Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 42, den 20 juli 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL BUHRE.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
För lite hvar är bekant, i hvilken storartad
utsträckning dödlighetsförhållandena i vårt land
under det sistförflutna århundradet förbättrats. Medan
1816—40 halfva antalet af de årligen födda gossarne
hade utsikt att aflida före uppnådda 45 års ålder,
gällde däremot under 1900-talets första årtionde, att
hälften af dem kunde förvänta att hinna öfver sin
sextiosjätte födelsedag, och sedan dess ha
förhållandena ytterligare förbättrats. Denna betydande
ökning af medellifslängden, hvilken i somliga
afse-enden såsom i fråga om ålderdomspensioneringens
finansiella sida icke saknar sina bekymmersamma
moment, är så mycket mera anmärkningsvärd, som
Sverige samtidigt just under 1800-talet utvecklat sig
till industri-stat med stark anhopning af
befolkningen till städer och andra tätt befolkade orter, ihvilka
de hygieniska förhållandena af naturen äro sämre
än på den egentliga landsbygden. Intet kan -därför*
bära kraftigare vittnesbörd vare sig om den
hygieniska vetenskapens framsteg eller om det utmärkta
sätt hvarpå dess målsmän i vårt land bragt
densamma i tillämpning, än de ständigt sjunkande
svenska dödstalen. Framför allt ha de i städerna
genomförda vattenledningarna och ordnade
renovations-förhållanden härvid varit verksamma, i någon mån
den tilltagande folknykterheten, vidare den
förbättrade tillsynen öfver lifsmedelshandeln, slutligen i
det hela det nu helt annorlunda än förr organiserade
försvaret mot farsoterna.
Äran häraf tillkommer naturligtvis främst den
svenska läkarekåren i gemen. Men ingen skall kunna
förneka, att dèt centrala embetsverket på detta
område, medicinalstyrelsen, dock spelat den ledande
rollen. Lätt inses under sådana förhållanden
betydelsen däraf, att chefsskapet inom detsamma lägges
i händerna på en man, som med kunnighet och
intresse för uppgiften förenar mångsidig administrativ
förfarenhet. Den allmänna meningen såväl inom som
utom de svenska läkarnes led torde vara, att
regeringen när den nyligen kallade d:r Bertil Buhre till
Klas Mauritz Linroths efterträdare som
generaldirektör träffat ett lyckligt val.
Carl Bertil Buhre är född i Stockholm den 4
mars 1863, son till fabriksidkaren därstädes Johan
Gustaf Buhre och hans maka Augusta Charlotta
Meurling. Sin elementarundervisning mottog han
vid Beskowska skolan i Stockholm, där han 1881
aflade mogenhetsexamen, hvarpå han kom som
student till Uppsala. Här aflade han 1883
medicinskfilosofisk examen, hvarefter han fortsatte sina
studier för läkarebanan vid Karolinska institutet, där
han 1886 vardt medicine kandidat, och 1891
medicine licentiat.
Sin första tjänstgöring som läkare hade Buhre
vid Serafimerlasarettets medicinska klinik. Redan
tidigt hade han emellertid börjat ägna sig åt
bakteriologiska studier — hösten 1888 genomgick han i
Köpenhamn en bakteriologisk kurs — och när 1892
koleran från Ryssland närmade sig våra kuster, blef
han förordnad till karantänsläkare på Fejan i
Stockholms skärgård. Efter att under förra halfåret 1893
ha ’företagit en längre utländsk studieresa till
Österrike, Tyskland och Frankrike, hvarunder han
huf-vudsakligen uppehöll sig i Prag, Wien, Leipzig,
Paris och Berlin, förordnades han af k. m:t till
ledamot i medicinalstyrelsens afdelning för
koleraärenden. Följande år vardt han amanuens i samma
ämbetsverk, i hvilken befattning han kvarstod ända
till 1901. Härunder tjänstgjorde han vid skilda
tillfällen i styrelsen dels som adjungerad ledamot, dels
såsom t. f. ombudsman och fiskal.
