Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, den 7 december 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Forts, fr sid 150
ning, fyra skorstenar som små hörntorn, en
vackert sirad dörr krönt af ett rundbågsfönster, stängd
också den; med ett lägre rum på hvar sida, de
hade spinnrocksfönster på alla tre väggarna, men
bara genom ett kunde man se in i de tomma
kamrarna, de andra voro blindfönster. På baksidan
hade stora rummet två höga fönster; det var också
tomt, med nischer i hörnen och fula, tydligen nya
målningar på väggarna.
Fönstren sågo ut öfver en terrass liksom
gårdsplanen eröfrad af gräs och vildblomster: röd- och
hvitklöfver, stinknäfva och baldersbrå, Johannisört
och röllika, blåklockor och solögon. Kring
gräsbacken gick en häck af krusbär och måbär, slån
och nypon och pimpinellros; därofvan några
frukttyngda aplar bland strandens alar och där bortom
sundet med sina vida vassar.
Gården vaktades af två små hvita flyglar, riktiga
lekstugor. Den enas vackra dörr med gröna
speglar inom gul ram stod öppen; utanför fönstret till
kammaren hängde grönskan som en tjock gardin,
därinne rådde en mild grön skymning. Där stod
en gammal murad kakelugn och drömde i ett hörn,
men på väggarna hängde trasor af nya brunrosiga
tapeter. Då var förstuskåpet mycket finare: dess
vägg var beklädd med en stilfull sommarglad
gammal tapet med gröna slingor på hvit botten.
Midt på gården stod en stor stubbe af dubbel
manshöjd, utan en gren eller en kvist. Och under
en hästkastanjes låga täta hvalf stod en flat sten
upprest med några konstiga halft igengrodda
krumelurer på framsidan.
Inte en människa här heller — inte ett ljud
annat än vingfladder och småfågelpip, prassel af
fallande löf och torrt gräs, och bruset af blåsten i
kronorna.
— Si — si, här vill jag bo! sa hon.
— Sitt — sitt, här ska vi bo! sa han.
De klättrade på väggar och tak, på stammar och
grenar, de knackade på dörrar och fönster, plockade
frön och skalade dem, fastkilade i fönsterspringorna
och i rappningens sprickor.
De undersökte allting, hogg fast sina små klor
och stack in sina spetsiga näbb öfverallt.
— Fint, fint! sa hon och slog till på stubben på
gårdsplanen.
— Fint, fint! sa han och slog ner på stenen
under hästkastanjen. Sitt, sitt — här är vårt rike,
ditt och mitt!
— Och vårt! susade det öfver marken af många
hviskande röster. Det var gräset och klöfvern och
alla de vilda blomstren.
Då röck han till. Där hördes också en annan
stämma, dämpad men djup. Den kom ur den gamla
hästkastanjens krona — han som stod där och
sträckte ut sina breda kraftiga händer liksom till
skydd öfver stenen på kullen.
— Tyvärr, tyvärr, sade han. Det är ert nu,
sagoriket. Lustgården är för längesedan fallen i
fiendehänder — förfallen och förödd.
Nötväckhanen hade fattat mod och flugit upp på
en gren i närheten, och honan hade satt sig
bredvid honom.
— Pytt pytt! ropade han. Här är fint som det
är. Här är riktigt bra, tycker jag.
— Det tycker jag med, sa hon.
— Fint som det är! upprepade hästkastanjen.
Jag minns, jag minns. Gårdsplan och gångar täckta
af sand, snygga och rena. Alla fruktträd dignande
under frukter och bär, söta och saftiga. Alla
stammar omslingrade af klangrosor, kransade af prakt-
Eftertryck af text ettet Illustrationer i HVAR 8 DÅQ
blomster, ädlingar från främmande land. Alla
gräsmattor jämna coh blanka som golf, utan ett ogräs
eller ett skräpande löf — alla häckar klippta, täta,
räta och släta som murar. Och alla dessa klingande
namn: Adams Dahl och Evas Dahl, Jennihill och
Sophienlust, Christinælund och Lovisælund,
Termopilis och Caput Bonœ Spei, Isola Bella och
Plenum Plenorum!
—- Det var mycket grannlåter, tyckte
nötväckhanen. Men nog är det lika trefligt här ändå.
— Här svärmade ädla män och sköna damer i
siden och sammet, i spetsar och kras, fortsatte
kastanjen. Här speltes harpa och klaver och lästes
poesi i Linné-paviljongen, här lektes på planerna
och dryftades djupa lärda frågor i alléerna och
hviskades i grottornas skymning under kronornas
hvalf.
— Gudskelof att det är slut! tyckte
nötväckhanen halfhögt, och honan fnittrade.
— Borta äro alla, fortsatte kastanjen. Förgången
är all prakten, förstummad fästens glädje, förtonad
de stilla stundernas drömmande harpoklang. Men
ännu talar stenen här: "Åt Carl von Linné. Vill
du veta hans verk, så se dig omkring!" Och ännu
sväfva hans och hans vänners andar kring sollysta
gyllene kronor, bland fallande löf och hviskande
vissnande blomster! Jag hör deras röster, svaga
och fjärran men odödliga. Aldrig ska ni kunna
öfverrösta dem med ert gälla pip, ni fladdrande
småfågelfolk. Och ni, åkrarnes ogräs och hagarnas
vildmän — praktblomstren från fordom ha ni
förjagat, men oss gamla trädjättar och vår furstesläkt
rå ni inte på. Vi stå kvar, och våra ättlingar spira
ur vår mull och stå här efter oss, och deras efter
dem — till att för kommande sekler tälja sagan
om Blomsterkungens och hans vänners lustgård!
Här tystnade den gamla hästkastanjen, släppte
några taggiga fruktbollar, sänkte sina kraftiga händer
öfver minnesstenen och slumrade åter in i solskenet
djupt och lugnt.
— Så mycket bättre för oss, så mycket bättre
för oss! ropade nötväckhanen, och paret flög
tillbaka till stubben på gårdsplanen, och där hittade
de snart en den allra yppersta kammare med en
rund glugg, alldeles lagom stor för att de själfva
skulle kunna krypa in och ut. För en klumpig
kråka var det inte lönt att försöka, inte ens för
den smidigaste ekorre.
De flögo rundt omkring stammen och kvittrade
och lekte i solen. Och sen var jag inte med längre
— jag sade dem farväl och lycka till och drog
mina färde från Åholmsparkens paradis.
EMM IHÅLL
Domprosten, förste teol prof i Uppsala A H Lundström
(biografi och helsidesportralt)’• — Erkebiskop J A Ekman † —
Misswnsvarldskongressen i Haag — Krigsratten i Falu-affaren
Stockholms gymnastikförening i Amerika. — Tärnö slott härjadt
af eld — Dirk Fock — Fru Fock-Adla — Hans EkegårJh —
Bilder till svenska dagskronikan, — Svenska missionsjaltel t
Ost-Turkestan - Inbördeskriget i Mexiko — Brokigt utom
landsnytt — Svenska portratt i utlandska samlingar — Veckans
porträttgalleri. — "Höst i Åholmsparken" af Karl-Erik
Forslund
m särskildt medgifvande förbjudes vid laga t»*föint
F. A. B, HVAR 8 DAUS TRYCKERI. OÖTEBORQ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
