Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 27, den 5 april 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGO JUNGSTEDT.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
En af vårt lands erfarnaste och högst ansedda
militärer, öfverkommendanten i Stockholm och
chefen för fjärde arméfördelningen, generalmajoren Hugo
Jungstedt, fyllde den 26 mars sextio år.
Carl Axel Hugo Jungstedt är nämligen född i
Stockholm den 26 mars 1854, son till
öfvertullin-spektoren därstädes August Fredrik Jungstedt och
hans maka Amelie Zetterling. Efter att hafva aflagt
mogenhetsexamen i fädernestaden inträdde han å
den militära banan och utnämndes år 1875 till
underlöjtnant vid fortif kationen. Här gjorde han sig
snart känd för mindre vanlig mångsidighet och
duglighet, avancerade därstädes till löjtnant 1881 och
till kapten 1894, men hade redan 18ö7 befordrats
till löjtnant och 1888 till kapten vid generalstaben.
Inom denna togs han företrädesvis i anspråk för
de omfattande arbeten, som vid denna tid
därstädes pågingo för åvägabringande af en dittills
i vårt land saknad mobiliseringsplan och en då mer
än någonsin erforderlig försvarsreform: det inom
generalstaben utarbetade underdåniga förslag till
förbättrad härordning, som låg till grund för k. rmts
proposition i försvarsfrågan till 1892 års urtima
riksdag, är sålunda kontrasigneradt med hans namn,
och sedermera var han sekreterare i den 1897—98
arbetande stora parlamentariska
befästningskommittén. Vidare tjänstgjorde han under hela 1890-talet
som lärare vid artilleri- och ingeniörshögskolan. I
öfrigt innehade han 1893- 95 förordnande som
stabschef vid femte arméfördelningen, blef 1895 souschef
vid landtförsvarsdepartementet och utnämndes s. å.
till major samt 1898 till öfverstelöjtnant.
Redan det sålunda anförda vittnar om en oerhörd
arbetsförmåga. Men härtill inskränkte sig
ingalunda hans verksamhet. Härtill kommo omfattande
krigsvetenskapliga studier i förening med ett flertal
med statsanslag företagna studieresor till utländska
slagfält. År 1900 aflade han äfven besök på den
sydafrikanska krigsskådeplatsen. Såväl det ena som
det andra satte frukt i ett omfattande militärt
författarskap, utmärkt för synnerlig klarhet i
framställningskonsten. Bland Jungstedts utgifna skrifter må
här erinras om "Kriget mellan Frankrike och
Tyskland 1870—71", "Historisk öfversikt af Sveriges
befästningsväsen", "Örlogsfartygs strider mot
kustbefästningar", "Milissystem och milistrupper",
"Försvarsställningar", "Dagboksanteckningar från en
kommendering i Sydafrika" o. s. v. Redan 1876
blef Jungstedt invald i Krigsvetenskapsakademien.
År 1901 utnämndes Jungstedt till chef för
krigshögskolan och redan därpå följande år till öfverste
och chef för Lifregementets grenadiärer. Hans
omfattande fackkunskap togs nu i stor utsträckning i
anspråk för genomförandet af 1901 års härordning.
Han var sålunda 1903—04 ledamot i kommittéerna
för omarbetande af reglementen och instruktioner
för infanteriets och kavalleriets utbildning, där
särskildt hans erfarenheter från boerkriget kommo vårt
försvar till godo, vidare ordförande 1906—07 i
vederbörande regementsförläggningskornmission, 1908
i skjutinstruktionskommittén och 1908—10 i
kommissionen angående landtförsvaret tillhörande
fastigheter.
Sistnämnda år utnämndes Jungstedt till
generalmajor i armén samt förordnades kort därefter till
öfverkommendant i Stockholm och t. f. chef för
fjärde arméfördelningen, hvars ordinarie chef han
blef året därpå. Sedan 1897 var generalmajor
Jungstedt äfven fäst vid konung Oscar Ihs stab.
ORON I ULSTER.
Allt sedan den liberala engelska regeringen
genomförde den s. k. Parliament Act, enligt hvilken
öfverhusets vetorätt i lagstiftningsfrågor inskränktes till
att vara endast suspensivt, och det sålunda blef
tydligt, att det var denna regerings allvar att
genomföra Irlands själfstyrelse (hörne rule) trots
öfverhusets motstånd, har i den protestantiska delen af
Irland — grefskapet Ulster, framför allt dess
hufvudstad Belfast med kringliggande landsdelar — en
häftig proteströrelse igångsatts, som under den
konservative underhusledamoten, sir Edward
Car-sons ledning icke synts väja ens för våldsamma
medel, när det gällt att gifva motståndet mot
parlamentsmakten eftertryck- Vapen och ammunition
ha inköpts, vapenöfningar med ungdomen o. s. v.
ha företagits. Man bör inför dessa företeelser
erinra sig, att det organiserade väpnade
motståndet mot statsmakten i den berömda Covenant kan
åberopa ett precedensfall just ifrån
religionsmotsat-sernas århundrade hvilket gör att tanken därpå för
engelsk uppfattning icke verkar så främmande som
för svensk.
Inom den närmaste tiden är den frist utlupen,
hvarefter ett förnyadt antagande af home-rule-billen
från underhusets sida omedelbart gör den till lag.
Därpå beror det att situationen just nu blifvit så
tillspetsad. Den har blifvit det i alldeles särskild
grad därigenom, att ett antal officerare icke utan
vidare varit beredda att fullgöra sin militära
lydnadsplikt, då de af regeringen beordrats att fatta
posto i Ulster för att vara beredda på alla
eventualiteter. Man har häri velat se inledningen till en
konflikt mellan armén och parlamentet.
Finge man tro den engelska högerpressen, hade
man anledning antaga icke blott att inbördeskrig
stode för dörren, utan äfven att all laglig ordning i
England stode i begrepp att råka i upplösningstill
stånd. Lyckligtvis finnas grunder äfven för en mera
optimistisk uppfattning. Den enda representant för
den utländska pressen, som hittills under rådande
situatidn besökt Ulster, nämligen en korrespondent
till "Hamb. Fremdenblatt", meddelar nämligen, att
en hel del af den omskrifna oron därstädes endast
existerar i tidningarnas spalter. Befolkningen i
Belfast har sitt nöje i dessa öfverdrifna skildringar:
de hjälpa den ju i dess fredliga kamp mot
home-rule-billen. För öfrigt: det gaeliska temperamentet
har mycken likhet med det franska; det är
sydländskt. Stora ord och poser är något, som man
håller af. På samma gång äro människorna i
Ulster de fredligaste i världen, och skulle icke vilja
göra så mycket som en fluga något för när, om de
blott icke utsattes för för stark upphetsning. Sa
till vida borde man alltså kunna hoppas, att
regeringens medlingsförslag, enligt hvilket Ulster skulle
få sex års valfrihet i fråga om anslutning till ett
själfstyrdt Irland och sålunda möjlighet att vid två
särskilda underhusval göra sin talan hörd, skall af
Ulster-befolkningen accepteras.
- 418 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
