Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 47, den 24 augusti 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Amatörfotografi* KlUU. Bengt t«’tv,r*rarr«.
K. F. U. M.-LEDARE BESÖKA PRINS GARL (x) PÅ
FRIDHEM.
/(. F. U. M:s-förenings- och scoutledaremöte vid
Getå den 4—10 aug. var besökt af ett 60-tal ledare
från skilda delar af landet. Den 8 aug. voro
mö-tesdeltagarne inbjudna till hertigparets af
Vestergöt-land sommarresidens Fridhem.
Qrefvinnan Ebba Mörner å Torönsborg firade
sin 60-årsdag den 14 aug. omgifven af släkt och
Foto. Lindelöw, Norrköping o a.»*«; 仾i« i^w-r-n
GREFV1NNAN EBBA MÖRNER A TORÖNSBORG, 60 år den
14 augusti.
vänner. En manskör utförde sång och senare
uppvaktade en deputation af godsets folk och öfver-;
lämnade därvid en subskriberad minnesgåfva bestå-1
ende af silvertallrikar med inskription. Husfolket
öfverlämnade en jardinière af oxideradt silfver fyld
med rosor. Å det särdeles naturskönt belägna, nu
i fästskrud klädda slottet, gafs senare middag för
släkt och vänner, hvarjämte ett ståtligt fyrverkeri
afbrändes.
hon fick ögonen på oss. Marthe tilltalade henne.
Gina svarade med en ursinnig blängning på mig.
— En vacker tös, sade Marthe när vi gingo
vidare. Försök att få henne god på er; det kan bli
en modell som duger.
— Jag vet mig inte ha... stammade jag.
— Något måste ni i alla fall ha gjort henne, fast
ni inte vet det själf.
Marthe såg upp mot mig och smålog. Jag
glömmer inte det leendet. Det var genomskinligt som
en hinna af tårar.
På kvällen gick jag till Gina. Hon hatade mig i
en kvart så att det stod som en eld om henne, och
sedan fick hennes eld en annan näring. I den blå
natten lyste hafsskummet som fosfor där vi sutto
vid stranden kind mot kind; luften var en enda
smekning. Från hamnen ljödo serenader. Tiden stod
stilla, bräddfull och ljuf — en nektarskål färdig att
rinna öfver af lycka. Gina följde mig till hotellet,
men när vi skildes utanför porten såg jag att det
lyste i Marthes fönster. En hand fällde hastigt ner
persiennen. Jag vet inte, men jag kände ett stick
i bröstet af oro, och det blef en dålig natt.
Sömnen kom inte förrän på morgonsidan. Trött och
olustig blef jag liggande i sängen utan att kunna
iörmå mig att stiga upp förrän ett par timmar efter
hvad jag annars brukade. Jag fick en oredig
längtan efter att träffa Marthe och på samma gång en
hemlig ångest i blodet. Det var som jag hade en
orätt att afplana.
Hon fanns inte vid dejeunern. Ingen hade sett
henne på morgonen. Var hon sjuk? Nej, städerskan
upplyste att hon var utgången. Det lugnade mig
något.
Utanför, på gården, väntade Gina. Hon såg
märkvärdig ut.
— Hvad är det? frågade jag.
— Se hvad jag fått, sade hon och ögonen
tindrade. Hon räckte mig ett paket.
När jag tog upp det, föll ett litet silfverhalsband
med turkoser i min hand. Jag kände ögonblickligen
igen det; en sekund blef allting svart för mig.
— När... när fick du det här?
— Tidigt i morgse. Det kom ett bud och
lämnade det. Och se här, hon viftade med två
hundra-liresedlar, dessa lågo också i paketet, och denna
lappen, men jag kan inte läsa den...
— Ge hit.
På ett postpapper var skrifvet på franska: — Till
Gina att göra sig vacker med. Farväl och lycka till.
Marthe Hansen..
— Hvad står det? frågade hon.
749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
