Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 44, den 2 augusti 1914 - Wilhelm Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILHELM BERG.
TILL PORTRÄTTET
Den 8 juli fyllde den framstående arkeologiske,
genealogiske, och kulturhistoriske skriftställaren, f.
byråchefen Wilhelm Berg i Göteborg sjuttiofem år.
Georg Wilhelm Berg är född på Visingsö den 8
juli 1839 och son till jägmästaren därstädes Lars
Gustaf Berg och hans maka Sofia Ekman.
Fäderneöns härliga natur och betydelsefulla fornlämningar
gjorde ett outplånligt intryck redan hos barnet och
ynglingen och väckte tidigt till lif de estetiska,
arkeologiska och historiska intressen, hvilka hos
mannen städse förblifvit de förhärskande, fast
lefnadsbanan närmast fört honom till lifvets mera
praktiska värf. Efter att ha genomgått
elementarläroverket i Jönköping tillträdde han nämligen
kontorstjänst, var först bokhållare vid ett bruk i
Bergslagen och kom därifrån 1870 till Göteborg, dit
hans mannagärning skulle blifva förlagd. På tjänstens
vägnar vardt denna framför allt knuten till
Bergslagernas järnvägsstation. År 1872 inträdde han nämligen
som kassör vid Stora Bergslagsbanan och blef 1876
detta företags l:ste kamrerare. Med denna
befattning kom han senare att förena motsvarande
ställning till de från samma station utgående Göteborgs
—Hallands- och Göteborgs—Borås järnvägar. . r
1902 blef han Bergslagsbanans byråchef med
bibehållande af samma tjänsteåligganden och kvarstod
på denna plats, tills han 1909 vid uppnådda sjuttio
års ålder afgick från densamma med pension.
Byråchefen Bergs tjänstebörda var, som man kan
förstå, icke liten. Men för honom dock för liten. I
Göteborgs blomstrande kulturlif kom han snart att
intaga en plats, som i vissa hänseenden varit;
enastående och som för alltid tillförsäkrat honom ett
ärofullt rum i detta kulturlifs häfd.
Om huru han blef själfständigt forskande
arkeolog, berättas en betecknande anekdot, som
föröfrigt torde ha förtjänsten att vara grundad på
värkligheten. Vid en af sina morgonpromenader
pä det i närheten af Bergslagernas järnvägsstation
belägna Hultmans holme anträffade han en gång ett
par metkrokar från stenåldern, som väckte hans
lifliga intresse. Detta föranledde honom att studera
Sven Nilssons arkeologiska arbeten. Dessa studier
ledde honom i sin ordning till ytterligare sökande
efter fornfynd och då vid midtetl af 1870-talet ett
arkeologiskt möte hölls i Göteborg, hade Wilhelm Berg
redan hunnit göra sig om icke ett namn, så dock
inom den arkeologiska världen uppskattad som
privatforskare. Snart kommo honom äfven understöd till
del för genomförandet af de större uppgifter han
föresatte sig. Det blef ett arbete med spaden om
sommaren — semestern var alltid helt ägnad åt
arkeologien — och med pannan om vinteraftnarne
efter kontorsarbetets slut. Hufvudsakligen på hans
initiativ bildades 1886 Göteborgs och Bohus läns
fornminnesförening, hvari han blef man kunde säga
"<tändig sekreterare": han biet icke blott redaktör
för dess tidskrift, utan ock en nitisk ledare af de
undersökningar, som på föreningens initiativ och med
dess ekonomiska understöd kommo till stånd.
Bergs arkeologiska forskningar utvidgades
småningom äfven till det rent historiska området. Med
outtröttlig ifver inträngde han i sin hemstads
topografiska och personhistoriska förhållanden och i
närvarande stund finns det ingen, som offentliggjort
mera omfattande samlingar och bidrag tiÜ
Göteborgs stads historia än han. Men äfven vfda
därutöfver gick han. I själfva verket står man mållös
af beundran inför den kraft och energi, som vid
sidan af plikttrogen tjänsteutöfning förmåt’
frambringa en så betydande och värdefull litterär
produktion som Wilhelm Berg. Sin
författarverksamhet utom dagsprässen börjar han egentligen på
i FÖREGÅENDE SIDA.
