Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 30, den 27 april 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
(Forts. fr. sid. 470.)
och publik afpasaad religion i Meyerbeers stil, var
det, Wagner ville ge dramats form, utan djup,, lefvade .
kristendom som högsta uttryck för sin religiösa
och moraliska öfvertygelse. Länge låg fröet och
grodde inom honom, hämtande näring ur hans
storvulna fantasi, olika planer och utkast till ett stort
religiöst drama föreligga från olika tider, än från
den ena sidan, än från den andra griper, han tag i
sitt stora ämne, men det stannar vid endast försöket.
Såväl det till dels utarbetade, revolutionärt
tendentiösa dramat "Jesus von Nazareth" från 1848 som
det af buddhistiska legender starkt influerade utkastet
"Der Sieger" omkring tio år senare äro att anse
som förstudier. Flera gånger var Wagner betänkt
på att sammanlänka ämnet med något af sina andra
dramatiska mästervärk; både till "Lohengrin" och
"Tristan" ville han knyta denna alltid lefvande idé,
men dess mäktiga storhet tvang honom hvarje gång
att reservera stoffet till ett särskildt drama, som
skulle bli hans sista och märkligaste, kronan på
hans konst, inseglet på hela hans sträfvan: "Parsifal,
Ein Bähnenweihfestspiel".
Legenden om Qral är en af de vackraste och
djupsinnigaste, som bevarats från den kristna
medeltiden. Den betecknar höjdpunkten af den
skapande fantasin hos ett tidsskede, i hvilket djuprotad
gudstro och världsfrånvänd mysteriepåverkad
fantasi, eftertänksamt allvar och glad lust till äfvenlyr
och romantik gjorde likbetydande inslag, då fröjden
öfver allt härligt, lifvet bjöd, all glansfull yppighet,
naturen framvisade, formade tanken stor och fri, då
smärta och lidande fattades som förskola till den
sanna lyckan, som preludium till den fulla
harmonin mellan gudom och människa. Med uppränning
i den hedna myten om Hermes’ bägare har sagan
†ortlefvat och påbyggts under sin vandring genom
galliska och mohriska folkslag, till dess
kristendomen omgjöt den till praktfull ram för sina^ djupaste
mysterier och frälsningsläror. Genom Crétien de
Iroyes och Wolf ram von tschenbach fick den sin
egentliga utformning för att af Wagners geni nå
fullkomlighetens slutenhet och styrka. Gräl är
bägaren, ur hvilken Kristus vid den sista
kärleksmåltiden bjöd sin lärjungaskara det helgade vinet, sitt
blod, och som uppsamlade blodet, strömmande ur
den korsfästes spjutuppstungna sida. Genom denna
dubbla beröring med frälsarens blod erhöll den
undergörande egenskaper, åsynen af den gör den sjuke
frisk och den gamle ung. Åt konung Titurel är
vakten gifven i uppdrag, i fjärran bergland bygger
han Gräls borg och samlar omkring sig Gräls
rid-derskap. Sonen Amfortas tar arf efter sin fader.
Men Klingsor, fylld af hat öfver sitt misslyckande
Vår
Geografiska pristäflan
har af vår läsekrets omfattats med ett intresse,
som på samma gång det glädjande nog vida
öfver träffat .våra dock mycket högt spända
förhoppningar lagt på vår prisbedömningsnämnd ett
arbete af så överväldigande dimensioner, att det
ej kunnat slutföras tillräckligt tidigt för att
resultatet, i enlighet med vår plan skulle kunna
offentliggöras i nu föreliggande nummer. Det har
nämligen visat sig att bland den utomordentligt stora
mängd ingångna svar ett betydande antal innehålla
Eftertryck af text eller illustrationer LUVAR 8 DAG
F„ A. B. HVAR 8 DAGS
att bli Gralriddare, tar trolldom till hjälp och
bygger ett slott, som befolkas med förföriska
kvinnogestalter. Dem anför Kundry, hon, som brast i
hånskratt, då Mästaren ##på Golgatavägen dignade
under korsets tyngd. Öfver henne hvilar
förbannelsen, som ej kan lösas annat än genom ren,
osinnlig kärlek. Gräls ridderskap smälter, allt mer
samman och Amfortas drar till slut ut i striden med
Longinus’ helga lans. Ett ögonblick väcker i honom
åsynen af Kundry en oren tanke, Klingsors är
lansen, och sårad på samma ställe och af samma
vapen som en gång Frälsaren, föres Amfortas tillbaka.
