag
lät vårens spökskepp brusa öfver trädtopparna.
— Du är ännu med på det skeppet, sade värden,
och skålade.
Och det lilla gråa nystanet rullade ihop sig igen
i sin stol liksom för att gömma sig. Ett kort och
retsamt skratt afslutade hans historia. Sedan
började han tala siffror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
