Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 22, den 1 mars 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAGS SKÖNLITTERÄRA MEDARBETARE.
Det diktarporträtt vi
här i dag återgifva är icke
obekant för H. 8. D:s
läsare. Novellisten Anders
Österling är sedan långt
tillbaka känd och
värderad af^denna tidskrifts
publik genom sina fina
och med säker poetisk
analys nedskrifna
skildringar af svenskt och
kontinentalt lif. Dessa
skildringar ha tillvunnit
sig ett berättigadt
intresse, och då H. 8. D.
tör innevarande år kan
räkna hr Österling bland
sin fasta
medarbetarestab önskar Red. att
bringa en kort biografi jämte
porträtt af denne liksom
redan förut af flere af H.
8. D:s medarbetare bland
Sveriges främsta
novellister: Bo Bergman,
Hjalmar Bergman, /(. Q.
Ossian-Nilsson, Ladv.
Nordström, Marika
Stjernstedt m. fl.
Anders Österling har
trots sin ungdom spännt
öfver vida områden. Han
är poet och framför allt
poet-novellist, essayist,
reseskildrare, litterär
kritiker och
biblioteksamanuens. Hans debutarbete,
diktsamlingen Preludier,
som framträdde med rika löften vid den tid den
svenska poesien efter Fröding och Karlfeldt gick in
i en ny vår, var endast prologen till en rad
diktsamlingar, hvarmed Anders Österling senare häfdadt
sitt poetiska rykte.
Såväl hans poesi som prosa bär en
omiss-känlig prägel af kultur och förfining, af
biblioteksmannens stora beläsenhet och den poetiskt
mottaglige resenärens förmåga att se i bild och färg.
Det hvilar en lyrisk kvällsstillhet öfver den
österlingska dikten, hvars utsökta form aldrig bringas
ur jämvikt genom ett alltför kompliceradt
temperament eller en alltför het puls. Den ger svalka och
ro — här och där ett stort susande stråkdrag som
griper och fäster sig i minnet. I likhet med
Bau-delaire, med Stephan George och andra
formdyrkare, som i dikten älska att se det mognade och
afvägda resultatet af ett konstnärligt snideri med
ord, äger Anders Österling som poet något
objektivt, behärskadt och nästan kräset måttfullt.
Anders Österling är barn af den svenska
hamnstaden Helsingborg, och när han i den formellt
inspirerade och kanske mest impulsiva
diktsamlingen af hans hand, Döden inkognito bekänner hur
"Det namnlösa blå som besjälar
en stad efter nedgången sol
gör ondt i det bröst som har hoppats
bli prydt af en älskads viol" ..
spårar man däri ett par af grundlinjerna i hans veka,
längtande och drömmande diktarlynne.
"Hamnstäder äga sin särskilda förtrollning" säger
han en annan gång såsom resenär i Qenua... "Det
blåser salt frihetsvind mellan pirarna, och Oceanen själf
tycks rulla in i den
torftigaste afkrok till
hamnbassäng... Med sina
kastlynnen och skiftande
belysningar spelar hafvet
in i dessa städers lif, och
den som älskar hafvet,
måste också älska dessa
städer".
Man kan citera dessa
ord i anslutning till hans
egen diktning. Med
födelseortens välde öfver
inbillningskraften hvilar
ofta öfver hans poetiska
visioner och landskap
hafvets snabba och i
öfvergången nästan
omärkliga ljusväxling. Många
utaf hans bästa dikter ha
till grundfond en trollsk
pärlemoskiftande eller grå
dånande marin, och man
måste här beundra den
dikteriska säkerhet,
hvarmed han tvingar sin inre
upplefvelse i samklang
med den yttre
omgifningen. Det är endast en
boren diktare som kan
synskapa på det sättet.
Hvad man kan sakna hos
Anders Österling — och
dylik saknad beror ju
endast af den
individuella läggningen — är den
personliga brösttonen —
nycken — ett
temperament i brottning med suveränare motståndare än
endast böjliga ord. Hans aura som poet är stämd
i diskreta, förtonande färger, och hans lyrik äger
ett gosslikt, finlemmadt behag, som inger sympati
utan att oroa eller hänföra till verklig kult.
Något plasmabelt och receptivt i Anders
Österlings diktarlynne gör honom till en utomordentlig
reseskildrare, hvilken i likhet med en Egron
Lundgren omedvetet eller medvetet förnimmer och länge
kan i minnet bevara de komplicerade intrycken
från de landskap, som mot honom utandas sin
skönhet och säregenhet. Han har själf uttryckt denna
erfarenhet genom följande redan bevingade motto
i sin bok "Människor och landskap":
"Drifisår af ljus och ståt
sammantona här.
Ingen vet hvad vandra är
förrän efteråt*
"Människor och landskap" är en intressant bok.
Såsom essayist och äfven såsom kritiker i
dags-prässen har A. E. framträdt såsom en urban och
saklig bedömare, hvilken, så långt hans egen
vä-sensart tillåter, vill göra hvar man rätt.
Anders Österling, som är född i Helsingborg år
1884, utnämndes efter afslutade universitetsstudier
i Lund till e. o. amanuens vid
universitetsbiblioteket därstädes. Därpå till amanuens vid Malmö
bibliotek. Den bereste diktaren, som med förkärlek
uppehållit sig i Florens, Rom och Paris, har under
sina resar och äfven senare utgifvit åtskilliga
arbeten, hvaraf "Facklor i stormen" är den senaste
af hans flitiga hand.
5. L.
- 341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
