Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 22, den 1 mars 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR HAMMARSKJÖ
Den 17 februari vann minsterkrisen ändtligen sin
afslutning. Det blef på det sätt, hvarom redan i
förra numret uttalats förväntan. Till herr Staaffs
efterträdare som statsminister utnämndes,,
landshöfdingen i Uppsala län, jur. doktor. Hjälmar
Hammarskjöld, hvilken likaledes öfvertagit chefskapet
för landtförsvarsdepartementet. Af de förklaringar,
som följande dag å den; nya ministärens vägnar
afgåfvos i .kamrarna, framgår att dess afsikt är att
inom den närmaste tiden föranstalta om upplösning
at riksdagen och förordna om nya val till Andra
kammaren. För den nysammanträdande riksdagen
skall sedan framläggas ett fullständigt förslag till
försvarets ordnande. Som sitt syfte framhöil
mi-.nistären "att söka ena försvarsvänner ur skilda
läger kring denna stora fråga med undanskjutande af
meningsskiljaktigheter i andra ärenden". Huruvida
den skall lyckas häri, torde en nära framtid komma
att utvisa. Hittills torde det vara ett beklagligt
faktum, att söndringen och den politiska
lidelsefullheten äro större än någonsin.
Vore det nog med duktiga karlar för att klara en
tilltrasslad politisk situation, kunde emellertid ingen
meningsskiljaktighet råda därom, att h. m:t
konungen haft synnerlig framgång vid valet af ny
rådkammare. Hammarskjöld, Wallenberg, Hasselrot,
Broström, von Sydow, Vennersten, Beck-Friis —
det är allt namn med klang i och äfven de relativt
obekanta Westman, Linnér, Stenberg och Mörcke
hafva inom de kretsar, i hvilka de tidigare verkat,
det högsta anseende. Hvad särskildt
regeringschefen beträffar, har han t. o. m. ett internationellt
rykte, i det han på sin tid fungerade som
ordförande i den internationella sku’edomstol, som Iös’te
konflikten mellan fransk militär och tyska
konsulattjänstemän i Casablanca i Marocko. För
närvarande är han otvifvelaktigt vårt lands främsta
auktoritet på den internationella rättens område.
Öfverhufvud ha dock hans insatser i det offentliga lifvet
mera haft en teoretisk, utredande eller
rättstillämp-ande karaktär än en praktiskt-politisk, i trots af att
han två gånger varit statsråd och ena gången
innehaft justitie-, andra gången ecklesiastikportföljen.
Född den 4 februari 1862 på Väderum i Tuna
socken af Kalmar län är Knut Hjalmar Leonard
hammar skjold son till löjtnanten Knut Wilhelm
Hammarskjöld och hans maka Maria Lovisa Cecilia
Wilhelmina Cöster. Student i Uppsala 1878 aflade
han 1880 filosofie och 1884 juris-utriusque
kandidatexamen samt blef 1886 docent i allmän och speciell
privatiätt efter att ha utgifvit en afhandling "Om
fraktaftalet och dess viktigaste rättsföljder". Under
de närmast följande åren var han bl.-a. anställd
som sekreterare i den då arbetande kommittén för
förberedande af ny lagstiftning rörande aktiebolag
och ekonomiska föreningar och gjorde de lärospån
i rättsskipningen, som fordrades för
vicehäradshöf-dingetiteln. r^nnu icke 30-årig utnämndes han 1891
till e. o. professor i speciell privaträtt, men fick ej
länge fortfara med sitt katederarbete: redan 1893
kallades han att vara ledamot af den dåvarande nya
lagberedningen och då denna 1895 ombildades till
en lagbyrå inom justitiedepartementet, blef
Hammarskjöld dess chef och samtidigt
revisionssekreterare. Under denna tid utarbetade han bl. a. en
promemoria angående frågan om en särskild
handelslagstiftning, hvilken ingår som förarbete till den
senare åvägabragta skandinaviska lagstiftningen om
köp och byte af lös egendom: Men ej ens åt detta
arbete fick han ägna sig helt: han fungerade
samtidigt som sekreterare icke blott i det särskilda
bolagslagutskottet vid 1895 års riksdag, utan ock till
svensk sekreterare i den 1895-98 arbetande tredje
unionskommittén.
