Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, den 29 november 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL SILFVERSTOLPE.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 13 november fyllde en af vårt lands på det
musikaliska området ej mindre än på
rättskipningens mest framträdande män, justitierådet Karl
Silfverstolpe, sextio år.W JS
Karl Fredrik Silfverstolpe är nämligen född å
Stora Skuggan på Djurgården i Stockholm den 13
november 1854, son till verkställande direktören i
Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, k.
sekreteraren Carl Fredrik Qustaf Silfverstolpe och dennes
maka i första giftet Theresia Stegeman. Efter att
ha genomgått Klara skola och gymnasium i
Stockholm aflade han därstädes mogenhetsexamen 1873
och blef samma år student i Upsala, där han
ägnade sig åt juridiska studier och 1878 aflade
examen till rikets rättegångsverk. Efter att samma år
ha blifvit inskrifven som e. o. notarie i Svea
hofrätt och i Stockholms rådstufvurätt fullgjorde han
1880—81 sedvanlig tingstjänstgöring och utnämndes
år 1882 till vice häradshöfding. Allt sedan 1879
hade han tidtals redan dessförinnan i Svea hofrätt
haft förordnanden som amanuens och
advokat-fiskal och tjänstgjorde nu irån och med 1883
därstädes först som fiskal och därefter från är
1885 under mera än 4J/2 år som adjungerad
ledamot, tills han 1890 utnämndes till assessor. Han
hade då redan i nära tre år varit innehafvare af
ordinarie fiskalstjänst. Befordringarne kommo nu
slag i slag, ett bevis ej mindre på hans
framstående egenskaper som- jurist än på en icke
vanlig arbetsförmåga. År 1891 blef han t. f.
revisionssekreterare, 1893 konstituerades han som sådan
och 1897 utnämndes han till ordinarie innehafvare
af dylikt ämbete för att därefter kortare tider efter
hvartannat intaga ställningen som t. f.
justitiekans-ler, t. f. expeditionschef i justitiedepartementet, t. f.
president i skånska hofrätten och ordinarie
expeditionschef i justitiedepartementet. Det sistnämnda
ämbetet behöll han emellertid blott en månad, i det
han redan den 31 december 1902 utnämndes till
ledamot af Högsta domstolen.
Redan som ämbetsman hade Silfverstolpe lysande
familjetraditioner att fullfölja. Den ursprungligen
under Erik XIV:s tid under namnet Mascoll från
Skottland inflyttade, men under århundradenas lopp
under namnet Hesselgren (bildadt af Hesselskog å
Dalsland, där den förste Mascolls sonson Bryngel
Andersson var kyrkoherde) fullt försvenskade och
slutligen under namnet Silfverstolpe 1751 adlade
ären har nämligen inom sig räknat ett betydande
antal i vårt offentliga lif framstående män: man
erinre sig t. ex. Axel Gabriel Silfverstolpe, hvars
andel i 1809 års författningsverk i en mera ingående
forsknings ljus visar sig större och st rre, eller
Fredrik Otto Silfverstolpe, den framsynte
ecklesiastikministern och nitiske landshöfdingen. Men därjämte
hade han mottagit i arf en kärlek till musikens
konst, som äfven den är ett släktdrag. Redan
farfadern, den bekante liberale politikern Gustaf
Abraham S lfverstolpe hade 1799 invalts i Musikaliska
akademien och 1800 relegerats från universitetet,
emedan han som utöfvande musiker vägrat biträda
i orkestern vid den bekanta akademiska festen i
Upsala på Gustaf IV Adolfs kröningsdag, då en
stympning företagits af ett stycke, som därvid skulle
utföras, af den grund, att i detsamma innehölls ett
par takter af Marseljäser. Farfaderns ene broder åter,
diplomaten och konstnären Fredrik Samuel
Silfverstolpe, .konstakademiens præses under flera
årtionden, förvärfvade sig en bemärkt plats inom
musikvärlden icke blott genom sin personliga vänskap
med samtida konstnärer sådana som Haydn,
Wikmanson och Kraus, utan äfven genom en omfat-
tande verksamhet som kompositör och som den
sistnämndes biograf. Äfven farfaderns andre broder,
den ofvannämnde Axel Gabriel, hade säte i
Musikaliska akademien och under en senare tid (1858—
77) tog en aflägsnare släkting, generalmajor David
Ludvig Silfverstolpe, en liflig del i dess
förhandlingar. Nästan under ett århundrade har namnet
Silfverstolpe sålunda hört till de ordinarie i
Musikaliska akademiens medlemslängd och den
sist-komne representanten för desamma, nämligen
justitierådet Silfverstolpe, som inskrefs däri 1897, har
icke hört till de därinom minst verksamme eller
förtjänte. Redan 1900 kallades han till
akademiens vice præses — præses var dåvarande
kronprins Gustaf — och 1907 vid dennes
tronbestigning valdes han till ordinarie præses.
