Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 18, den 1 februari 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Ett annat slags vitsar bestå i användningen af ett
ord i olika bemärkelser eller sönderdelning i flera
ord; man gör en modifikation af det ursprungliga
uttrycket, hvarigenom anspelningen möjliggöres. Dit
höra sådana gammalmodiga ordlekar som den
bekanta från Uppsala: Hvarför skulle inte jag ta ren
skjorta, när domprosten Tören, eller den
unions-upplösningsnya: Hvilken modig man Michelsen är?
— Ja, och hvilken mickel sen! När den fule
Mirabeau kallades Miralaid eller Kristus säger: du är
Petrus och på dig (Petrus betyder klippa) skall jag
grunda min kyrka, är vitstekniken densamma. Karl
XV:s ryktbara faraler — som motvikt mot alla
moraler — och Louis Bonapartes indelning af
Portugals innevånare i portugais och portutristes kunna
anföras som prof på afarterna.
Namn äro naturligtvis särskildt utsatta för detta
slags attentat. Jag erinrar om Runebergs slutrader
i "Vilhelm von Schwerin":
och ur Drufva såg man pressas
rart vin — en stor, klar tår,
en vits, som i likhet med flertalet af sina syskon
varit högeligen olika bedömd och uppskattad. På
samma sätt när Svanfelt som namn på en
källarmästare omvändes till Svältfan eller en vårdslös
Selander blir Sättandar. Mera fjärranliggande och
verkningsfull är den elakhet, med hvilken en militär
talade om en ung flicka, som beskylldes för att ha
haft åtskilliga kärleksförhållanden med officerare:
denna flicka erinrar mig om Dreyfus — armén tror
inte på hennes oskuld. På samma sätt vitsades i
i Åbo, medan man gick och väntade på att
rusdrycksförbud skulle införas. En alkoholälskande
sade förbittrad: Ja, blir det förbud, så kommer jag
att bränna brännvin hemma. — Ska’ du ha panna
till det? frågade samtalaren. — Feta präster äro
mig en glädje, sade Palmaer, emedan de visa
sanningen af den bibliska utsagon att ordet vardt kött.
Dessa tre slag skulle alltså vara hufvudarterna,
koncentrationsvitsen, vits bestående af samma
ordmaterials användning på olika sätt och slutligen vits
genom dubbelbetydelser. Det finns emellertid en
del andra grupper. En består af förskjutningsvitsar,
där det lustiga ligger i att man fullkomligt af böj er
den en gång påbörjade tankegången. Som
exempel kan tjäna historien om två judar, som möttes
utanför badhuset. Den kommande frågar spefullt
den bortgående: Har du tagit ett bad? — Den
tillfrågade svarar ogeneradt: Hur så, fattas det något?
Eller detta. En på dryckjom begifven man drar
sig fram genom att ge lektioner, men mister elever,
allteftersom man får reda på hans last. När en vän
säger åt honom att han skall låta bli att dricka för
att få behålla sina elever, svarar han förgrymmad:
Hvad menar ni? Jag ger lektioner för att jag skall
kunna få dricka, skall jag då sluta med att dricka
för att få behålla mina lektioner? Svaret innebär
skenbart ett slags logik. Samma förskjutning i
historien: En fattig stackare tigger en rik baron om
hjälp till en badsejour i Ostende; hans läkare har
nämligen sagt honom, att han ovillkorligen måste
ha hafsbad, om han skall kunna bli bra. Baronen
är inte villig: Hvarför måste det just vara i Ostende,
det dyraste af alla bad? — Herr baron, svarade den
fattige, när det gäller min hälsa, är mig ingenting
för dyrt. — En giftermålsagent hade påstått att
flickan, som det var fråga om, var faderlös, men efter
vigseln upptäcker mannen, att denne lefver, dömd
till långvarigt fängelse. Han förebrår agenten: Ni
sa, att han inte var i lifvet! — Ja, svarar denne,
att sitta i fängelse är det nu ett lif det?
I visssa fall tjänar vitsen till att afslöja, att ett
yttrande som beundrats för sin vishet egentligen
bara är en dumhet. "Att aldrig ha blifvit född, det
skulle vara den största lycka för de arma
människobarnen", heter det. Härtill fogar en spefogel. "Men
ibland 100,000 människor händer det knappast en
enda", hvarvid man kommer till omedelbar insikt
om att visdomen i det första är lika mycket värd
som absurditeten i det andra yttrandet. Tankefel
är grundvalen till sådana bekanta kvickheter som
denna: En man kommer in på ett konditori och
låter ge sig en tårta. Han åtrår sig emellertid och
tar i stället ett glas lemonad till samma pris. När
han druckit ur den, vill han gå sin väg. Men
fröken ropar till honom: gå inte förrän herrn betalt
lemonaden. — Nej, men den tog jag i stället för
tårtan. — Ja, men den var häller inte betald. —
Naturligtvis, jag åt ju inte upp den.
Ett särskildt slags vitsar äro sådana, som i
verkligheten sammanföra två företeelser, ehuru de
skenbart äro hvarandras motsatser. Den kvicke
Lichtenberg sade: Januari är den månad, då man önskar
sina vänner allt godt, och de öfriga månaderna äro
de då dessa önskningar ej gå i uppfyllelse.
Öfverbjudande vitsar stå dessa nära. Det finns mer i
himmel och på jord än hvad er vishet känner till,
säger ett gammalt skaldeord. Det kompletterades
af Lichtenberg med: men så finns det också mycket
i vår vishet, som hvarken himmel eller jord känner
till. "Retzius är en dålig karl", skrifver Palmaer.
"Jag prutar inte ett ord, om inte möjligen just ordet
karl, ty käring passar bättre". Slagfärdiga vitsar
höra hit. En bryggare, som hade ett starkt svullet
och bulnadt finger, tillfrågades af bagaren: har du
råkat sticka ned fingret i ditt eget öl ?, men svarade
genast: nej, jag fick ett af dina franska brön under
nageln.
Det är Freuds mening att alla dessa vitsar, som
här getts prof på, i sin teknik begagna sig af samma
slags medel, som äro utmärkande för drömmarnas
behandling af det psykiska material, som de
behandla, något som jag skall gå in på en annan
gång. Han påpekar vidare, att vitsarna springa ur
en lust att så att säga muntra opp tankearbetet,
komma undan det stränga logiska beroendet. Vitsen,
som ersätter den logiska, den verkliga förbindelsen
mellan ett gifvet och ett sökt genom en
ordassociation är oss till lättnad; den spar arbete, psykisk
ansträngning. Därtill kommer, att i de tendentiösa
vitsarna, som egentligen bara äro af två slag:
obscena och angripande, befrias genom vitsandet en
tendens, hvars undertryckning hade förorsakat
psykisk nedstämning. Det är därför vitsen är illa
an-skrifven på många håll, att den är ett af de många
barnsliga dragen hos oss: att vilja komma ifrån
förståndets herravälde och "leka med ord" eller
ljudlikheter.
- 284 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
