Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 47, den 23 augusti 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOACHIM ÅKERMAN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Säkerligen var det med en innerlig känsla af
djup tillfredsställelse den svenska allmänheten tog
del af den brefväxling, hvilken den 8 Augusti
ägde rum mellan förutvarande statsministern Karl
Staaff och nuvarande statsministern exc. Hjalmar
Hammarskjöld. Den brefväxlingen gaf nämligen den
yttre vissheten om, att de i värkligheten ej alltför
betydande skiljaktigheterna mellan de båda
borgerliga partiernas ståndpunkter i försvarsfrågan ej skulle
få ställa sig hindrande i vägen för en lösning at
denna fråga redan vid innevarande riksdag. Att
regeringspartiet skulle känna sig tillfredsstäldt föll af
sig själft: det var ju på rent oväsentliga detaljer när
dess program, som därmed tillförsäkrades seger.
Men äfven det liberala partiet hade anledning att
känna stolthet: det och dess ledare hade ju därmed
visat, att de i fosterlandets intresse förstått vinna
den största af alla segrar — segern öfver sig själfva.
Det kan beklagas, att det socialdemokratiska partiet
ställde sig utanför försvarsuppgörelsen. Men det
är med tillfredsställelse man antecknar dess ledares,
hr Hjalmar Brantings ord dagen därpå: "Vi ha sagt
och vi vidhålla, att det kan vara för vårt land af
vitalt intresse att striden om försvaret för
ögonblicket ej fullföljes, och enda vägen dit är nu, att de
borgerliga partierna taga ansvaret för ett beslut.
Vi kunna ej dela det ansvaret, men vi kunna jämna
vägen genom att ej nu rifva strid härom. Ty i
denna stund får ej finnas bitter strid mellan
svenskar44. Därom står alltså hela vår nation enig.
Det kunde hafva sitt intresse att nu inför
lösningen göra upp bokslutet öfver de faktorer, hvilka
ledt till genomförandet af en större förstärkning af
vårt försvar på en gång än som någonsin tidigare
förekommit. Allt efter olika politiska sympatier
skall den ene och den andre säkerligen vara benägen
att tillerkänna dessa faktorer olika värden. Att de
Staff ska försvarsberedningarne genom den intima
kännedom om våra försvarsbehof, som under deras
arbeten förmedlades till framstående representanter
för de demokratiska element, hvilka tagit ledningen
i den allmänna rösträttens riksdag, därvid haft den
största betydelse, kan väl emellertid icke på något
håll förnekas. Att bondetåget genom sina följder
— riksdagsupplösningen och den allmänna
försvarsdiskussionen — också varit af afgörande vikt för
skapandet af en stark försvarsopinion, lär ej häller
kunna bestridas: i den mån valagitationen bedrefs
med sakliga vapen blef den en populär kurs i
försvarskunskap utan motstycke. Men bakom både
det ena och det andra låg som en mindre
iögonfallande, men desto säkrare verkande kraft den
yn£re officersgenerationens nitiska, trofasta,
öfver-tygelseburna arbete. Å ena sidan har denna
officersgeneration i allt vidare utsträckning öfvertygat
de värnpliktige om allvaret med
utbildningsuppgiften och solidariteten mellan befäl och menige i
värnpliktshären. Å andra sidan har samma
officersgeneration såsom ingen tidigare förmått gifva
folkligt öfvertygande skäl för de nya kraf den måste
ställa på nationen för vårt försvars upprätthållande.
En bok sådan som den 1911 utkomna "Den svenska
folkhären" af signaturen "Keith", hvarunder döljer
sig ett antal yngre generalstabsofficerare, har
kanske i värkligheten betydt mera för den nu
förestående försvarsreformen än någon föreställer sig.
När H. 8. D. i detta nummer gifver plats å sin
första sida åt bilden af öfverstelöjtnanten Joachim
Åkerman, sker det i främsta rummet på grund af
hans egenskap af framstående representant för
denna yngre officersgeneration.
