Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 46, den 16 augusti 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT WALLENBERG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Nästan på hundraårsdagen af den svensk-norska
öfverenskommelse,- hvilken den 14 aug. 1814 lade
grunden till den union mellan den skandinaviska
halföns båda länder, som — med vapen åvägabragt
— under en öfvermäktig folkmenings tryck brast
sönder den 7 juli 1905, kom underrättelse, att en
ny gemensKap upprättats mellan Sveriges och
Norges folk. Svenska och norska regeringarne ha
nämligen icke blott förklarat sin bestämda afsikt
vara att under det nu uppkomna krigstillståndet
hvar för sig till det yttersta upprätthålla sin
neutralitet mot de krigförande makterna, utan äfven
utväxlat bindande försäkringar i syfte att förhindra,
att krigstillståndet i Europa skulle kunna medföra,
att det ena riket vidtoge fientliga åtgärder mot det
andra, hvilket lätt skulle kunnat bli fallet, därest
de å ena sidan krigförande makterna kränkt ena
rikets, de å den andra det andra rikets neutralitet.
Innehållet i de bindande försäkringärne är icke kändt.
Men i realiteten kan det knappast mycket aflägsna
sig från hvad man skulle kunna kalla en
neutralitetsgemenskap.
På svensk sida, tillkommer äran häraf i främsta
rummet utrikesministern, exc. Knut Wallenberg.
Knut Agathon Wallenberg är född i Stockholm d.
19 maj 1853, son till Stockholms enskilda banks
skapare, bankdirektören A. O. Wallenberg och hans
maka i första giftet Katarina Wilhelmina Andersson.
Till en början fick han liksom sina bröder åtnjuta
en sjömans friska uppfostran, därvid lärande sig icke
blott vikten af disciplin och ordning, utan äfven
att snabbt uppfatta en situation och raskt inrätta
sig därefter. Jämsides med utbildningen till
sjöman gick emellertid den till bankman och samma
år (1874) som han utnämndes till underlöjtnant i
flottan, fick han mottaga en plats bredvid fadern i
Stockholms enskilda banks styrelse. År 1875
genomgick han Georgii handelsinstitut i Stockholm
och den följande år mottagna
marinlöjtnantsfull-makten afhöll honom icke att under åren 1877-78
genom anställning vid det stora bankinstitutet
Cré-dit Lyonnais i Paris skaffa sig den praktiska
förfarenhet i en modern bankverksamhets olika
grenar, som satte honom i stånd att 1886 efterträda
sin fader som Stockholms enskilda banks ledare.
Att här mera utförligt redogöra för exc.
Wallenbergs insatser i svenskt bank- och öfver hufvud
affärslif förbjuder utrymmet. Endast några
hufvudpunkter må här framhållas.
Först och främst är det sålunda Wallenberg, som
en hufvudsaklig förtjänst tillkommer att ha öppnat
den rikt försedda franska lånemarknaden för
Sverige och så till billigt pris ha skaffat vårt land den
t Ilgång på kapital det tidigare saknat. Han hade
varit med under det svåra krisåret 1878 och visste
salunda mer än väl huru väl utländskt kapital
gjordes oss behof. Wallenberg trädde i förbindelse
med några af de mest framstående bankerna på
kontinenten, bland hvilka främst märktes Crédit
Lyonnas äfvensom Banque de Paris et de
Pays-Bas i Paris — den s. k. Crédit-Lyonnais-gruppen
— och blef den, som i afseende på nordiska lån
omhänderhade gruppens ledning. En mängd lån
afslutades af detta bankkonsortium med svenska,
norska, danska och finländska staterna äfvensom
med kommuner och hypoteksanstalter i de
nordiska länderna, och i dem alla tog Stockholms
enskilda bank större eller mindre del. För det goda
anseende de nordiska länderna numera åtnjuta på
den internationella lånemarknaden ha de till stor
del Knut Wallenberg att tacka.