Det är sålunda i icke mindre än fjorton år
justitierådet Silfverstolpe praktiskt taget haft ledningen
af Musikaliska akademiens arbete. Härunder har
han ägnat akademien ett sällspordt intresse och en
oförtröttad omsorg, för hvilken den icke kan vara
honom nog tacksam. Med samvetsgrannhet,
sakkunskap och varmt nit har han förenat en erkänd
praktisk förmåga och ämbetsmannaskicklighet, som
enligt samstämmigt erkännande från alla deras sida,
som haft tillfälle att bevittna det, i hög grad
underlättat lösningen af de omfattande uppgifter, hvilka
under de senare åren ålegat akademien. Nya
stadgar och reglemente för akademien och det under
densamma lydande konservatoriet ha utarbetats och
flera viktiga förbättringar inom läroverket
genomförts under kraftig medverkan af præses. Samtidigt
har akademien haft att glädja sig åt ett frikostigt
understöd från det allmännas sida såväl för egen
räkning som för den sköna konst, hvars intresse
den företräder. År 1908 beviljade riksdagen sålunda
en förhöjning i det ordinarie årsanslaget med icke
mindre än 34.535 kronor från förutvarande 51.200
till 85.735 kr. Följande år hemställde akademien om
förhöjning af det å akademiens stat uppförda anslaget
å 6000 kr. till stipendier åt yngre svenska
musik-idkare med anlag för tonsättningskonst samt till
belöning åt eller uppmuntran af inhemska tonsättare
för åstadkommande af musikaliska arbeten af högre
värde till 15,000 kr. Denna framställning vann
k. m:ts understöd och riksdagens bifall. I skrifvelse
den 28 oktober 1909 tog akademien vidare initiativ
till utverkande af ett statsanslag att användas i
ändamål att höja musiklifvet i landet och särskildt
göra god musik tillgänglig för de mindre
bemedlade och 1911 hade akademien glädjen se äfven
detta sitt önskemål tillgodosedt af riksdagen, i det
28,000 kr. årligen för detta ändamål" ställdes till
förfogande. Härigenom möjliggjordes uppkomsten af
högtstående orkestrar i skilda delar af landet och
försöket slog så väl ut, att anslaget redan 1913
höjdes till 42,000 kr. och innevarande år till 55,500
kr. För närvarande arbeta fvra statsunderstödda
orkesterföreningar, nämligen Gäfleborgs läns,
Nordvästra Skånes, Norrköpings och Upsala.
Det är sålunda icke för mvcket sagdt, att
justitierådet Silfverstolpes presidietid i Musikaliska
akademien satt märke i det svenska musiklifvets häfd.
Väl är det sannt, att förtjänsten däraf icke
uteslutande tillkommer honom, liksom det ej är
fältherren, som allena vinner slagen. Men att det sätt,
hvarpå han förstått att leda akademiens
angelägenheter, mycket bidragit till de vackra resultaten är
icke tvifvel underkastadt, och därför stå icke blott
akademien, utan äfven svensk tonkonst och svenskt
musiklif öfver hufvud till honom i den största
tacksamhetsskuld.
- 130 !-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
