Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 3 januari 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
JULHÄLSNING FRÅN FRIHERRE ERLAND NORDENSKIÖLD.
Vår kände upptäcktsresande
friherre Erland Nordenskiöld
befinner sig med sin unga
maka alltjämt i
Svd-Amerika, bland hvar"
indianstammar
de
tillsammans
bedrifva
omfattande
och rikt
gifvande etnologiska
studier. Efter att tidigare
hafva haft nöjet mottaga
och åt vår läsekrets förmedla
ett flertal högintressanta bilder
från den dristiga forskningsfärden återgifva vi här
ännu en bild därifrån, hvilken vi som en
Julhälsning i dagarne fått mottaga från vår vidtbereste
landsman.
FRUKOST VID GRÄNSEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF HJALMAR BERGMAN.
INJEN är bruten, tåget stannar. En
och en half kilometer längre bort
och strax hitom gränsen ligger
värdshuset Hvita Korpen. Två
kilometer på andra sidan gränsen
vidtar järnvägen på nytt. Det blir
alltså cirka fvra kilometer att gå
till fots.
Resenären tar sin väska och stiger ut. Soldater,
uppbrutna skenor, trafvar med
syllar, en kärra, en gammal
hästkrake, en gubbe, både häst och
körsven för gamla att dö.
— Lägg väskan i kärran.
Resenären lyder. En soldat går fram
till resgodset och börjar fingra
på låsen. Resenären säger:
— Den där väskan är min.
Soldaten gör en förbluffad min.
Är du inte slug, du? Vet du inte,
hvar du är? Emellertid lämnar
han väskan i fred.
Kärran sättes i gång,
soldaterna följa den lilla flocken af
resande. Lokmannen hänger halfvägs ut
genom fönstret, flåsar och spottar.
Värdshuset är en stor
byggnad-fullständigt oskadad. Rörelsen
tycks fortgå obehindradt och
gäster saknas ei. Värden stiger
som vanligt ut "på trappan och
bugar som vanligt. Men han
frågar icke, hvad som önskas.
Resenären föres genom en mörk
gång, uppför en trappa, in i ett
tämligen stort rum. Där finnas flera bord,
belamrade med papper, få stolar, en lång bänk. Vid ett
af borden sitter en officer och skrifver, en helt ung
man, bara pojken.
— Var god och sitt ner, säger han, kapten
kommer strax.
Och efter en stund med ett blidt, urskuldande
leende: — Ni har väl edra papper i ordning?
Jo, gudskelof, resenärens papper äro i fullständig
ordning. Han har absolut
ingenting att frukta. Förrästen blir
det väl kaptenens sak att granska
papperen. Den där spolingen
kan spara sina hastiga sidoblickar,
som han antagligen tror vara
fruktansvärdt genomträngande.
Snarare äro de barnsligt nyfikna.
Och resenären har godt samvete.
Men han är ensam obeväpnad
bland beväpnade.
Dock — här kommer ännu
en obeväpnad, en dame något
öfver medelåldern. Hon har grå,
fritt hängande, halflånga lockar.
Hon är grågul i ansiktet. Hon
har en svart kapott, en svart
rundskuren kappa, ett trasigt
paraply. Hon niger, niger ända
till golfvet — likvisst icke utan
värdighet. Den unge officern
springer upp och bugar:
— Kapten kommer strax —
Och nu kommer kaptenen.
Han är stor, tung något böjd.
hvarken ung eller gammal men
- 217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