Gustaf Richard Joachim Åkerman är född i Falun
den 31 oktober 1868, son till dåvarande
berggin-geniören, sedermera generaldirektören Anders
Richard Åkerman och hans maka Maria Gustafva Clason
Hans håg stod tidigt till den militära banan och
efter att ha aflagt mogenhetsexamen och
genomgått krigsskolan på Karlberg utnämndes han 1889
till underlöjtnant i lifgrenadierregementet och
befordrades 1895 till löjtnant därsammastädes. Tre
år senare inkallades han 1 generalstaben, där han
snart förvärfvade sig anseende som en af de mest
lofvande bland de unga krafterna. Här fick han bl. a.
vara med om utarbetande af 1901 års
härordningsförslag och fick äfven på nära håll bevittna det
parlamentariska arbetet med detsamma, i det han
tjänstgjorde som notarie i det särskilda
försvarsutskottet. Följande år utnämndes han till kapten
vid generalstaben. Samtidigt tjänstgjorde han
äfven vid krigshögskolan, där han var repetitör
1900-04 och lärare 1904-09. Om det stora
förtroende man redan vid denna tid hyste för honom
vittnar, att han under Karlstad-förhandlingarne 1905
kallades att biträda de svenska delegerade som
sakkunnig i de militära spörsmål, som därvid förelågo
ull reglering i sammanhang med krafven på de
norska gränsfästningarnes slopande och skapandet
af en neutral gränszon. Följande år utnämndes han
till kapten vid Norrbottens regemente, men fortfor
att tjänstgöra vid generalstaben, i hvilken han 1908
befordrades till major och chef för centralafdelningen.
År 1911 slutligen utnämndes han till öfverstelöjtnant
vid Södra skånska infanteriregementet.
Hvilken eller hvilka generalstabsofficerare, som
dölja sig under den ofvannämnda signaturen Keith,
är ännu obekant, men ett ganska allmänt antagande
är, att öfverstelöjtnant Åkerman skulle vara en af
dem. I hvarje fall föll valet på honom, när det tör
Stockholms moderate gällde att efter
andrakam-marupplösningen i våras tillförsäkra kammaren om
en framstående militärsakkunnig ledamot på den
efter lektor Nyström i andra valkretsen lediga
platsen. Han fick första rummet å partiets valsedel
och den heder, som sålunda vederfors honom,
upprepades i andra kammaren, där "landtmanna- och
borgarepartiet" placerade honom, ehuru nykommen,
främst vid utseendet af suppleant i det särskilda
försvarsutskottet. Sitt jungfrutal hade han i
debatten om den s. k. munkorgsinterpellationen; i sina
slutord underströk han att i afseende på
infanteriets öfningstid man finge skilja mellan det, som är
önskvärdt, och det, som är nödvändigt, däjmed
antydande att regeringens förslag i detta
hänseende uppfyllde det nödvändigas kraf. I fem af
honom framburna motioner visade han å andra
sidan, att om någon "munkorgs"-order utfärdats»
han åtminstone icke ansåg den bindande för sig i
sin egenskap af riksdagsman.
Om det anseende öfverstelöjtnant Åkerman
åtnjuter inom kamratkretsar vittnar, att han i fem år
varit sekreterare i militärlitteraturföreningen och att
han sedan 1908 är ordförande i militärföreningen
K. H. S. - Sedan 1909 är han ledamot af
Krigsvetenskapsakademien.
Till sina öfriga förtjänster kan öfverstelöjtnant
Åkerman äfven lägga den att vara en synnerligen
framstående idrottsman. Särskildt i fälltridning och
prishoppning har han förvärfvat sig ett flertal
utmärkelser och är äfven i besittning af idrotts- och
skyttemärke i guld. Under en följd af år (1901—06)
var han äfven ordförande i generalstabens
idrottsklubb, hvilken inlagt särskild förtjänst om den
militära idrotten genom att först tillämpa ett antal nu
i den s. k. fälttäflan ingående täflingsgrenar.
- 733 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
