Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15, den 11 januari 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA FOLKSKOLEÖFVERSTYRELSEN.
B. 8 Dt» STOCKBOLMSrOTOGSAF. *lUAé Renu A’"B’ BmS* ili/i««Pan,% Sthlm—Qbff*
DEN FÖRSTA SESSIONEN. Vi namnteckna fr. venster t höger, sittande Undervisn-råden A. Dalin och E Sandberg,
Öfverdirektör B J Bergqvist, Undervisningsråden H Dahlgren och N. O. Bruce, stående Sekreteraren J Lillieskold, Notarien J G A
Hummerhielm, Registratorn G Redelius, Amanuenserna A. Tholander och (7. Fiorén.
Den nybildade jolkskoleöfv er styr elsen har i dagarne haft sin första session, hvarifrån vi blifvit satta
i tillfälle att återgifva ofvanstående bild.
BREFVET.
FÖR HVAR 8 DAG AF MARIKA STJERNSTEDT.
MÅNGA HERRANS år
bodde på det ensliga Tvegarn i
yttre skärgården två gamla
bröder Gille.
Det är ingen historia från
i går jag nu skall beratta, ty
de båda gamla herrarne ha
redan länge legat sida vid
sida på den lilla landtliga
kyrkogården invid sundet,
där stockholmsbåten
passerar tvenne gånger hvarje sommardag, aflåtande sin
gälla signal för broöppningen vid Åttinge
handelsbod. Men under de stilla vinterkvällarna, när de
evigt lika fjärran stjärnorna glimma, bindande som
stumma vittnen sekel till sekel, förborgadt
människoöde till annat, kan jag plötsligt minnas dem...
Men sett dem har jag ej, och hvad jag vet om
dem, är blott hvad kyrkvärden Valentin Svensson,
nu en gubbe, talat om, när han kommit på den
kanten.
Det påstods, att när Jacob Gille, den äldre af
bröderna, var barn, blef han en gång åskådare till
en dryckesorgie som slutade med slagsmål och
dråp. Den tioårige gossen afsvor inom sig för
lifvet all sprit och människors sällskap. Han hade
dåligt läshufvud, var klen och världsfrånvarande och
fick stanna hemma på Tvegarn, uppfylld af
drömmar och långväga färder, medan den yngre, men
briljante Markus sattes i skola i Stockholm,
passerade graderna och blef husarofficer.
Markus var en vacker ung man, med liten,
krokig näsa, blixtrande ögon, små kolsvarta musta-
scher, allt i samma modell som den unge, vackre
och populäre franske kronprins Oscar. Löjtnant
Gille gjorde af med pangar, först moderns arf och
så faderns, och han tänkte föga eller intet på den
anspråkslöse bror Jacob, som satt hemma på
gården. Så en vacker dag kommer han i konflikt med
sin chef, bara om en bagatell, om trensarne på
uniformsrocken, och ett tu tre rinner humöret på
honom, han ger ett hetsigt svar, rifver af sig hela
rocken och begär på stående fot sitt afsked.
En svart höstafton lägger en segelkutter till vid
Tvegarns brygga. Det är löjtnanten, som kommer
ut, direkt från Stockholm, där han brutit sin
karriär och dit han svurit att aldrig mer satta sin fot.
På farstubron träder Jacob i sin grofva
vadmalsdräkt emot den elegante flyktingen och räcker
handen som vore allt detta de enklaste saker i
världen, och för honom äro de det. I hans rum står
jordgloben och ligga kartorna på bordet, och hans
tankar följa oceanernas banor, medan hvardagen
blott är dimma och oväsentlighet. I salen dukas
brådskande fram kvällsvard, och vid den rykande
ölosten förklarar Markus lifligt och mångordigt sin
ställning för den andre, som knappt hör på.
Pängarna äro slut, resurserna äro slut, löjtnant
Gille ar trött på dansen, arketrött, uppfylld af
förakt, själf misstrodd, missförstådd, ja, förföljd,
hviskar han, i detta tillhåll för intriger, favonsering,
orättvisor, flärd och lumpenhet, som är
hufvudstaden! Och under tiden spela hans blixtrande ögon
salen rundt, se skavankerna, blunda för dem, vilja
blunda, ty här är hans afsikt att stanna och gömma
sig, vara hur det vill, om blott brodern måtte tillåta!
— 236 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
