Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 39, den 28 juni 1914
- Oscar Bæckström 60 år
- Den stukade cylindern. Af Gan
- Redaktionellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN STUKADE CYLINDERN.
FÖR HVAR 8 DAG AF GAN.
Jag stod på främre plattformen på
“en elektrisk“ som med
aktningsvärd energi rusade fram öfver Berlins
asfalt, då jag fick syn på honom.
Han kom tvärs öfver trafikbanan,
den säkerhet, med hvilken han snodde
sig fram mellan omnibusar,
elektriska och automobiler, visade att
han var vand vid storstaden.
Jag blef så öfverraskad som man kan bli, då man
plötsligt midt i en europeisk metropol träffar på en
liten aktör från en sydsvensk storstadshåla.
Hans dräkt var påfallande amerikansk — en stil,
som föröfrigt är både elegant och praktisk.
Jag hojtade — men han hörde mig ej.
— Birger! skrek jag, så att föraren höll på att
hoppa öfver barriären.
Det var naturligtvis svagsint att tro att han skulle
höra det i detta brummande, gnisslande, pinglande
och tutande oväsen.
Men samma dag fick jag tag i hans namn i en
adresskalender.
Sannerligen — hans namn stod där.
“Birger Resmark“ Schauspieler — och därefter
adressen på ett af de största filmsällskapen.
Filmskådespelare — alltså!
Det hade jag ej väntat af min storordige, något
gammalmodigt anlagde vän.
Och jag erinrade mig många kraftiga ord han
fällt, då vi talat om filmkonst. Han hade alltså blifvit
omvänd.
Och jag påminde mig hans amerikanska elegans.
Jag sökte strax upp honom.
Han bodde i ett fint kvarter; man gick genom en
vestibul med speglar och palmväxter, uppför några
mattbelagda trappor, och drog i en elektrisk klocka,
hvars knapp var en rosenknopp. Tysk smak!
Jag tror han blef lika häpen som jag på spårvagnen.
Men därefter omfamnade vi hjärtligt hvarandra.
Inredningen i hans tre rum motsvarade ej precis
de yttre dekorationerna — palmvestibulen,
brysselmattorna o. s. v.
Han hade samma möbler, som jag sett hemma
hos honom i Sverige — en och annan småsak
var ny.
— Nå — sade han — hur tycker du att jag bor.
Och jag komplimenterade naturligtvis.
Vi talade om gamla tider — men så sade jag
plötsligt.
— Och du — du har blifvit kinoaktör.
Han log lite sväfvande och visade mig några
fotografier från filmroller han kreerat.
— Jag tjänar pängar, sade han — jag har
kommit till den ålder då idealen ej förföra en.
Och han fortsatte att berätta om sitt nylif — sin
nya konst, som han verkligen kallade det, gaf mig
små trefliga snapshots från våghalsiga situationer,
klättring på järnvägsbroar, balansgång på
takrännor o. s. v.
Jag satt och undrade om detta var den allvarlige,
stolte Birger, som en gång läst sig förtviflad för
att kunna rätt tolka en Napoleon-roll.
— För tusan, sade han och såg blixtsnabbt på
sitt ur — du måste ursäkta mig ett par timmar,
jag har en gatuscen i dag i Kurfürstendamm och
det går ej att försumma.
— Du kan lugnt stanna kvar — du kan roa dig
med en bok eller så, jag är strax tillbaka, så fort
filmen är gjord.
Jag hade ej särskild lust att sitta ensam två
timmar — men han öfvertalade mig att blifva kvar.
Och med feberhastighet försvann han. Jag tittade
på hans taflor, på hans souvenirer och alla de
namnade fotografier af gamla kolleger, som man hittade
öfverallt på konsoller, på hyllor och bord.
Han hade alltså ej glömt sitt förra lif. Jag sökte
efter en bok på reolen. Jag hittade ingen som
kunde intressera mig.
Men ute i korridoren hade jag sett en bokhylla
bakom ett grönt förhänge. Jag började leta på den.
Till min häpnad fann jag att det blott var gamla
rollhäften oerhört omsorgsfullt inbundna, försedda
med anteckningar om tid, rum o. s. v.
Och jag fann en bok med tidningsurklipp — med
recensioner från den tid då han spelade i X-borg
i Sverige retrospektivt ordnade, och de små korta
urklippen voro inbundna i kalvläder!
Det här gjorde mig tankfull!
Jag blef kanske en smula för nyfiken. Ty när
jag letat vidare förstod jag, att bakom detta gröna
förhänge gömde min vän kino-aktören sina ideal.
Jag förstod att det var detta, som varit, som höll
honom fast vid lifvet, som lät honom glömma, att
han nu blott tjänade pängar.
Jag kunde se honom, när han var ensam, ta fram
dessa rollhäften, dessa urklipp och anteckningar —
ömt och varsamt.
Och i sina ensamma rum spelade han kanske
mången stilla, gammal roll på nytt. Men jag
hittade på denna reol äfven något annat, något som
tillhörde hans nya lif.
Det var en stukad cylinder — som han använde
i någon besynnerlig kino-roll.
Fodret i denna cylinder satt kvar — och det hade
ett svenskt firmanamn.
Han hade kanske burit den glänsande och ny —
i Kameliadamen, som Armand.
Och jag tyckte att denna engång raka, glänsande
cylinder som nu begagnades stukad, dammig och
trasig — var en bild af hans verkliga lif.
Forts. fr. sid. 616.
Stockholm. I sexton år var han fästad vid vår främsta scen, där
hans mångsidiga och rika talang utvecklade sig till fullmognad.
Åren 1901 till 1911 var Bæckström engagerad vid hr Ranfts
teatrar. Under de senaste teatersäsongerna har han som
bekant tillsammans med “Frippe“ ihågkommit den svenska
landsorten och särskildt Göteborg med högt uppskattade besök,
därvid repertoaren främst upptagit sådana glansstycken som
Holbergs “Jeppe på berget“, Fuldas “Ungdomsvänner“ och
Wieds “Första fiolen“.
På sin 60-årsdag hälsas han af beundrare och vänner öfver
hela landet, hvilka tacksamt erinra sig hans insatser i
svensk scenkonst.
BLIF MEDARBETARE I HVAR 8 DAG.
Skrif aldrig och fråga först — tid går därvid förlorad
— utan insänd hvad Ni tror lämpar sig för tidningen,
vare sig berättelser, uppsatser eller goda fotografier
af tilldragelser för dagen.
INNEHÅLL
Skulptören Carl Milles (biografi och helsidesporträtt). Major
A. V. Edelsvärd 90 år. — Oscar Bæckström 60 år. — Axel
Oxenstiernas grafhvalf öppnas. — Baltiska utställningen. —
Järnvägsras. — Statsbanebygget Älfsbyn—Piteå. — Bilder från
Andorra. — Frälsningsarméns internationella kongress i London.
— Upproret i Albanien. — Ovädret öfver Västeuropa. — Veckans
porträttgalleri. — Dolores Di Colibrados. Af Ruben G:son Berg.
— Den stukade cylindern. Ber. af Gan.
Eftertryck af text eller illustrationer i HVAR 8 DAG utan särskildt medgifvande förbjudes vid laga påföljd.
F. A. B. HVAR 8 DAGS TRYCKERI. GÖTEBORG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:46:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/15/0644.html
