Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 45, den 10 augusti 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED GRENANDER.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den tid är visserligen förbi, då svenskarnes namn
gingo öfver v världen, strålande af krigarära. Men
därmed är ingalunda sagdt, att vår nation i nutiden
är dömd attMtta i folkens skymundan. Har 1800-talets
Sverige icke haft någon Gustaf II Adolf att uppvisa,
har det till gengäld haft en John Ericsson: den nya
världen har så fått en svensk att tacka för frihetens
gåfva lika väl som den gamla, om ock på annat sätt
och i annan betydelse. Och dessutom är det ju
lyckligtvis så, att "bragdens ära ej gror blott på
krigets mark, där tappre krigarn fuktar den med
blod". På vetenskapens och konstens område
intager det nutida Sverige en plats, som det under
1600-talet förgäfves skulle dristat göra anspråk på.
Och på ett fält kan det förutspås, att Sverige i
framtiden skall vinna segrar liknande förtidens militära:
på ingeniörsvetenskaperis. För denna har svensken
en naturlig fallenhet, som väsentligt torde bidragit
till vårt folks krigiska framgångar. Men
ingeniörs-vetenskapen har i våra dagar lika mycket blifvit
ett fredens som den förr var ett krigets värf.
Liksom man förr såg svenska officerare draga omkring
från land till land för att finna värdiga uppgifter,
som hemlandet ej alltid var i stånd att bjuda, skall
det helt visst i framtiden bli allt vanligare att se
svenska ingeniörer (och konstnärer) i utlandet
inhösta ära och berömmelse åt det svenska namnet.
Till de svenskar, som redan gjort det, hör den man,
hvars bild i dag pryder H. 8. D:s första sida.
Alfred Fredrik Elias Grenander är född i Sköfde
den 26 juni 1863-och kunde sålunda helt nyligen
fira sin 50-årsdag. Föräldrarna voro auditören
Alfred Grenander och hans maka Julia Wahlström.
Fädernesläkten härstammar från Östergötland, där
släktnamnet bildats af Grenas i Svanhalla s:n där
stamfadern var född, och farfadern var den lärde
docenten i didaktik och pedagogik i Uppsala,
sedermera kyrkoherden i Sköfde El. Chr. Grenander.
Den första utbildningen i riktning af sitt blifvande
lefnadskall mottog Alfred Grenander vid Tekniska
skolan i Stockholm, där han vann inträde 1881 och
hvarifrån han öfvergick till Tekniska högskolan.
Här afslutade han sina studier 1885, hvarpå han
öf-verflyttade till Berlin och där bosatte sig för att
fullkomna sin arkitektutbildning. Han genomgick
nu tekniska högskolan i Berlin 1885—87 och hade
därefter anställning hos arkitekterna Heim, Mårtens
och prof. Wessel, till hvilken sistnämnde han kom
i ett särskildt lärjungeförhållande. Sedan följde
instruktiva utländska resor, bland hvilka särskildt må
antecknas en sex månaders vistelse i Italien och ett
längre besök i Sydtyskland sommaren 1889. Under
dessa resor utvecklades särskildt hans sinne för
konstindustrien, framförallt rumskonsten, hvari han
blifvit en erkänd mästare.
Från 1890 vann emellertid Grenander anställning
hos prof. Wallot vid arbetet på det nya
riksdagspalatset i Berlin, vid hvilket han tjänstgjorde som
arkitekt 1890—97. Härunder hade han emellertid
tillfälle att pröfva sina krafter som framstående
konstruktör äfven på åtskilliga andra byggnader och
förvärfvade sig snart det betydande anseende, att
han 1897 kallades till lärare för en
arkitekturafdelning vid K. Kunstgewerbemuseum (konstslöjdmu-
seet) i Berlin, en ställning, som 1901 utbyttes mot
professur.
En mängd utmärkelser och hedrande uppdrag ha
sedan dess kommit Grenander till del. Sålunda var
han 1902 ledare af Kunstgewerbevereins storartade
jubileumsutställning i Berlin. Två år senare rönte
han äran att af regeringen bli utsedd till delegerad
vid världsutställningen i S:t Louis och var där
ledare för Berliner Werkrings afdelning. Det föl!
likaledes på hans lott att vara kommissarie för
Berlin och Brandenburg vid tredje tyska
konstindustriutställningen i Dresden 1906 o. s. v. I detta
sammanhang kan måhända äfven lämpligen infogas, att
han förordnats till ledamot af Königl. Kunstlerischen
Sachverständigen-Kammer i preussiska
ecklesiastikdepartementet samt att han är medlem af KönigL
Sachverständigen-Gewerbeverein i Berlin.
Den auktoritet, hvarom dessa och andra här ej
anförda utmärkelser vittna, har Grenander gifvetvis
icke förvärfvat sig utan betydande arbeten. Bredvid
sin lärareverksamhet ägnade han sig redan så tidigt
som 1890 (i förening med tyske arkitekten O.
Spal-ding) åt enskild arkitektverksamhet. Härunder har
han haft glädjen se delvis mycket omfattande eller
i hvarje fall i hög grad konstnärligt gifvande
arbeten lagda i sin hand. Här skall blott anföras några,
af dem, som af honom själf torde skattas högsL
Först och främst riksgrefve F. von Hochbergs slott
i Florens, hvars uppförande sträckte sig öfver åren
1896—1907; vidare d:r Pernicés klinik och
boningshus i Frankfurt an der Öder; lutherska kyrkan i
Guben; Max Wilkes slott på samma ställe;
gehei-merath Kantorowicz’ boningshus i Posen; prof.
Baumbachs hus i Berlin; vidare firman Ludvig Loewe
& C:os omfattande administrations- och
fabriksbyggnader i rikshufvudstaden; d:r von Eichborns
boningshus i Breslau; kommerseråd Stilkes slott
Ringelsdoff med tillhörande anläggningar vid
Mag-deburg; Rob. Guthmans och Knorr Bremses
fabriksanläggningar i Berlin; Haus Bousset i Nikolassee;
d:r Waldschmidts boningshus i Grunewald o. s. v.
Mest bekant är emellertid Grenander för de
offentliga byggnader i Berlin, som ha honom att tacka
för sin planläggning. Sedan 1900 är han nämligeni
fast anställd arkitekt vid Hoch- och
Untergrunds-järnvägarne (lokalbanorna öfver och under marken)
i Berlin och Charlottenburg och har i denna
egenskap uppfört samtliga de talrika bangårdar, som
under därefter förflutna tretton år kommit till ny-
eller ombvggnad. Det finns nog ingen svensk, som
besökt Berlin, hvilken ej sett något af dessa
Grenanders verk, med deras måttfulla, väl afvägda
järnkonstruktioner, men huru få äro icke de, som haft
vetskap om, att den tyska rikshufvudstaden för
deras åstadkommande anlitat en son af det lilla Sköfde
i deras eget hemland.
För sin arkitektur erhöll Grenander högsta
utmärkelsen i Dresden 1898, Grand Prix i S:t Louis 1904..
Sachsiska statsmedaljen, guld- och silvermedaljer
vid utställningen i Dresden 1906 o. s. v. Från
hemlandet har han fått riddartecknet af Nordstjärneorden.
För öfrigt har Grenander äfven gjort sig bemärkt
som konstindustrien mönsterritare med metallbeslag:
som specialitet och som grafmonumentsarkitekt.
- 706 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
