Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 32, den 11 maj 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAM CLASON.
TIUTPORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SfcA
Ära den, som äras bör! När riksdagen i år med
sådan kraft tagit itu med arsenikförgiftningsfaran
och k. m:ts regering lof vat att redan i andra hälften af
denna månad vidtaga åtgärd i ärendet, bör det icke
glömmas, att den man, som först satte frågan på
dagordningen, var prof. Sam Clason. Redan i en
motion vid 1911 års riksdag påvisade denne med
stöd af apotekare A. Blomquists undersökningar
dels att under den senaste tiden de iakttagna fallen
af starkt arsenikhaltiga varor visat en bestämd
tendens att växa, dels att fall blifvit bekanta, då
sjukdomen alstrats under förhållanden, hvilka man
tidigare icke haft anledning att misstänka såsom
arsenikfarliga. Redan då riktade han uppmärksamheten
på sådana fall, då sjukdomsorsaken legat i garner,
målningar af väggar och tak, korkmattor, murbruk,
snus m. m. äfvensom därpå, att just i ett land
sådant som vårt på grund af dess klimatiska
förhållanden, som föranleda bruk af innanfönster m. m,
arsenikfaran faktiskt är större än i andra länder, där
sådana förhållanden icke existera. Motionen
utmynnade i en hemställan, att riksdagen i skrifvelse till
k. m:t ville anhålla om utredning genom sakkunniga,
hvilka åtgärder från det allmännas sida borde
vidtagas för att kunna i möjligaste mån upptäcka,
förebygga och motverka faran af kronisk
arsenikförgiftning och båda kamrarne beslöto i enlighet härmed.
Först i år har det emellertid kommit riktig fart i
utredningen, hvartill massförgiftningarna i gamla
riksdagshuset gifvetvis i väsentlig mån bidragit.
Samuel (Sam) Clason är född i Uppsala den 23
Juni 1867,’ son till professorn i anatomi därstädes
Edvard Claes Herman Clason och hans maka Clara
Malvina Ulff. Efter bestådd mogenhetsexamen blef
han student i Uppsala 1884, aflade därstädes fil.
kand.-examen 1887 och fil. lic.-examen 1893 samt
piomoverades 1895 till filosofie doktor efter att
offentligen ha försvarat en synnerligen flitig och god
afhandling "Till reduktionens historia" hvilken
belönades med Geijersjta priset. Samma år
förordnades han till docent i historia. Samtidigt ingick
han som tjänsteman vid riksarkivet, där han 1903
befordrades till amanuens. Under tiden han
tjänstgjorde här, utgaf han tredje bandet i förra afdelningen
af det stora verket "Axel Oxenstiernas skrifter och
brefväxling" samt författade dessutom ett antal
uppsatser af hufvudsakligen fackligt intresse. Att nämna
är dock "Stockholms återfunna stadsböcker från
medeltiden" i Historisk Tidskrift 1903. En större
uppgift fick han sig förelagd genom öfvertagande af
författarskapet till den del af den Norstedtska svenska
historien, som afhandlar förra delen af 1880-talet.
Härigenom fördes han in på det forskningsområde,
där han hittills väckt största uppmärksamheten. Vid
Svenska Historiska Föreningens årsmöte 1908 höll
han nämligen ett följande år i Historisk Tidskrift
tryckt föredrag "Vårt hundraårsminne: krisen 1808
— 1809", i hvilket han söker rehabilitera Gustaf IV
Adolfs minne. Säkert är, att han därmed inledde
en välbehöflig reaktion mot den nedsvärtning af den
olycklige och andesvage monarkens eftermäle, som
helt naturligt utgått från det håll, hvilket stod som
segrare vid 1809 års revolution. Likaså säger han
mångt och mycket som är träffande om den politik,
som bedrefs af dessa segrare. Men fråga är likväl,
om han själf icke i sin ordning gått till öfverdrift,
om han icke i sin kritik åtminstone delvis glömt
den viktiga sanningen, att det är lätt att vara klok
efteråt, och vid sin rentvagning ett så betydelsefullt
faktum som det, att England — bundsförvanten —
själf rådt Sverige till förlikning med Napoleon. Huru
som hälst skall detta föredrag alltid tillhöra det
senaste årtiondets märkligare historiska inlägg.