Men därjämte förvärfvade han sig snart en om-
fattande medicinisk praktik, inom hvilken han
företrädesvis ägnade sig åt behandlingen af hjärt- och
lungsjukdomar, och fann äfven tid att ägna sig åt
fortsatta vetenskapliga studier. Sålunda finner man
honom ett par månader af år 1895 som t. f.
laborator i bakteriologi vid Karolinska institutet, och 1897
aflade han vid samma lärosäte disputationsprof för
medicinisk doktorsgrad på en afhandling "Om
mjölksyre-reaktionens betydelse för diagnosen af
mag-kräfta". I maj samma år vardt han i Uppsala
promoverad till medicine doktor.
När d:r Buhre 1901 lämnade medicinalstyrelsen,
var det icke för att upphöra att ägna sina krafter åt
de uppgifter, som åligga densamma. Fastmera är
det just under det sista årtiondet han företrädesvis
blifvit bekant för den initiativkraft och framstående
organisatoriska förmåga, hvilka närmast motiverat
hans kallande till generaldirektörsembetet.
I den inom vårt land förda kampen mot
tuberkulosen har som bekant gjorts en betydande och
fruktbärande insats af den år 1904 stiftade
Nationalföreningen mot tuberkulos. Allt sedan denna
organisations tillkomst har Buhre i egenskap af dess
sekreterare varit den inom föreningen drifvande och
ledande kraften, hvilket också på det varmaste
erkändes i den adress, som af Nationalföreningens
styrelse med kronprinsen i spetsen öfverlämnades
till honom på hans femtioårsdag i våras. Icke utan
skäl väckas stora förhoppningar däraf, att samme
man nu blir i tillfälle att som hela
medicinalväsen-dets chef ännu kraftigare än hittills taga ledningen
i striden mot denna fruktansvärda folksjukdom.
Äfven inom läkarnes fackorganisation har
generaldirektör Buhre nedlagt ett betydelsefullt arbete.
Sedan Allmänna svenska läkareföreningen
konstituerats vid 1902 års läkaremöte i Göteborg, vardt
han i egenskap af sekreterare dess bärande och
sammanhållande kraft. "Rik på nya uppslag",
skrif-ver föreningens organ, "och med öppen blick för de
kraf, som förändrade förhållanden ställa på
kamratskapet och sammanhållningen inom läkarekåren, har
den energiske sekreteraren också lyckats förverkliga
de önskemål, som han på detta område uppställt.
De allmänna svenska läkaremötena ha sålunda
blifvit en fast institution och under tiderna mellan
deras hållande utgöra allmänna föreningens
fullmäktige och styrelse det kontinuerliga sambandet mellan
de olika lokalföreningarne och på samma gång en
ständigt fungerande apparat af största betydelse för
den svenska läkarekårens konsolidering. Också var
det hans energi, som åstadkom startandet af en
läkarnes veckotidskrift: Läkaretidningen, från början
och alltså snärt i tio år Allmänna svenska
läkareföreningens organ och numera föreningens egendom.
— — Då generaldirektör Bertil Buhre nu öfvertager
högsta ledningen af hela vårt medicinalväsende, kan
han göra det i den trygga känslan af att äga de
svenska läkarnes förtroende och tillit. De
förhoppningar, som knytas vid hans nya verksamhet, kunna
måhända bäst uttryckas så: måtte framtiden
bekräfta den på hittills vunnen erfarenhet grundade
uppfattningen, att medicinalstyrelsens nye chef är ’den
rätte mannen på den rätta platsen’."
Förutom sin verksamhet som läkare har
generaldirektör Buhre som stadsfullmäktig medhunnit
betydande insatser i hufvudstadens kommunala lif.
Särskildt väckte han uppseende genom sitt
uppträdande mot diverse missförhållanden inom
polisväsendet och visade sig därvid som en oförskräckt
motståndare till byråkratien. Äfven från denna
synpunkt är hans tillträdande af en hög chefsplats i
statsförvaltningen att hälsa med tillfredsställelse.
- 658 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
