Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 36, den 7 juni 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TAGE THOTT.
När öfverhofjägmästaren Victor Ankarcrona på
hösten 1912 skildes hädan, rådde mindre tvifvel än
någonsin i dylika fall om hvem som skulle blifva
hans efterträdare i denna höga hofcharge. Grefve
Tage Thott på Skabersjö var därtill närmaste
mannen icke blott på grund af sin tidigare ställning
inom konungens hof utan äfven och icke minst på
den grund, att han gjort sig bekant som en af vårt
lands skickligaste jägare och dess kanske
mönstergillaste jaktvårdare. För ovanlighetens skull kunde i
detta fall regeringsformens bud om
ämbetsmannabefordran uteslutande på grund af förtjänst och
skicklighet läggas till grund äfven vid en hofbefordran,
där af naturliga skäl i vanliga fall helt andra
synpunkter äro och måste vara bestämmande.
Grefve Tage Alexis Otto Thott är född på
Skabersjö den 3 maj 1852, son till dåvarande
löjtnanten, sedermera majoren och kabinettskammarherren
grefve Otto Thott och hans maka, grefvinnan Ebba
Elisabeth Augusta Sparre till Söfdeborg. Både på
fädernet och mödernet härstammar han sålunda från
det svenska riddarhusets förnämligaste ätter. Hvad
särskildt fäderneätten beträffar, är den en af de få
skånsk-danska adelssläkter, hvilka bibehållit sig
som godsägare i Skåne alltifrån Roskildefreden;
redan år 1664 introducerades den genom Knut Tott
på Svenska riddarhuset. Dennes brorsons sonson,
ryttmästaren Otto Tott, naturaliserades som svensk
adelsman, adopterades och introducerades 1756 på
Knut Totts nummer. Otto Totts son,
landshöfdingen öfver Malmöhus län Tage Tott, blef 1778
friherre med namnet Thott samt erhöll tillstånd för
sig och sina efterkommande att kalla och skrifva
sig friherrar till sina egna adliga gods; 1807
upphöjdes han yttermera till greflig värdighet, med
bestämmelse, att grefvevärdigheten skulle tillkomma
äfven äldste sonen, son efter son: ättens nuvarande
hufvudman är denne förste grefve Tage Totts
sonsons sonson. I Danmark kan ätten följas tillbaka
ända till 1288 och till densammas skånska gren
hörde bl. a. de från Kalmarunionens dagar bekanta,
mycket betydande Axelssönerna.
I motsats mot ättens flesta medlemmar har grefve
Tage Thott afstått från att inträda på den militära
banan. Hans ställning som blifvande innehafvare
af ett af Skånes största fideikomiss gjorde det ju
önskvärdt, att han från början helt ägnade sig åt
utbildning för de omfattande uppgifter, hvilka komme
att åligga honom i denna egenskap. Det var också
med de bästa förutsättningar, han vid faderns död
1891 tillträdde Skabersjö väldiga godskomplex,
hvilket i areal omfattar öfver 50 kvadratkilometer och
1905 hade ett taxeringsvärde af närmare 3 1/2 mill. kr.
Godset har med aforott endast för några år under
Carl XI:s regering, då det befann sig i kronans
händer, alltsedan år 1600 befunnit sig i Thottska
ättens ägo och gjordes af ofvannämnde
landshöfding Thott 1805 till fideikommiss. Det utmärker
sig bl. a. för sina omfattande härliga löfskogar, i
hvilka ek och bok spela hufvudrollen och
villebrådet har en den allra härligaste natur-reservation.
Skabersjö räknas också bland vårt lands
villebrådsrikaste gods och det är därför icke att undra
på, att dess blifvande Innehafvare redan i unga år
med lif och lust hängaf sig åt jakten. Denna har
af grefve Thott städse uppfattats som ädel idrott
och fört honom vida omkring icke blott inom vårt
eget land, utan äfven till sådana jaktmarker, hvilka
mera sällan locka andra jägare än nafurforskarne af
facket. Bland annat företog han på 1870-talet
tillsamman med den framlidne naturvännen, d:r Gustaf
Kolthoff en jaktfärd till Färöarne och Island, under
hvilken en vänskap mellan jorddrotten och
vetenskapsmannen knöts, hvilken satte frukt i ett aldrig
svikande samarbete till den svenska jaktens och
jaktvårdens fromma. Bland de ledande männen i
Svenska jägareförbundet, Svenska kennelklubben
o. s. v. stodo också dessa båda städse sida vid sida.
