Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, den 4 oktober 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR MONTELIUS.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den man, hvars bild i dag pryder H. 8 D:s första
sida, hör till de icke alltför många, som intaga ett
rum i raden af Sveriges världsberömda män.
Liksom Linné och Berzelius funnit fasta
indelningsgrunder för de föremål, som tillhörde deras särskilda
forskningsområden, så har Oscar Montelius funnit
en sådan indelningsgrund för sitt. Och liksom de
har han genom att konsekvent och i detalj
genomföra den, nått fram till resultat, hvilka det före
honom syntes vara en galenskap att ens tänka på
möjligheten af att uppnå. Men i ett hänseende har
han gått utöfver dem: genom sin förmåga att sprida
intresset för sin vetenskap till de vidaste kretsar.
Lika beundransvärd som hans forskarbegåfning har
hans framställningskonst varit. Det finns väl icke
en bygd i Sverige, hvars invånare ej genom
Montelius fått erfara, huru lifvet i den sett ut på Mose
tid, och när han kommit till Italien, har han
öfver-raskat de gamla romarnes afkomlingar med en
fängslande skildring af "Rom före Romulus". Lägg
härtill, att han är en varm patriot i ordets ädlaste
bemärkelse, icke i stora ord, utan med en känsla,
ut-sprungen ur själfva hjärterötterna och bredande sig
öfver hela hans vidtomfattande lifsgärning, förstår
man den tillfredsställelse det är för H. 8 D. att i
denna nya årgångs första nummer kunna lämna en
ny bild just af Oscar Montelius.
’ Gustaf Oscar Augustin Montelius är född den
9 September 1843 i Stockholm i det gamla typiska
1700-tals hus på hörnet af S:t Pauls- och
Ragvalds-gatorna, som han ännu bebor. Af föräldrarne,
hof-rättsrådet O. A. Montelius och häradshöfdingsdottern
Clara Norin, fick han i arf ett ordningssinne och en
arbetsförmåga, hvilken genom uppfostran ytterligare
utvecklades. År 1861 blef han student i Uppsala
och ägnade sig där till en början åt
naturvetenskapliga studier; därunder förvärfvade han sig den fasta
induktiva forskningsmetod, som bygger på fakta
och iakttagelser allena och icke på hugskott och
med hvilken det blef möjligt för honom att
förvandla arkeologien från en tumlingsplats för den
filosofiska eller ofilosofiska dilettantismen till en
verklig vetenskap. Naturstudiet bragte honom ock
tidigt under intrycket af utvecklingsläran, åt hvilken
Charles Darwin genom sina snillrika hypoteser
gifvit ny luft under vingarna, och detta bidrog i sin
mån att gifva hans forskning dess banbrytande
karaktär: den gaf uppslaget till en arkeologisk
kronologi.
I enlighet med sin naturvetenskapliga
forskningsmetod började Montelius, sedan han 1863 på allvar
böriat hängifva sig åt arkeologien, med noggrann
beskrifning af fornsaker. Han beskref därvid ej
endast fornsakernas former, utan fäste, alldeles som
naturvetenskapsmannen i fråga om naturföremålet,
vikt äfven vid fyndomständigheterna, för så vidt de
funna sakerna voro nedlagda tillsammans och
följaktligen samtidigt. På denna väg kunde han i sin
gra-dualafhandling (1869) konstatera, att järnåldern,
hvilken man då ännu tänkte sig ha börjat helt få
århundraden före den egentliga vikingatiden, i själfva
verket äfven i norra Europa inträdt före Kristi
födelse. Ännu var dock ej hans metod fullt utarbetad.
Ännu beskrefvos fornsakerna enstaka eller i fixa
typer. Typologien var ännu icke skapad. Den är
utvecklingsläran tillämpad på det mänskliga arbetet.
En forntida bronsyxa är icke ensamstående. Den
har kamrater som likna den, som ha alla allmänna
och speciella kännetecken gemensamma med den.
