Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 51, den 21 september 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
"¾b>^
C,
v*
<0& f
rjtrr jortra*. KlicMi Bengt Silfversparre.
ÖFVERHOFJÄGMÄSTAREN GREFVE
C. M. LEWENHAUPT.
A,’. Jaktklubbens förste anordnare af jakter.
åstadkomma, bjöd till och med på toddy, och en
legend berättar, att Kung Karl, som inte visste
något vedervärdigare än denna dryck, för att inte
göra sin värd ledsen, gjorde honom godt besked.
På aftonen samlades man åter i högkvarteret, och
sedan man stärkt sina krafter med en ny måltid,
började enligt klubbens stadgar auktionen på
jaktbytet, som utgjordes af femtiofem rapphöns, tolf
brockfåglar och några enkla beckasiner. Klubban
fördes af grefve Clas Lewenhaupt med en kläm,
som kom takbjälkarne att darra, och fåglarne
betalades också mycket väl. Kungen var vid sitt
briljantaste humör och stannade för de flesta inropen.
Dagen därefter, den 20 september, reste kungen
och prins August och de ilasta af ledamöterna.
Några af de ifrigaste stannade dock efter för att
undersöka de marker, som man inte hunnit med de
föregående dagarne.
År 1866 hade klubben föranstaltat ej mindre än
tre jakter. Den första ägde rum vid Rådene
herregård i trakten af Sköfde, och jaktmålet var orre å
klubbens marker på Billingen. Resultatet blef inte
öfver sig: 46 orrar och 3 harar.
Andra jakten anställdes på Öland den 7
september. Första dagen var vädret förskräckligt, men
man lyckades få 120 rapphöns samt några
brockfåglar och beckasiner i väskorna. Tredje dagen
jagades hare, och då denna jakt slutat begaf man
sig till gudstjänsten i Runstens kyrka.
#> Skottlistan för klubbens gemensamma jakter på
Öland var ,då 7 dofhjortar, 12 harar, 256 rapphöns
och 22 brockfågiar och beckasiner. Jaktauktionen
gick till nära 800 kronor, och då bytet upphängdes
pl den ångbåt, som skulle föra klubben till
fastlandet, erbjöd denna en högst egendomlig anblick.
Det är från denna jakt man berättat, huru
konungen i vilda skogen påträffat en bonde och
frågat denne, om "han inte skulle ut och se på
kungen?
"Det ger jag hin håle", svarade den tillfrågade
vresigt. Det är inte mycket att ränna efter en sån,
som far fram som en länsman. Gräbborna gnir
£fter’n, di, och förstör det lilla vettet di har".
Sådana svar roade obeskrifligt Karl XV.
Redan den 29 samma månad var man färdig med
.¾lgjakt på Erstavik bredvid Stockholm, där bytet
Éblef en enda älgoxe, den 1 oktober jagades å
Djurgården med 15 hjortar som resultat, och dagen
-därpå harar vid Drottningholm.
Män kan vara viss om, att denna
jakträtt var betydligt muntrare än
vanliga domstolsseancer.
Följande dag var vädret
gement. Men utan att fästa sig vid
den tjocka dimman och det
intensiva duggregnet begaf sig
jaktsällskapet på morgonen till
sina marker. Om man tänker
på jägarnes antal, blef bytet
denna dag klent, men jakten slutade
icke desto mindre högst
angenämt, då första och andra af
delningarne sammanträffade hos
den gamle hemmansägaren Knut
Persson i Norra Runsten, där
det vankades en häjdundrande
middag af bastanta rätter, som
till den yttersta smulan
förintades af de uthungrade jägarne.
Och den kungliga aptiten var
ingalunda den minsta.
Gubben Knut, som ville ge
sin kung det bästa han kunde
Kung Karl och .därmed jaktklubben har ett
varaktigt minne på Öland i den minneshög med dess
enorma granitblock, som restes af klubben och
Ölands befolkning tillsammans.
Möjligen kunna förestående små erinringar från
klubbens första år intressera våra jägare, såsom ett
litet apropos till jubileet.
Efter portratt. Kliché: Bengt SHJversjxtrre.
HOFJÄGMÄSTAREN H. FALK
Förste icke furstlig hedersledamot af
K Jaktklubben.
Jämte porträtt af jaktklubbens tre
konungaordförande, meddelar H. 8 D. i anledning af jubileet
äfven afbildningar af öfverhofjägmästaren grefve C.
M. Lewenhaupt och hofjägmästaren Herman Falk.
Den förre äger ett af de stora namnen i den
svenska jakten. Från 1859 till 1876 var grefve L.
Svenska Jägarförbundets styresman, och flera andra
jägarsammanslutningar hafva tillkommit på hans
initiativ. Själf en af de outtröttligaste och
skickligaste jägarne på sin tid, ifrade han oafbrutet för
bättre jaktvård och var en sann föresyn i det fallet
på sin egendom Klastorp i Södermanland. Från
början af den Kungliga Jaktklubbens tillvaro
fungerade han som anordnare af jakterna och en
idealisk sådan, lika mycket genom sin grundliga
erfarenhet som genom sitt i alla väder lika goda
humör och hjärtliga sätt. Han var dessutom en
oöfver-träfflig utropare på klubbens auktioner och
innehade förtroendet att i Jägarförbundets Tidsskrift
referera jakterna. Denna publikation som nu räknar
sina modiga 51 år. har honom att tacka för sin
tillvaro, ty man får ej (glömma, att dess förste
redaktör, J. W. Lindblad, genom grefve Lewenhaupt
fick det förtroende, han på ett så utmärkt sätt
motsvarade.
Grefve Lewenhaupt var född 1816 och afled 1882.
Hof jägmästaren Herman Falk fick den äran att
utses till den förste icke furstlige hedersledamot i
Konung Karl XV:s Jaktklubb. Hans namn är jämte
Andreas Schönbergs och J. L. von Greiffs, det
största i svenska rofdjursjaktens historia. För att
karakterisera honom och hans minne kan väl tjäna
nedanstående legend, som man förr i världen kunde
få -höra upp i Värmlands skogsbygder.
"Om jag känt hof jägmästarn på Risäter! Hvem
har inte känt honom? Men har herrn hört talas
om kungens vilddjur!"-
Nej, det hade inte herrn.
"Jo, se det var på det viset att opp i kungens
djurpark i Stockholm föddes en förfärlig best med
- 804 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
