Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 52, den 28 september 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
förbund (Värmlands sedan 1903, Uppsala 1904-07,
Södermanlands 1908-09) bära ytterligare
vittnesbörd. Efter ett par lektorsår Nyköping är
Kallste-nius numera (sedan 1909) rektor i Hernösand, där
han förklarligt nog har att uppbära lejonparten af
den gamla stiftsstadens kända musiktraditioner.
Wilhelm Lundgren, som alltsedan Hedenblads
död (1909) fört taktpinnen i Allmänna Sången, är
född i Stockholm 1872. När han år 1890 inskrefs
som student vid Uppsala universitet, hade han redan
4V2 års elevtid vid Musikaliska akademiens
kon-servatorium bakom sig. Han har studerat violin
under professor J. F. Book och orgel under Gust.
Hägg; år 1910 bedref han som förste innehafvare
af, Qunnar Wennerbergs resestipendium studier i
komposition under professor Paul Juon i Berlin.
Inom Uppsalas musiklif intar Lundgren; som från
1900-talets början uteslutande ägnat sig åt musiken,
sedan länge en framskjuten ställning. Han är bl. a.
ledare för Sällskapet för kammarmusik (sedan 1902)
och har alltsedan 1899 verkat som musikrecensent
i "Upsala nya tidning" och därvid genom sin
skolade smak och sin omfattande musikaliska som
musikhistoriska bildning utöfvat en betydelsefull
verksamhet. I vakansen efter Hedenblad uppehöll
Lundgren under läsåret 1909—10 äfven befattningen
som director-musices vid universitetet och
fungerade samtidigt jämväl som anförare för O. D. och
Filharmoniska Sällskapet. Sitt dirigentskap i
Allmänna Sången sköter Lundgren, eller som hans
"nom de guerre" i studentvärlden lyder: "Paganini"
(ofta förkortadt till: "Pag") med mycken kraft och
lifligt intresse. Hans begåfning, hans liffulia
temperament med dess medryckande verve och hans
konstnärliga uppfattning göra honom också till en
ledare af hög rang. Då härtill kommer att
Lundgren med sin sträfvan att höja och utveckla
studentsången som konstnärlig prestation, förenar en
pitets-full förståelse för hvad dess traditioner kräfva,
förstår man väl det faktum, att därom ej mer än en
mening råder, att Allmänna Sångens ledning för
närvarande hvilar i mycket goda händer.
JUBILEUMSDAGARNE I UPPSALA.
Fyrisstaden har åter på sin klasisska mark haft
samladt ett mångtal studenter, alla besjälade af en
samhörighetskänsla, som vuxit sig stark och slagit
ut i blomma under den uppsaliensiska sångarfanan.
Det har visat sig, att det intet betydt, att flertalet
af dem, som hörsammat kallelsen att med aktivt
deltagande fira Allmänna sångens 100-årsjubileum,
äro män med ålderns mognad och de många
tjänsteårens tyngd på nacken. När apellen kom till
samling omkring de stora minnena, slöto de upp i
en krets kring de unga arftagare, som i Uppsala med
trohet och hänförelse nu förvalta de stora
sångar-traditionerna från Arpis och Hedenblads dagar.
Det har i dessa dagar framkallats så många
hågkomster gamla sångarbröder emellan och knutits
så många minnestrådar, att man med fog kan
förstå den underbart enande makten de många
generationernas sångarkamrater besjälats af, då de åter
lystrat till budet om samling.
Från de äldsta, männen från det gångna seklets
förra hälft, af hvilka bl. a. doktor Myhrberg med
sina öfverskridna 80 år, lika liflig och outtröttlig
som mången yngre, deltar, till de sista kraftiga
spillrorna af den parisiska segerkören från 1867, har
man, generation efter generation, sett representeradt
allt det bästa Uppsala-sången kunnat framvisa af
kända röster. Och det är ingen öfverdrift, då man
efter de båda festkonserternas
åhörande tycker sig med rent _
samvete kunna fastslå, att en ri- ^ *~
käre, mera besjälad sång än dessa
gamla veteraner från framfarna
klangdagar presterade, har
kanske aldrig förr klingat vid en
uppsaliensisk sångarfest.
Det är ju möjligt, att de
kritiska kännarna finna anledningar
till anmärkning mot ett och
annat, men hvad betyder det att
en skiftande uppfattning om ett
par tempi eller en stämmas
tillfälliga sänkning gör sig gällande,
mot all den friska känsla, som
flödat, all den gamla ädla
musikkultur som kommit till uttryck.
Lördagen d. 20 sept.var
sångarfestens första dag, föregången
af ett par repetitioner. På af-
B. 8 D:s STOCKHOLMSFOTOORAF.
tonen samma dag brusade i universitetsaulan den
första konsertens väldiga tonmassor. Fyrahundra
sångare, såsom nämndt representerande olika faser
af Uppsalasångens utveckling och åldrar, fyllde
estraden, och under stigande hänförelse, kulminerande i
Södermans "Bondbröllop" och "Hör oss Svea",
fortgick konserten under den festklädda publikens
hyllningar, tills "Vårt land" med sin monumentala
kraft afslutade sångarbrödernas första offentliga
framträdande vid festen.
Gaf lördagen ett resultat, som på alla områden
fullt motsvarade förväntningarna, skall söndagens,
den andra festdagens, i ännu högre grad erinra
deltagarna om att de här fått mottaga ett solminne
för lifvet. Redan Fyrisstadens yttre fysionomi med
spelande flaggor och vimplar samt en strömmande
höstsol öfver de gamla husen och torgen stämde
till fest. Och ännu ökades denna, när
sångarbatal-jonerna under fanor och toner ryckte upp mot
universitetshöjden för att hylla och hälsa deras
Maje-stäter, som behagat uppresa från hufvudstaden för
att celebrera jubileet. Under oöfverskådliga
människomassors jubel och glada tillrop drogo
sångar-bröderna in i aulan, där den andra festkonserten
äfvenledes gick af stapeln. Programmet var i stort
sedt det samma som vid första konserten. Eller
åtminstone låg samma färg öfver de valda numren
som då. .Wennerberg, Reissiger,
Ole Bull, Rubenson samt
konsertdirigenten, W. Lundgren,
Up-salas bekante "Paganini", voro
bland de representerade, såsom
öfligt var. Den blide skalden,
d:r E. N. Söderberg, "Uppsalas"
nuvarande redaktör, själf
gammal studentsångare, inledde med
en varmt känd prolog, som satte
första känslosvallet i rörelse. Så
fortgick den öfriga delen af
konserten under samma hänförelse
och sångarglädje, som
karaktäriserat den föregående dagens fest.
H. 8. D., representerad af en
sär-skildt utsänd medarbetare jemte
egen fotograf, har ännu i
tidningens prässläggningstimmar
mottagit från denne meddelande om
jubileumsdagarnas glansfulla af-
FRÅN DET KUNGLIGA BESÖKET I UPPSALA.
H. m:t konungen och landshöfding Hammarskjöld-
- 8?3 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