18/0-talet dels i Svenska fornminnesföreningens
tidskrift, i hvilken han bl. a. offentliggjorde en studie
öfver fäderneön, dels i de af Göteborgs och
Bohus läns hushållningssällskap bekostade "Bidrag
till kännedom om uöteborgs och Bohusläns
fornminnen och historia". Här redogjorde han bl. a.
för "Slottsruinen på Ragnhildsholmen" (1883) och
de fynd, som vid under hans ledning företagna
ut-gräfningar gjorts å denna i Göta älf i närheten af
Kungelf belägna holme. Af hans öfriga arbeten
skola här endast uppräknas två band "Samlingar
till Göteborgs historia" (1882 och 1887), "Visingsö
jämte anteckningar om Visingsborgs grefskap" (1885),
"Christine kyrkas i Göteborg böcker 1627—1774",
omfattande ej mindre än tre band, "Göteborgs stift
under 1700-talet" (1891), "Expeditionen till
Arkang-elsk 1701" (1893), "Augustinerklostret i
Konungahälla" (1894), "Dragsmarks kloster" (1895),
Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar I—III (1896—
1900). Särskildt må dessutom erinras, att Berg
varit en af de förste, som behandlat de s. k. svenska
verkstadsfynden, och den förste, som redogjort för
grafvar i vårt land, motsvarande de s. k.
bornholmska "brandpletterne".
Ännu alltjämt fortsätter Berg, trots sin höga ålder
och trots den ohälsa, som för ett par år sedan
drabbade honom, men från hvilken han synes
lyckligt ha hämtat sig, sina forskningar och sin
författareverksamhet. Af en Bohusläns historia, hvaraf
första bandet utkom för två åi sedan, lär sålunda
inom kort ett andra och slutband vara att förvänta.
Vidare har han för händer utgifvande af
anteckningar rörande musikens historia i Göteborg och
en redogörelse för de resultat, som bragts i dagen vid
de utgräfningar vid Dynge, hvilka under hans
uppsikt utförts under de senaste somrarne.
Wilhelm Berg har emellertid icke varit en
forskare, som left en kammarlärds eller ensidig
ut-gräfvares isolerade lif. Han har äfven gjort en
insats, och det en mycket betydande, i sin stads
kulturella sällskapslif och i den
kommunalförvaltning, som varit riktad på de kulturella uppgifterna.
Redan så tidigt som 1878 var han den främste
stiftaren af sällskapet "Gnistan", som länge
utgjorde medelpunkten för särskildt de konstnärliga
och litterära sträfvandena i rikets andra stad. I
egenskap af "Gnistans" sekreterare eller
ordförande — han fungerade ömsom i båda
egenskaperna — kom han att taga liflig del i anordnandet
af konstutställningarne i Göteborg åren 1880 och
1891 samt de stora.konstutställningarne därstädes
åren 1881, 1886 och 1891, vid hvilka han än var
sekreterare, än kommissarie. Från dessa
utställningar kan dateras det lifliga konst- och
konstslöjd-intresse, hvilket sedan dess utmärkt Göteborg. Vid
midten af 1880-talet uppkastade han tanken på det
konstslöjdmuseum därstädes, som nu står nära, sin
inflyttning i en egen därför uppförd byggnad. Han
var ock den, som gaf upphof till den plan på ett
landsarkiv i Göteborg, hvilken sedan ett par år är
förverkligad. Med nit och intresse har han
dessutom varit verksam inom styrelsen för Göteborgs
museum, i dess inköpsnämnd och i dess historiska
nämnd. Under ett antal år tjänstgjorde han
framgångsrikt som kommissarie i Göteborgs
Konstförening och i dess Slöjdförening var han i öfver tvä
årtionden sekreterare och bibliotekarie samt
konservator för samlingarne. Slutligen må nämnas att
han redan 1882 kallades till konesponderande
ledamot af Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien samt 1885 till ledamot af Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg. Han är äfven
ledamot af Nord. Oldskriftsselskabet i Köpenhamn.
- 690 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