Sin första bekantskap med det politiska lifvet
D. DEN NYA MINISTÄRENS CHEF.
fick Hammarskjöld göra, då han den 25 september
1901 kallades att inträda i den von Otterska
ministären. Vid nämnda års riksdag hade ett
högtidligt löfte afgifvits om den politiska valrättens
utsträckning som följd af den då beslutade
förlängningen af värnpliktstiden. Hammarskjölds uppgift
var att vid 1902 års riksdag infria detta löfte. Huru
den k. propositionen, vid hvilken ic^e mindre än
tre statsråd uttalat divergerande meningar, blef i
riksdagen mottagen, är allmänt bekant. "Så
enhällig, som det torde hafva förefallit de flesta",
yttrade han själf i andra kammaren, "har dock
fördömelsen visserligen icke framstått för den, som varit
i tillfälle att tämligen fullständigt följa uttalandena \
landsortspressen och på åtskilliga möten rundt om
i landet. Men det har varit fullkomligt nog ändå
af nedgörande kritik, och den trösten är ju icke
synnerligen stark, att kritiken oftast förts med
samma skärpa från motsatta synpunkter, så att hvad
den ene funnit mest antagligt har den andfe funnit
vara allra mest förskräckande och omöjligt". Ej
häller med den partiella rättegångsreform, han bragte
å bane, hade han framgång; icke därför, att de
lagbestämmelser han föreslog icke i sig själfva voro
kloka och väl afpassade, utan därför att han
misskände den parlamentariska situationen och
andrakammarmajoritetens bestämda vidhållande vid
kärvordna kraf i fråga om häradsnämndens ställning.
Så afträdde Hammarskjöld på sommaren 1902 åter
från den politiska skådebanan. Han utnämndes nu
till president i Göta hofrätt, där han med framgång
och nit fullgjorde sin tjänst, tills han 1905
inkallades i den Lundebergska samlingsministären som
ecklesiastikminister och en af de svenska
delegerade vid likvidationen af unionsboet i Karlstad. Vid
den Lundebergska ministärens afgång utnämndes
han till svenskt sändebud i Köpenhamn, där han
med mycken takt och framgång utförde sitt värf
att öfvervinna den i sammanhang med unionskrisen
uppkomna misstämningen mellan de båda
syskonnationerna. I nov. 1907 lämnade han slutligen denna
post för att öfvertaga landshöfdingestolen i Upsala, som
han nu fått utbyta mot krigsministerstaburetten:
onekligen en växlande bana, men i alla sina delar vittnande
om sällsynt kapacitet och mångsidig användbarhet.
Af offentliga uppdrag, som Hammarskjöld på
senare år bredvid sina embeten fullgjort, må här
endast erinras om hans utredning rörande inrättandet
af regeringsrätten (1907), svenska ordförandeskapet
i den skandinaviska lagstiftningskommitte, som är
sysselsatt med handelsbalkens omarbetande,
ledamotskap i internationella skiljedomstolen i Haag,
representskap för Sverige på andra fredskongressen
i Haag, där han hörde till de mest
uppmärksammade deltagarne, ledamotskap i svensk norska
skiljedomstolen i frågan rörande Qrisbådarne,
ledamotskap i Nobelstiftelsens slyrelse och i
utrikesdepartementets antagningskommission m. m. — Af
enskilda uppdrag må nämnas, att han är ledamot i
styrelsen för Stockholms enskilda bank.
Ministärens öfriga iettamoterg
K A. Wallebberz, f.J853, f. d. verkst dir. i Sthlms Ensk. Bank.
en af landets främste finansmän. Biogr. årg. 11:43. Utrikesminister
B F.E. Hasselrot, f. 1862, f. d. Riksd, justitieombudsman;
pres. i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Justitieminister-
O. F,. von Sydow, f. 1873. Landsh. i Norrb. län. Civilminister
A F Vennersten, f. 1863. Verkst, direktör i J. F. Vennerstens
Fabr.-a.-b. i Borås. Finansminister
D. Broström, f. 1870. Innehafvare af skeppsrederifirman Axel
Boström & Son i Göteborg. Biogr. årg. VIII:40. Sjöminister.
K. (i Westman, f. 1876. Professor i rättshistoria vid Upsala
universitet. Ecklesastikminnter.
J. O. Beck-Friis, f. 1862. Frih. Godsegare. Jordbruksminister.
B B E. Mörcke, f. 1861. Öfverste och chef för Hallands
regemente. Konsultativt statsråd
S. J Stenberg f. 1870. Expeditionschef i
Justitiedepartementet. Konsultativt statsråd
S. N Linnér, f. 1877. Expeditionschef i
Civildepartementet-Konsultativt statsråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
