- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 15 (1913/1914) /
570

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 36, den 7 juni 1914 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag gjorde en resa uppför Rhen, ser ni.
Öfverväldigad af Kölnerdômens majestät, tog jag tåget
till Coblenz, där jag fram emot middagstiden klef
ombord på en af de där präktiga ångarna med sina
väldiga däck och sina eleganta matsalonger.

Det blef en härlig resa. Majhimlen var strålande.
Visserligen är den i estetiskt afseende bästa tiden
för en Rhenresa i början på hösten, då kullarna
glöda af det rodnande vinet, men till gengäld blir
man i maj liksom mera berusad af luften och solen.
Åtminstone när man är ung och dåraktig. Och jag
var bägge delarna.

Middagen serverades tidigt, strax efter afgången
från Coblenz. Maten var helt enkelt gudomlig —
Rhenlax är mums som ni vet — och vinet sedan!
Rhenvin har nu alltid varit min likör, men
ingenstans smakar det så öfverjordiskt godt som vid
Rhen — och på Rhen.

Jag kom vid samma lilla bord som en herre och
en dam, och nu börjar äfventyret. De voro båda
ytterst distinguerade. Han var en äldre man,
ganska korpulent och mycket röd i ansiktet. Hon var
på sin höjd några och tjugo år, och jag skulle varit
frestad att taga henne för hans dotter, om det ej
af några ord, som de växlade, framgått att de voro
gifta. Det var helt enkelt en hänförande kvinna.
Liflig, täck och gratiös, med mörkt hår och mörka
ögon och ett förtjusande leende. Jag blef
fullkomligt betagen i henne i samma ögonblick som hon
sände mig en strålande blick till tack för att jag
räckte henne såsskålen. Genom förnyade små
uppmärksamheter, äfven mot hennes man, lyckades
jag åstadkomma en osökt konversation på tre man
hand. Herr gemålen såg mig tydligen inte med
ogillande...

— Han kanske ansåg dig ofarlig? inföll cynikern.

— Och hvad den unga frun
beträffar, fann hon tydligen
nöje i att prata med mig.

— Du var ju ingen
fruntimmerskarl, sa’ du nyss?

— Afbryt mig inte så där
ideligen. Man behöfver inte
vara någon Don Juan för att
komma på god fot med
damerna under en Rhenfärd.
Klimatet, vinet, den allmänna
glädjen och hjärtligheten gör
undan det mesta af besväret
för en. Och i de skiftande
vyerna har man ständigt nya
anknytningspunkter för
samtalet.

Middagen blef alltså härlig.
Genom matsalongens väldiga
glasfönster skymtade städer,
småorter och enstaka borgar
förbi. När vi kommit till desserten, hade vi alla tre
blifvit riktigt goda vänner. Och sedan drucko vi
kaffe på däck.

Den stundens härlighet var obeskriflig.
Vårvinden smekte svalkande våra af vinet något
upphettade kinder. Den ena borgruinen passerade nu
revy efter den andra. Ibland ligga de så tätt, att
man knappt hinner se efter på kartan hvad den
ena heter, förrän en ny redan uppenbarar sig. Vi
skrattade åt ett nygift engelskt par som satt midt
emot oss. Den unga frun ägnade en sekunds
ögonkast åt hvarje borg som passerades och uppläste
därefter högt ur Bædeker den ramsa som stod om
just den borgen. Hennes man var fullt sysselsatt
med sin kodak och hade lika litet tid att höra på
henne som att betrakta scenerierna. Knäppandet
och plåtväxlandet gaf honom jämnt jobb. Med
större förståelse aktgåfvo vi på ett sällskap idel
herrar, hvilka under anförande af en urgermansk
jätte med rödblondt böljande helskägg ur sina
sångböcker uppstämde en ny sång för hvarje ställe som
passerades och vid Loreleyklippan togo "Loreley"
da capo. Det var litet vulgärt efter svenska
begrepp, men det var trefligt.

Den unga damen vid min sida blef allt lifligare
och skämtsammare, och själf blef jag allt varmare
om hjärtat. Jag fann för öfrigt snart att hon var
en kvinna med mindre vanligt gedigen uppfostran.
Jag kom att halft på skämt i förbigående och utan
att ange källan citera en fras ur Kants "Kritik af
det rena förnuftet" och hörde henne till min häpnad
ögonblickligen parera med en fras ur samma verk
och det på ett sätt som tydligt vittnade om
förtrogenhet med detta.

— Ni är filosof, min fröken, sade jag med illa
undertryckt beundran.

— Inte alls, skrattade hon,
men min man är professor i
filosofi, och då har jag ju fått
slå i mig lite för att i någon
mån kunna hålla honom
stången. Jag bugade mig för
professorn, och det blef
presentation. Aldrig hade jag
kunnat tänka mig, att denna typ
för en präktig major var
filosofiprofessor och därtill med
ett namn, som inte var mig
obekant. Men det var han i
alla fall — och då det var första
gången jag träffade en
filosofisk dam med ungdomlig
fägring och erotisk
tjusningskraft, fann jag efter detta fru
professorskan dubbelt
hänförande. .
Vi kommo emellertid till

Efter porträtt.
F, VON KOSSUTH.
F. 1841 † 25 maj.
Enligt meddelande från Budapest
har deputeraden, förre
handelsministern Franz von Kossuth den 25
maj aflidit därstädes.
. Franz von Kossuth var född 1841
i Budapest och son till den ungerske
statsmannen och frihetshjälten
Ludvig von Kossuth. Som sjuårig gosse
följde han sin fader i dennes
landsflykt, studerade i Paris och London
och var från 1861 verksam som
järn-vagsingeniör i Italien och ledare af
flera betydande industriella
anläggningar. Efter faderns död år 1894
ledsagade han dennes stoft till
hemlandet och blef sedan bofast där.
Påföljande år invaldes han i
ungerska riksdagenoch trädde etter några
år i spetsen för det radikala
"oafhängighetspartiet af 1848" hvars
arbete gick ut på att ersätta 1867 års
öfverenskommelse om förhållandet
mellan Österrike och Ungern med
en ren personalunion. Då
oppositionspartierna år 1904 sammanslöto
sig, biet Kossuth koalitionens
ledare samt ingick 1906 som
handelsminister i kabinettet Wekerle. Inre
slitningar inom oppositionspartiet
ledde 1910 till ministärens
störtande. Kossuth, som vid de samma
ar utlysta nyvalen led ett
förkrossande nederlag drog -sig tillbaka
frän politiken, inom hvilken han
sedan icke spelat någon
framträdande roll,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:46:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/15/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free