Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, den 11 oktober 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÖRE ALMEN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den stora allmänheten förbinder nog gärna med
begreppet juridik föreställningen om något torrt,
andefattigt och tråkigt, sist men icke minst något
svårbegripligt och inveckladt. Den, som haft
tillfälle studera utländsk rättslitteratur, vet emellertid,
att detta mindre beror pa ämnets egen natur än
pä förmågan hos de personer, som behandla det.
De senare årtiondena har äfven Sveriges bokvärld
haft vackra exempel att uppvisa på ädel juridisk
framställningskonst; det är nog att erinra t. ex. om
namnet Ivar Afzelius. Denne har numera från
lagarbetet dragit sig tillbaka till presidentstolen i vå>t
lands främsta hofrätt, men en yngre generation
jurister har på ett värdigt sätt trädt i hans
fotspår. Och i dessa tider, då lagbestämmelserna
om köp och byte af lös egendom fått ökad
betydelse på grund af de rättsfrågor, som framställt
sig i sammanhang med krigsutbrottet, har nog mer
än en lekman funnit, att äfven den
rättsvetenskapliga litteraturen har sina lustgårdar och att det är
med verklig njutning man med en förare som
revisionssekreteraren Töre Almén tager sig en
vandring genom köpmännens alldeles särskilda
rätts-kodex.
Töre August Almén tillhör en släkt, som leder
sitt ursprung från Tunhems socken i Västergötland.
Hans farfader, prosten och kyrkoherden i Myckleby
i Bohuslän, Johan Andersson hade i sitt äktenskap
med Carolina Elisabeth Lignell sju söner, hvilka
alla antogo namnet Almén. En af dem var
professorn, sedermera generaldirektören i
medicinalstyrelsen August Theodor Almén, och ur dennes
äktenskap med Susanna Christina Fries, en dotter
till den fräjdade naturforskaren Elias Fries, föddes
i Stockholm den 14 oktober 1871 som andra
barnet i ordningen sonen Töre August. Efter att ha
aflagt mogenhetsexamen vid latinläroverket på
Norrmalm 1889 kom han som student till Upsala,
aflade därstädes juridisk- filosofisk examen 1890 och
juris utriusque kandidatexamen 1895. Han inskrefs
därefter som notarie i Svea hofrätt men ägnade
sig åt lortsatta juridiska studier. År 1897 utgaf
han och försvarade offentligt början af en
afhandling "Om auktion såsom medel att åvägabringa
aftal", till följd af hvilken han samma år
förordnades att vid Uppsala universitet vara docent i
civilrätt. Redan följande år förordnades han att
upprätthålla professorsämbetet i detta ämne och fortsatte
därmed t. o. m. vårterminen 1900. Under tiden
hann han dessutom med icke blott att ful börda sin
docentafhandling, utan äfven att som tillförordnad
domhafvande förrätta två lagtima ting samt aflägga
juris licentiatexamen. Vid slutet af vårterminen
1900 promoverades han till juris utriusque doktor.
Protessuren i civilrätt hade nu blifvit med
ordinarie innehafvare besatt och Almén togs i stället i
anspråk för upprätthållandet af undervisningen i
straffrätt under professor Hagströmers sjukdom.
Hans på det praktiska riktade läggning
tillfredsställdes emellertid icke af det straffrättsliga
brottsbe-greppshårklyfveriet; i början af år 1902 öfvergaf
han uni\ ersitetet för att i stället ägna sig åt
lagstiftningsarbetet, bland hvars bästa krafter han inom
kort kunde räknas.
Almén gjorde sina lärospån som lagstiftare i
egenskap af sekreterare i, som det officiellt heter, "den för
behandling af vissa till obligationsrätten hörande
ämnen tillsatta kommitté", d. v. s. den kommitté, som
tillsatts för att jämte danska och norska delegerade
söka åvägabringa en såvidt möjligt gemensam
nordisk handelslagstiftning, den s. k. nordiska
ob-ligationsrättskommittén. Försöket lyckades öfver
förväntan kan man väl säga; icke blott att ett
gemensamt lagförslag kom till stånd, utan detsamma
befanns också af såväl den vetenskapliga som den
parlamentariska kritiken vara mönstergillt. Till och
med en så omutligt sträng, för att icke säga hård
granskare som prof. A. O. Winroth yttrar om lagen
om köp och byte af lös egendom af 1905, att öfver
den "går en fläkt af stor lagstiftning". "Dess
författare hafva", säger han, "i 1894 års föregående
förslag haft lyckliga uppslag och utfört dem på ett
förtjänstfullt sätt. De främmande insatserna hafva
bearbetats till ett helt, prägladt af själfständighet och
konstnärlig framställning. Arbetet har ju
underlättats därigenom att på grund af ämnets
beskaffenhet man ej behöft gifva annat än dispositiva
stadganden, ej varit tvungen att taga hänsyn till
fastrotadt föreställningssätt och varit i tillfälle att
hålla sig inom snäfva gränser. Men det ligger också
skicklighet i att på bästa sätt begagna sig af alla
dessa förmåner."
Hufvudförtjänsten häraf tillkommer naturligtvis
kommitténs ledamöter — danskar och norrmän för
öfrigt ej mindre än svenskar. Men åtminstone
berömmet för "den konstnärliga framställningen" kan
nog Almén till god del taga åt sig. Det har han
ådagalagt om ej genom annat, så genom den
ypperliga kommentar till den ifrågavarande lagen, som
han skänkt den svenska allmänheten i två stora
volymer 1906 och 1908. Jurister pläga om den
säga, att den låter läsa sig lätt som en roman, och
»äfven om lekmannen inte precis i den finner någon
25-öres-bokslektyr, är det med afgjord njutning han
fördjupar sig i densamma. Klarhet, åskådlighet,
ständig kontakt med det lefvande lifvet är hvad som
i främsta rummet utmärker densamma. Och hvad
kan man i sjäfva verket önska sig mer?
Efter fullgjordt uppdrag som sekreterare i denna
kommitté tjänstgjorde Almén under större delen af
år 1904 som adjungerad ledamot af Svea hofrätt
och förordnades sedan 1906 till ledamot af
Lagberedningen. I denna egenskap deltog han i tre år i
de afslutande arbetena på ny jordabalk, hvarefter
han 1910 inträdde som ledamot i den fortfarande
arbetande nordiska obligationsrättskommittén.
Inom denna har han utfört ett mycket betydande
arbete och bland annat som svensk ledamot i
tre-manna-subkommittéer utarbetat de första utkasten
såväl till lag om aftal och andra rättshandlingar på
förmögenhetsrättens område som till lag om
afbe-talningsköp. Dessa lagförslag ha ännu icke varit
föremål för statsmakternas behandling, men det
finns alla skäl att antaga att äfven de skola vinna
samma enhälliga anslutning som det tidigare af
kommittén aflämnade och vid årets riksdag antagna
förslaget till lag om kommission, handelsagentur
och handelsresande. Äfven i denna lags
utarbetande hade Almén sin dryga anpart.
I trots af sin trägna verksamhet i
lagstiftningsarbetets tjänst har Almén — såsom det för öfrigt en
lagstiftare anstår — jämväl deltagit i rättsskipningen.
Efjer att 1910 ha konstituerats som
revisionssekreterare blef han år 1911 ordinarie innehafvare af
ett sådant arbete. Han står sålunda på trappsteget
till ingången i Högsta domstolen, men man vill
gärna hoppas, att han icke inträder i denna, förr
än han varit med om att slutföra arbetet pa den
nya svenska handelsbalk af nordisk stil, som han
varit med om att gifva en så löftesrik början.
- 18 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
