Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 29, den 20 april 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Forts. fr. sid. 452.
härifrån. Nu ringer jag igen. Pass på, Birgit —
håll kudden i beredskap? En enda Hedenbergdrill
,kan fördärfva hela ackordet! Får jag be om 893?
Tack! Är det Stadshotellet — Eksjö — hallå,
Nässjö, Nässjö, Eksjö, hallå — är det stadshotellet?
Klart till Nässjö. Är det löjtnant Andrén — var så
god! Hallå, hallå!
Annies stämma, som nyss låtit helt sträft
affärsmässig, förvandlades i en fart till det ljufvaste
kvit-ter. Den som hörde utan att se, måste ta henne
för en litet pjollrig, men förtjusande familjeflicka.
— Hallå, är det löjtnanten — ? Löjtnant Andrén?
Så roligt! Ja, hvad skall ni egentligen tänka om
mig? Som så här ringer upp och stör er
förmiddag? Saken är den, att jag är på resa till
Oskarshamn och är hunnen till Nässjö. Nu upptäcker jag
i min tabell, att jag måste vänta öfver några timmar
i Eksjö — tänk så förargligt — och så — så roligt
på samma gång! Ja, för det skall naturligtvis bli
roligt återse en gammal barndomsbekant. Hvem
jag är — ? Ja, vet ni, det skäms jag rent ut att
förråda — ja, ja — ja, så här i telefon, ni förstår.
Ni får veta det, om ni bekvämar er ner till tåget
— ja, det går härifrån 12.40 och är i Eksjö 1.27.
Ack, nu ångrar jag nästan, att jag ringde upp er —
att jag — att jag besvärade er! Hvad, hvad skall
ni tänka om mig? Så ni känner verkligen inte
igen? Det var inte artigt! Ni minns inte vårt sista
sammanträffande i Elmhult — att nu inte tala om
Oskarshamn? Nej, ni får inte veta mitt namn!
Adjö med er, och glöm, att jag telefonerat! Det
sVulle bli rysligt förargligt, om någon i Oskarshamn
fick veta det! Adjö, nu ringer jag af.
Det var verkligen på tiden; vid det här laget voro
de bägge vittnena medvetslösa. Maj Hedenberg
under kudden liknade titanen under ön Trinakria.
Hela soffan skakade i vulkaniska vågrörelser.
Och månskensprinsessan, som vanligen syntes
nästan hvitblek mot sitt mörka hår, gick blodröd
och motionerade sin våldsamma skrattlust.
Vulkanen och vandrerskan upphörde samtidigt med sin
verksamhet.
I stället bröt skrattet löst. Bröt löst med en
häftighet och — för Majs del med en högljuddhet —,
sä Annie måste erinra om sin fader, som sof i
våningen ofvanför.
— Hur kunde du, hur kunde du, skrattade Maj,
när hon ändtligen fick mål i munnen?
— Ja, säg det, smilade Annie nästan skamsen.
— Annie är’mästerlig, erkände Birgit, — den här
historien är dråplig. Du får inte hindra mig att
berätta den för min fästman. Den är dråplig —
— Bah, fortfor Annie skeptiskt — hon satt i ett
slags bakrus —, inte tror ni, löjtnanten nappar?
— Den spolingen, utropade Maj, — jo, var lugn
för det!
— Jag skulle ge bra mycket för att få se honom
därnere, erkände Annie, fortfarande tvifvelsam.
— Hvad hindrar, hvad hindrar, jublade Maj och
sprang bort till klädhängaren.
— Ar du, är du —?
Nu var det Annie, som sökte dämpa hänförelsen.
— Först och främst är klockan inte 1.27 än. Och
sedan? Tror ni, jag vill äfventyra —? Vill någon
förnuftsbegåfvad kvinna äfventyra att bli sedd af —
löjtnanten? Det skulle verkligen vara du, sköna Maj!
— Jag går dit ner, förkunnade ett mildt,
flöjttonande organ.
Annie tittade förbluffad på månskensprinsessan.
— Du Birgit?
— Kan vi inte gå alla tre, tyckte Maj.
— Då anar han oråd. Gissar, att det är komplott.
— Jag går ensam, förklarade Birgit bestämdt.
— Du är säkrast, erkände värdinnan gillande, —
du är jörlofvad och kan hålla dig allvarsam.
— Än jag då, protesterade Maj, förnärmad. —
Bara för att visa, att jag kan vara allvarlig, när jag
vill — så följer jag med Birgit.
# *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