Till allmänhetens tjänst har Stockholms enskilda
bank under hans ledning varit en föregångare i
afseende på den banktekniska reform, som låg i
en notariatafdelnings inrättande 1888. Det var en
institution af största betydelse för ekonomiskt
oerfarna privatpersoners förmögenhetsförvaltning,
hvilken numera fått efterföljare hos de flesta svenska
bankinrättningar.
Af de lärdomar Wallenberg tagit med sig från sin
Frankrikesvistelse var dock ingen för Sverige
viktigare än den, att det är bankerna, som genom att
stödja och leda bära ett hufvudansvar för
utvecklingen af landets industriella lif. Det är högst få af
våra äldre större företag, hvilka icke i ett eller
annat afseende ha Wallenberg att tacka för kraftiga
handtag. Särskildt må från nationell synpunkt
erinras, att det var Wallenberg, som genom att 1899
anskaffa de dåvarande norrbottniska grufbolagen ett
lån i Paris på 9 mill. francs möjliggjorde de
lappländska malmbolagens bevarande på svenska
händer. Man kan ej lätt föreställa sig den situation,
hvari vi för närvarande skulle befunnit oss, därest
detta icke lyckats. Och om en eller annan
beklagar sig öfver, att icke större del af dessa oerhörda
naturtillgångar kommit det allmänna till godo än
fallet är, bör han erinra sig, att k. rmt och
riksdagen år 1902 afvisade ett anbud af Wallenberg att
öfvertaga hela affären för lumpna 21 mill. kr.
I det i egentlig mening allmänna lifvet har
Wallenberg före sin utrikesministerstid gjort sig ett
namn företrädesvis som skapare af Saltsjöbadens
samhälle och som framstående kommunalman.
Saltsjöbaden är väl ett hardt när enastående
exempel på en stortinansiärs lugna och
målmedvetna sätt att åvägabringa nyskapelse. För
Wallenberg har denna anläggning, har det med rätta sagts,
varit något vida mer än en lyckad spekulation,
fian har hägnat om samhället i tanke att det var
åt Stockholms invånare han redde ett hem i den
skärgård och vid de Östersjövatten han kände så
väl från sin ungdoms sjömannatid. Frågan hvad
det kostade att skapa en bekväm förbindelse mellan
Stockholm och dess utpost vid hafvet blef ett
spörsmål i andra planet. Efter tjugo år är Saltsjöbaden
nu för hufvudstaden ett paradis och i fjol — i
sammanhang med sin 60-årsdag — satte
Wallenberg-kronan på sitt verk genom att skänka det den
underbara Uppenbarelse-kyrkan efter ritningar af Boberg.
I Stockholms kommunala historia har Wallenberg
på olika sätt inskrifvit sitt namn. Här må blott
erinras om, att det var han, som skänkte
grundplåten till dess handelshögskola, och att det i främsta
rummet är hans förtjänst, att det storartade
stadshus nu håller på att resa sig vid Mälarens strand, till
hvars smyckande han bidragit med en af de mest
frikostiga donationer, hufvudstaden fått bevittna.
Per labores itur ad honores, har Wallenberg en
gång yttrat: "vägen genom arbete leder till ära". Själf
är han ett lefvande exempel på sanningen häraf.
Men arbetsvägen har han, lyckligtvis för vårt land,
ännu icke vandrat till ända. När han i våras rönte
hedern att — den förste ofrälse man, hvilken detta
i vårt land vederfarits — kallas till ledningen af
Sveriges utrikes angelägenheter, uppfattade kanske
många detta uppdrag blott som en heders post.
Händelsernas utveckling ha kommit denna
uppfattning på skam. På hundra år har Sveriges
utrikespolitiska situation icke varit vanskligare än nu. Men
med tillfredsställelse ser man riksskeppets roder i
Knut Wallenbergs säkra hand. Lyckas det honom
klara bränningarne och skären, skall det
Wallenbergska namnet stråla med ära äfven från vår
politiska historias blad.
- 722 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