Det är sålunda lätt att fixera typen och med denna
har man inom arkeologien länge opererat. Men
innan de gamla folken vant sig att framställa en
yxa på just detta sätt, hade man framställt andra
yxor tillhörande en annan typ. Dessa typer
sammanställde Montelius från de enklaste till de mäst
säregna. Genom att tålmodigt jämföra exemplar
för exemplar, erhöll han så i stället för den fixa
typen en serie sins emellan så att säga besläktade
yxor, af hvilka de som i formen eller materialet
eller bådadera stå längre ifrån hvarandra äfven äro
till tiden mäst åtskilda. Sedan detta sammanhang
fastställts, gällde det att visa, hvilken af formerna som
var äldst. Detta skedde genom att uppvisa formens
uppkomst antingen ur former, som varit allmänna,
då man tidigare begagnat ett annat material, eller
söka förbindelser som i andra länder med
säkrare tidsbestämningar begagnats. På så sätt
uppstod hvad man kallat typserier och på basis af dem
har man sedan kunnat uppbygga en arkeologisk
kronologi, en periodindelning.
Redan 1871 gjorde Montelius ett försök att
till-lämpa dessa principer på de nordiska
bronsålderssakerna och indelade då den nordiska bronsåldern
i två perioder. Han blef utsatt för en skarp kritik
och yttrade sig i frågan först halftannat årtionde
senare. Då framträdde han med sitt grundläggande
arbete om tidsbestämning inom bronsåldern,
hvilket slutligt afgjorde saken; senare fynd ha bekräftat
hans då framställda teori.
För att äfven nå den absoluta tidsbestämningen
måste Montelius, då vi för dessa tider icke äga
någon historia med kronologi, uppsöka
anknytningspunkter i länderna söderut, Italien, Grekland och
Egypten. Han har därvid lyckats att föra den
absoluta tidsbestämningens gräns för hela fornsaksserien
tillbaka till omkring år 3,000 f. Kr. Vår egen
bronsålder, som förr antogs börja ungefär vid Kristi
födelse, har kunnat följas tillbaka till en tid af närmare
2,000 år f. Kr.
Lösningen af den nordiska bronsålderns problem
hade varit hufvudändamålet för Montelius. Men
under sitt sysslande därmed vann han en
fullständigare och mera systematisk öfversikt öfver Italiens
förhistoria och material än någon annan och kunde
så utgifva det storartade verk om "Den primitiva
civilisationen i Italien sedan metallernas införande",
som nu föreligger i det närmaste fullständigt, ett
enastående standardverk inom den arkeologiska
forskningen.
Nu är Montelius’ kronologiska system så godt
som allmänt antaget. Men det har skett först efter
skarpa strider. På en tysk arkeologkongress i
Marburg 1878 stod Montelius som ensam förkämpe
för det nordiska systemet och fick finna sig i att
en af de tyska talarne betecknade det som "en
skam för vetenskapen". I fjol valde det tyska
antropologiska sällskapet på sitt möte i Nürnberg
samma Montelius till sin hedersledamot "såsom
grundaren af en säker metod för den förhistoriska
forskningen, den där med vidsynt blick och fast
hand skapat de kronologiska grundvalarne för hela
Europas arkeologi".
Sex år förut hade Montelius haft anbud att bli
direktör för den förhistoriska afdelningen vid
Museum .für Völkerbund i Berlin samt professor vid
därvarande universitet. Men han afböjde det. Han
hade redan 1863 börjat sin verksamhet å vårt eget
historiska museum — som biträde åt
riksantikvarien — och sedan allt framgent därt:Il varit knuten,
från 1868 som extra ordinarie, från 1871 som andra
och från 1880 som första amanuens, från 1888 som
professor samt ändtligen från 1907 som
riksantikvarie. Åt det ville han ägna äfven sina återstående
dagar. Från riksantikvarieämbetet afgick han i fjol.
- 2 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
