Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 38, den 22 juni 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIKSSON.
FÖl? HVAR 8 DAG AF HASSE Z.
OTELLETS stora matsal var full af
gäster. Vaktmästaren som kände
igen mig, skaffade mig dock ett
fönsterbord. Jag beställde min middag
och tänkte:
— Huru nytt! Framför mig ligger
det stora hafvet, icke en torr, grå
huslänga, och rundt om mig sorla
nya, glada människor. Jag vände mig^om och såg
ut öfver rummet. De snöhvita borddukarne lyste,
glasen klingade och pratet steg och föll men
stannade aldrig. Damerna voro icke elegantare än dem
jag sett i staden, men vackrare. Solen hade brynt
deras armar och ansikten. Och ändå buro de stora
bredskyggiga hattar till skydd mot solen.
Hafsbrisen gled in genom de stora öppnade
fönstren, i djupa andedrag drog jag in den friska salta
luften:
— Denna vecka måste du begagna väl. Om
några dagar skall du vara brun som de ändra, hvad
man skall undra då du kommer tillbaka.
Vaktmästaren serverade och frågade:
— Doktorn bor på hotellet?
— Nej, här var fullt. Jag har hyrt Henrikssons
lilla rum. Där är mycket trefligt.
— Hos Henriksson? Hos bagarn?
— Ja. Passar inte det?
— Jag vet ingenting. Men Henriksson —
Efter middagen gick jag ut på terrassen. Hafvet
låg blankt och stilla. Den ljusblå röken från
herrarnas cigarrer steg rätt upp. Musikkapellet
spelade en af de sista slagdängorna från Kontinenten
och vid bordet bredvid sjöng man med i refrängen.
Det var en samling unga herrar och damer. De drucko
kaffe och likörer ur små slipade glas som skimrade
i solen.
— Om jag kände dessa människor, tänkte jag,
blef min vecka förstörd. Jag är glad —.
En af de unga herrarna hade rest sig och kom
fram till mig. Det var Alexander.
— Jag hade inte väntat att få se dig, sade jag.
Jag for hit nästan för att slippa se dig.
— Jag såg dig redan i matsalen sade Alexander.
Du såg mycket rolig ut i din ensamhet. Jag har.
för längesedan presenterat dig för alla de där tokiga
människorna som jag träffat här nere. De
kommer att bli dina bästa vänner.
— Nej: sade jag, allvarligt, jag har rest hit för
att hvila efter en vinter med dig. Drag dig tillbaka.
Lyft på hatten och säg: förlåt, jag misstog mig!
Och låt oss inte träffas på en vecka. •■
— Var bor du?
— Hos Henriksson. Jag ångrade att jag nämnde
adressen.
— Hos bagarn! Det kan man inte!
— Hvarför inte det?
Alexander reste sig och ropade till sitt sällskap:
— Han vill hellre att vi sitter hos honom!
— Bravo! Utmärkt! Vi kommer! svarade
allesamman och på ett ögonblick var jag "en af dem".
— Är det sannt, sade en ung dam med ganska
äkta guldgult hår, att ni bor hos den där Henriksson?
— Ja, sade jag, kan ni tänka er något så hemskt,
jag bor hos Henriksson. Och säg mig nu en sak
i förtroende: hvad har man egentligen emot
Henriksson?
Min dam svarade icke. Hennes ögon omslöt
Alexander som med glaset sträckt mot solen
deklamerade något mycket barnsligt och dumt.
Tiden gick. Jag såg på min klocka. Hon var
redan half tre på morgonen. Jag reste mig.
Alexander såg min af sikt och ropade:
— Gå hem? Qå hem till Henriksson!! Vi
följer dig! Alla kamrater!
Henrikssons lilla gård låg alldeles för sig själf
utanför den egentliga byn. Med det eleganta
badhotellet hade den ingenting att skaffa. Huset
bestod blott af en våning. På nedre botten hade
Henriksson sitt bageri och innanför det bodde han
själf. Hans två gesäller hade sitt rum på andra
sidan bageriet och en trappa upp låg mitt lilla rum.
Hela sällskapet stannade ett stycke framför huset
och Alexander sade:
— Här bor han! Här bor han och Henriksson!
Det var ljust som på dagen, gryningen steg
redan i öster, det lilla huset låg tyst och stilla; vid
ena knuten blommade en svrénhäck.
Framme på gården stod Henrikssons vagn, en
stor långvagn, på hvilken han körde sitt mjöl från
stationen. Den var ännu hvit af damm och några
tomsäckar lågo öfver skacklarna.
Vi hade närmat oss gården då Alexander sade:
— Vi ska göra något åt Henriksson! Vi ska
sätta upp hans vagn på taket!
— Qodnatt, sade jag. Tack för i afton! Det har
varit mycket trefligt!
Vi skrufvade sakta sönder vagnen. Det gick
lättare än jag trodde. Jag kröp upp på taket och man
räckte mig hjulen. Alexander kom upp och vi
arbetade i vårt anletes svett. Jag kände mig tio år
yngre. Vi fingo upp hela vagnen på taket och jag
och Alexander satte ihop den. Huset var tyst
Ingen vaknade.
Vagnen stod på taket, lika lugn och allvarlig som
den stått på marken. Tomsäckarne lågo på
skacklarna. Alexander klättrade ned och jag gick in i
mitt rum. Öppnade sakta fönstret. Morgonluften
slog in och lekte med gardinen. Jag såg ut och
viftade åt säliskapet, som tyst, på tå, smög sig bort
till hotellet.
Jag gick till sängs och somnade med ett leende,
men i drömmen kände jag den stora långvagnen
på mitt bröst och hjulen snurrade rundt, rundt.
Henriksson var en medelålders, groft byggd man
med ett allvarligt, nästan tänkande hufvud mellan
två breda axlar. Vi träffades endast några gånger,
då jag gick ut, aldrig då jag kom hem. Den stora
vagnen stod åter på sin plats och tomsäckarna lågo
som förut på skacklarna.
Då min vecka var slut reste jag. Jag fick in
notan på mitt rum. Där stod:
An. Lochi för en vicka ............ 20 kr.
— Det är inte alldeles rätt, sade jag till
tjänstflickan. Och så skref jag till:
Nedtagning af en vagn från ett tak... 10 kr.
Och så lämnade jag 30 kr.
Flickan kom tillbaka, lämnade tiokronesedeln och
sade:
— Herr Henriksson hälsade och sa’ att när
doktorn inte tog något för uppsättningen af vagnen så
vill han heller inte ta något för nedtagningen.
På vägen till stationen sade jag till skjutskarlen:
— Hvad har Henriksson gjort för något?
— Han har suttit inne 3 år för förfalskning och
bedrägeri.
— Kunde tro det, svarade jag, det var en af de
hederligaste karlar, jag träffat på.
- 599 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
