Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 40, den 5 juli 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
(Forts. fr. sid. 634.)
vår hvilstol på akterdäcket af hans pleasure-yacht
under färd kring världsdelarna.
Detta gjorde naturligtvis ett godt och solidt
intryck på mig.
Men samtidigt låg det i hans röst liksom en
underton, ett kvarglömdt eko från den tid det ännu
fanns källare i städerna, och detta eko uppkallade
för mig bilden af en gammaldags källarsal, där
barberaren vid ett bord med andra barberare
diskuterade yrkets hemligheter, och jag sade:
— På vägen hit från badhuset gick jag fel och kom
in i en annan rakstuga, men jag upptäckte på den
långa disken, att jag misstagit mig och gick ut igen.
Orden värkade genast. Barberarn gjorde en liten,
visserligen nästan omäxklig men för ett känsligt
närvsystem fullt förnimbar rörelse af något, som
närmast kunde karaktäriseras som triumf. Men
han teg en god stund. Sedan sade han med en
röst, som världens alla aktörer kunnat afundas
honom, i det han likgiltigt såg ut genom fönstret och
lyfte halsskinnet något litet ur kragens grepp.
*- Ja, han har utvidgat sig, har jag hört. Slagit
ut den här väggen!
Vid dessa ord pekade han på väggen, vid
hvilken jag satt och genom hvars dörröppning ett inre
rum skymtade.
— Han. har fått en fin lokal på det sättet. En
mycket fin lokal. För en skomakare. Jag kallar
honom Skomakaren, därför att han är skomakare
eller rättare sagdt har gått i skomakarelära, innan
han slog sig på det här. yrket. Butiken är
egentligen en skomakarebutik, men skomakaren fick det
infallet, att han skulle slå sig på detta yrket, och
den som nu har affären kom till honom först i
skomakarelära, men nu har han öfvertagit affären.
Efter dessa orienterande inledningsord teg den
dystre hårartisten en stund, men så fortsatte han,
fortfarande som om vi varit två millionärer och af
en slump kommit att tala om någon uppkomling i
den bransch, vi känt sen ett halft sekel.
— Ja, han har en fin lokal, fint läge, midtför
banken och posten och närmare kurbadhuset.
Gästerna kommer från kurhotellet och söker en
rakstuga, går nerför gatan och sgr hans skylt först och
går naturligtvis in.
Jag teg, ty jag hade föga att säga om detta. Men,
fortsatte han, det händer ju, kanhända, att en och
annan letar sig hit också, och hvad herrar
handelsresande från hotellen och stockholmare beträffar, så
tror jag inte jag kan märka, att de gått ifrån mig,
fast läget är något ur vägen. De hitta nog hit...
tycker jag mig märka. Nu kan han väl ändå klippa och
raka, jag har inte hört något klander... på senare
tider... just, kan jag minnas, men det säger sig ju
själf, att då en skomakare slår sig på det här
yrket, så måste det bli därefter... tycker man, ja...!
Sedan han framlagt denna sin åsikt, ttg han en
stund, hvarefter han förde samtalet in på
stockholmska förhållanden, och jag fick veta, att han
haft egen affär i hörnet.af Biblioteksgatan och
Jakobsbergsgatan men lämnat den för åtskilliga år
sen och flyttat hit. Hvarför? Det sade han inte.
men kanske låg det en konkurs bakom, eller något
annat tvångsmål.
Emellertid, ridån var dragen åt sidan, och när jag
åter kom ut på gatan, hade jag staden som i en
liten ask. Där slogs och hatades dom öfverallt,
där gräfde man mullvadsgångar, där slets man om
brödbiten, och där visste man om hvarandras lif
genom hörsägner, som gingo ur mun i mun, och
var som invånare på skilda planeter, om man också
bodde hus om hus.
Kort sagdt,’ det var en vanlig människostad, all-
deles som då byggmästarna drucko öl i sina
skråstugor och byggde vackra hus, och det hade inte
hjälpt, att de nu voro predikanter i missionshusen
eller föreståndare i nykterhetslogerna, husen hade
bara blifvit fulare men människorna inte vackrare
utan precis sig lika som de varit från världens
begynnelse och skola förbli till världens slut.
Jag träffade häradshöfdingen i konditoriet. Där
drucko vi pomril, så att vi blefvo dubbla af
magknip, och sen drogo vi åter ut till den gudomliga
naturen, där förgätmigejen tecknade stjärnkartor
och fåglarna kvittrade — och man kunde ligga på
rygg i gräset? Jo, pyttsan! I gräset hade myrorna
sina karavanvägar och angrepo en med dödsförakt.
Undra då på att barberarn a lågo i strid inne i
stan. Men som ju lifvet fordrar, att man mutar
folk, för att de skola låta bli att mörda en, så hade
jag mutat barberaren också. Jag hade köpt en flaska
Qoydol men samtidigt upplyst honom, att Unnas
hårsprit var vida att föredraga. Han hade vaknat
upp ur sin filosofi vid denna nyhet, anat ett vapen
i kampen mot fienden, då han fått höra, att sagda
hårmedel kunde fås utan ordination på apotek, och
jag hoppas, att han sedan tillgrep det, förfalskade
det och med dess hjälp drog i batalj mot skorna*
karen, dräpte honom och blef rik och stor, eller i
alla händelser återfick sin tro på lifvet, som jag af
hans ögon såg, att han förlorat.
Hur därmed gick vet jag dock inte, ty jag har
aldrig återsett staden mer, men att det var en rätt
bild jag fått af den genom barberarens historia, det
såg jag af tidningarna härom dän, ty där stod i ett
telegram, att dess främste man rvmt med 100,000
på detta numera så vanliga sätt.
Då tänkte jag på barberaren, på den lilla staden
i den vackra naturen, på den sig ständigt lika
mänskligheten och på vårt högt aktade och älskade
fosterlands läge i skrifvande stund.
Ett Skansen i Bords. De Sju häradernas kulturhistoriska
förenining i Borås invigde midsommarafton högtidligen sitt
kulturhistoriska museum.
De rikhaltiga samlingarne, föreningen nu förfogar öfver, har
ordnats i flera gamla byggnader, hvilka uppförts i
Idrottsparken, som donerats till stf den af aflidne apotekare Lind. Bland
byggnaderna märkas främst Kinnaruna gamla kyrka (se
bilden nedan) som tillkommit på 1500-talet och hvari de
kyrkliga samlingarne inrymmas. Till museet höra vidare en
Hallandsstuga, omkring 400 år gammal, med folkdräkter och
arkeologiska samlingar, en stuga från Eriksberg i Qösene
byggd af ekvirke och försedd med tredingstak. Den inrymmer
en hel del gamla vapen och jaktredskap. Kulturhistoriska
föreningens ordf. är tandläkare G. Blomgren i Borås, som
nedlagt mycket arbete på samlingarnes ordnande och äfven är en af
initiativtagarne till de Sju häradernas kulturhistoriska förening.
Efter f0toa7yi.fi. vjumdtMaffiSjfa&ff -»»PH*
KINNARUNA KYRKA PA SKANSEN I BORAS.
- 636 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