Oläkligt är såret, endast vapnet, som slog, kan hela.
Och olyckorna falla talrika öfver Gräls bedröfvade
riddarvakt.
Men återlösningens löfte är gifvet. "Aus Mitleid
wissend, der reine Tor, harre sein’, den ich erkor."
"Der reine Tor" är Parsifal, som okänd anländer till
Gralsborg och blir ett medlidsamt, men oförstående
vittne till smärtan och sorgen. På fortsatt vandring
kommer han till Klingsors slott, och redan tyckes
segern i kampen vara hans, då Kundrys list tar honom
fången. Men i åtgörandets ögonblick blixtrar
medvetandet om Amfortas synd och smärta fram, han
stöter undan Kundry, segern är hans och "vid
korstecknet med Longinus’ helga, återeröfrade lans
sjunker Klingsors slott i jorden. Men rätta vägen till
Gralborgen stänger Kundrys förbannelse, och genom
svåra lidanden och strider irrar Parsifal
omkring,-under det mörkret faller allt dystrare och tätare.öfver
Gralsborg. Men Långfredagen bryter till sist
förbannelsen, som räddare gör Parsifal sitt intåg och
och öfvertager Amfortas ämbete och krona.
Också öfver musiken till Parsifal hvilar samma
svala ro, samma transscendentala mystik. Ingen
dramatisk upprördhet, ingen våldsam kontra.stvärkan
får här förvirra och bringa i oordning dragens
storhet, linjeföringens renhet. Enhetlig, utpräglad stil,
aldrig bruten, kännetecknar Parsifalmusiken, hvarur
vi ofta tycka oss förnimma anklanger från den
Lisztska kyrkomusikens höga hvalv, från "den siste
Beethovens" mystikgenomandade värk, från Bachs
mäktiga storvulenhet. Detaljens utformning är
beundransvärd, växlingarne karaktäriseras genialt af
en till en aldrig förr eller senare uppnådd
fullkom-ning drifven harmonik, körernas klangvärkan, efter
1600-talsmönster nådd genomdelning i grupper, är
mästerlig. Och in i denna underbara stämning föras
vi genom ett förspel, som ger hela dramat en
miniature och oemotståndligt tvingar oss till
beundrande tacksamhet inför ett au musikhistoriens allra
märkligaste värk och dess snillrike skapare.
Barthold Åhnfelt.
felaktiga lösningar. Detta har gifvetvis tillföljd
ett oförutsedt och i hög grad ökadt arbete,
hvilket i sin ordning förhindrat möjligheten att förr
än i nästa nummer offentliggöra resultatet.
G ref ve Hugo Hamilton (biografi med helsidesporträtt). —
Konung Gustaf i Avignon. — Invigningen af svenska kyrkan i
Paris. — Stockholms stadsfullmäktiginstitutions 50-årsjubileum.
— Richard Wagners hundraårsminne högtidlighålles i Göteborg.
— Svensk-danska studentkonserter. — Pansarkryssaren Fylgia. —
Franskt gästspel vid Stockholmsop eran. — Belgiska storstrejken.
— Revolutionsbilder från Mexico. — K^arl Hagenbeck †. —
Brokigt utomlandsnytt. — Veckans porträttgalleri.
utan särskildt medgifvande förbjudes vid taga påföljd.
TRYCKERI. GÖTEBORQ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