Skabersjö rika jaktmarker med sina dofhjortar,
rådjur och fasaner ha lockat äfven furstliga jägare.
Konung Gustaf tillbringar gärna där en nära nog
årligen återkommande frivecka undan
regeringsbestyren och äfven Tyska rikets kejsare har funnit
dem värda ett besök.
Till hofjägmästare utnämndes grefve Thott redan
1884, till- förste hofjägmästare 1901 och slutligen
till öfverhofjägmästare på nyåret 1913.
Af det allmänna har han tagits i anspråk bl. a.
för den viktiga posten som ordförande i Malmöhus
läns skogsvårdsstyrelse. Därjämte innehar han
uppdrag som ordförande i Malmö—Ystad och Börringe—
Ö. Torps järnvägsaktiebolag samt i A.-B:t
Skabersjö—Klagshamns kalksandstensfabrik.
Ledamot af Baltiska utställningens styrelse,
förestår grefve Thott den vackra jaktafdelningen
derstädes.
Personligen utmärker sig grefve Thott för ett
rättframt och flärdfritt väsen, hvilket förvärfvat
honom sympatier i vida kretsar äfven utanför hans
ståndsbröders trängre cirKel.
FRÅN BALTISKA UTSTÄLLNINGEN. III
Vi fortsätta i dag våra ströftåg på den Baltiska
utställningen. — Vi förflytta oss då genast till
kronprinsessans blomstergata. Vid slutet af densamma
ligger den kungliga paviljongen, som i sin hvita skrud
verkar kungligt förnäm, trots frånvaron af en kunglig
krona å dess kupol.
Strax bakom och ofvan den kungliga paviljongen
ligger jaktpaviljongen, hvilket grannskap innebär
en naturlig förbindelse, då man ju vet att vår
konung är såväl beskyddare som personligen varm
vän af de intressen, som jaktpaviljongen
företräder. Också har H. m:t uti jaktpaviljongens
charmanta utställning bidragit med en samling
rådjurshorn, som af kännare anses vara synnerligen
framstående. Vid sidan af denna hornsamling finnes en
interiör från Yddingesjön å Skabersjö ägor, inom
hvilket område de flesta af de rådjur, som fått släppa
till hornen i samlingen, af H. m:t konungen
personligen äro nedlagda.
På tal om rådjurshorn, så visar oss
jaktpaviljongen flera unika samlingar i den vägen. En,
bestående af oregelbundna horn, hvilken väckt mycken
uppmärksamhet, särskildt från danskt håll. En,
omfattande horn, som äro starkt pärlade ända ut i
spetsarna; vidare särskildt kraftiga och särskildt typiska
horn. Slutligen en afdelning af abnorma
rådjurs-horn.
För att fortfarande hålla oss till hornsamlingarna
finna vi af elghorn en afdelning palmata eller
skofvelartade, hvilken typ anses vara särdeles
eftersträfvansvärd. Den servina typen har äfven sina
representanter. — I öfrigt finnes inom
jaktpaviljongen allt, som kan intressera en jägare, och allt
framställdt på ett åskådligt och schematiskt sätt af
öfverhofjägmästaren grefve Tage Thott med bitrade
af grefve Philip Bonde å Bosjökloster och
ryttmästare von Mentzer. -
Till slut må nämnas, att den enda existerande hvita
elghud finnes att se här, likaså en unik samling af 50
st. räfskinn, hvars f. d. innehafvare samtliga fällts af
kapten Kroplien vid Göta Lifgarde efter stöfvare.
Från jakt glider tanken lätt öfver till fiske och
lika lätt glida vi nu från jaktpaviljongen till
fiskerihallen. (Se vignettbilden).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
