Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, den 7 december 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Ensamt af Karl XII
hafva ett trettiotal
utgått från hans
atelier. Konstnären
afled 1724 i
Stockholm.
5—6. Johan Filip
Lemke (Lembke)
och hans hustru.
[-Dubbelminiatyr-porträtt-]
{+Dubbelminiatyr-
porträtt+} å inre
sidorna af en
silfverask utförd af Lemke.
Bilderna, som skänkts till museet af doktor A.
Bredius, äro dock något dunkla. Bättre och af
helt annan typ är Lemkes själfporträtt å
Konstakademien i Stockholm.
Johan Filip Lembke, bataljmålare, föddes i
Nurnberg 1631. Den första undervisningen i målning
erhöll han hos Evert Decker i Hamburg samt
bataljmålaren Jakob Weyer i samma stad. År 1653
reste Lembke till Italien och bodde i Rom,
hvarifrån han icke återkom till Nurnberg förrän 1673.
Antagligen på förslag af Ehrenstrahl inkallades
Lembke af Karl XI, som jämte sin mor drottning
Hedvig Eleonora älskade att se Karl X Gustafs
underbara bedrifter framställda på duken. Det var
sålunda med bataljmålningar, som denne
niirnberger-konstnär förnämligast sysselsatte sig i Stockholm.
Som en egenhet anmärker man, att han plägade
måla en mycket vacker grå, brun eller svart häst
såsom hufvudfigur på sina dukar, hvilken bild ögat
först fäster sig vid. Målningarne utgöras af dels
karolinska krigsbilder, dels romerska bataljer och
jaktscener, hvilka röja en liflig framställning,
målade i dunkla grönbruna färger, men äfven någon
gång i klarare och starkare kolorit. Tessin, som
var en personlig bekant och stor beundrare af L.
yttrar sig om hans konstnärskap i följande ord:
"Ju mer jag ser Lemkes arbeten, ju mer
öfvertygas jag, att han varit
en ibland de snällaste
bataljmålare, vi hittills haft.
Lika dristig som
Salvator Rosa, lika rik i
sammansättning som
Bour-guignon, mindre slickad
än van der Meulen,
mindre svart än Parrocel
och, jag vågar säga,
mindre tvungen än Jules
Romain. En stadig
teckning, besynnerligen
oförliknelig i hästar, en ånga
i luft och rök liksom
Wouwerman, väl
graderade landskap, artigt
skuggade träd, förståndig
gruppering, väl skilda
flockar, rika
sammansättningar, fulla af lif,
anda och eld; makalösa
expressioner, väl
förenade färger, en noga vård
om hvad kostymer eller
bruk och seder kallas,
en fri och sinnrik pensel,
sinnrika förkortningar vis
å vis skugga och ljus".
- Så länge Karl XI lefde
HUGO GROTIUS.
Porträtt t olja af Mierevelt.
erhöll Lembke
penningebidrag och
uppmuntran, men
under den följande
regenten Karl XII
blef det sämre för
Lembke. Han var
samtidig med
Ehrenstrahl och det
förefaller
besynnerligt, att, då den
senare upphöjdes i
adligt stånd och
ge-nom sitt
konstnärskap vann med-
borgligt anseende och lillräckligt med inkomster,
den förre helt och hållet försvinner i skuggor af nöd
och otacksamhet. Lembke afled i Stockholm 1711.
Hans taflor finnas å Drottningholm och Karlberg.
Såsom batalj målare var han vår förnämste konstnär
under 1600 och 1700-talen.
7. Hugo Grotius (Hugo de Groot)
porträtt i olja af Mierevelt. Grotius är klädd i dräkt
af prickigt tyg med den på 1600-talets midt i
Holland brukliga stora hvita pipkragen. Målningen är
brilliant samt försedd med följande inskription
"Ac-tatis 48 A:o 1631".
Hugo Grotius (Hugo de Groot) rättslärd, diplomat.
Född 1583 i Delft, där fadern var borgmästare.
Redan såsom nioårig skref Hugo Grotius vers på latin
och vid elfva års ålder studerade han juridik och
historia vid universitetet i Leyden. Vid femtonde
året 1598 fick han medfölja holländske ministern
Oldenbarneveldt på hans beskickning till Paris,
hvarest Henrik IV, som hört talas om Groth
ovanliga gåfvor, gaf honom en guldkedja med sitt
kungliga porträtt. Följande år 1599 blef Grotius juris
doktor i Orleans samt bosatte sig sedan i Haag
såsom advokat. Historiograf i Holland 1603. På grund
af inveckling i politiska och religiösa stridigheter
kastades han i fängelse
å slottet Loevenstein, där
Grotius sysselsatte sig
med vetenskapliga
arbeten. Hans hustru Maria
van Reijgersbergh
befriade honom äntligen
ifrån fängelset genom att
hon vid ett besök hos
mannen bytte kläder med
honom och lät honom
undkomma i en bokkista
1621. Grotius flydde
sedan till Frankrike och
beviljades af konung
Ludvig XIII en pension.
År 1631 återvände Hugo
Grotius till Holland. Han
var en af de snillrikaste
vetenskapsmännen på sin
tid. Såsom teolog och
språkforskare
öfverträffade han de flesta och som
rättslärd ådagalade han
en klarhet och
grundlighet, som senare tider
knappast kan uppvisa.
Hans arbete "De jure belli
et pacis" är af största vikt
för hela den nyare rätts-
- 155 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