Hvad som i hög grad underlättat prof. Clasons
historiska arbeten har varit hans synnerliga
färdighet som stenograf. Han utbildade sig härtill redan
under studentåren och dref det till sådan
skicklighet, att han redan 1888 vann anställning som
snabb-skrifvare vid riksdagens kamrars kanslier,., hvilket
han fortfor att vara i många år framåt. Äfven på
det stenografiska området har han idkat
författarskap. I åtskilliga år redigerade han nämligen
"Her-mes, organ för den arendska stenografien i
Sverige" och meddelade däri bl. a. "Bidrag till
steno-grafiens historia i Sverige". Han har äfven utgifvit
"Läse- och skriföfningar i Arends stenografi", om
hvilkas förträfflighet vittnar, att de utgått i ett tiotal
upplagor. Sitt intresse för stenografien har Clason
äfven ådagalagt som riksdagsman, i det han vid
1912 års riksdag väckte motion om
stenografi-undervisnings meddelande i skolorna. Den
framtidstanke, som häri innehölls, visade sig emellertid
för tidigt väckt: motionen af slogs i båda kamrarne.
Clasons verksamhet som riksdagsstenograf
införde honom tidigt i det politiska lifvet. När 1895
års unionskomité tillsattes, blef Clason en af dess
notarier och författade i anslutning härtill en
"Historisk redogörelse för unionsfrågans tidigare
skeden". 1899—1900 var han sekreterare hos
konstitutionsutskottet och 1905 hos de båda urtima
riksdagarnes särskilda utskott. Det antages, att han
från riksdagens hemliga förhandlingar vid dessa
riksdagar bevarat historiskt värdefulla anteckningar.
År 1904 hade Clason emellertid utnämnts till
Martin Weibulls efterträdare som professor i historia.
Det dröjde nu icke länge förr än han invaldes i
riksdagen. 1906 gaf Västmanlands läns landsting
honom nämligen plats i Första kammaren. Här
har han gjort sig känd som högerman och af sitt
parti hedrats med plats i konstitutionsutskottet.
Han har emellertid vid olika tillfällen framträdt med
motioner, som väckt anklang och intresse inom
skilda partier. Ofvan ha vi nämnt tvenne. Här skal!
erinras om ytterligare två: de, som gällt lämpligare
beskattningsbestämmelser för familjeförsörjare och
gifta. Särskildt har han, ehuru hittills utan praktiskt
resultat, ifrat för förändring i det nuvarande, förvisso
icke riktiga förhållandet, att man och kvinna, som
gifta sig, bli belagda med högre skatt än om de
förblifvit ogifta. Icke utan skäl har Clason fäst
uppmärksamheten på det betänkliga häri, särskildt i ett
land som Sverige, hvilket med hänsyn till
äktenskapsfrekvens och nativitet intager ett af de
lägsta rummen i Europa, men däremot det näst högsta
i afseende på de oäkta födda barnens procenttal,
bland samtliga de födda.
I de stora politiska frågorna har Clasons
ståndpunkt bestämts af hans partitillhörighet. Han var
sålunda varm anhängare af den proportionalistiska
valordningen och har sedermera med ifver anslutit
sig till krafven på ett snart upptagande af det
så-länge tillbakasatta pansarbåtsbyggandet. Vid
konstitutionsutskottets granskning af
statsrådsprotokollen har han vid mer än ett tillfälle och äfven i år
reservationsvis framställt anmärkningar mot den
liberala regeringen eller särskilda dess ledamöter.
Hans styrka ligger emellertid mindre på det
storpolitiska • området än i det omsorgsfulla och flitiga
detaljarbetet, hvilket sannerligen äfven det kräfver
sina företrädare i riksdagen.
- 498 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
