Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41, den 11 juli 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anshelm schultzberg.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Det kan måhända synas förmätet, att
undertecknad, som varit borta från Sverige i öfver ett
decennium och blifvit i viss mening främmande för
förhållandena där, djärfves upptaga till bedömande
Anshelm Schultzbergs konstnärsgärning. Jag
skyndar därför att förutskicka den anmärkningen att
dessa rader, som beledsaga bilden på föregående
sida icke pretendera att ingående behandla målaren
Anshelm Schultzberg utan närmast och
hufvudsakligen afse att ge uttryck för de känslor af
beundran och öfversvallande tacksamhet, med hvilka
han omfattas af svensk-amerikanerna för det
öfverlägsna sätt, hvarpå han fyllt och fyller sitt
maktpåliggande värf som Sveriges Konstkommissarie
vid den nu pågående stora internationella
konst-täflan vid Panama]Pacific International Exposition
i San Francisco.
^Vi svenskar~här ute i Amerika, ,.>ima sedan
åratal tillbaka drömt om att se vårt fosterland
framgångsrikt deltaga i denna nationernas stora
kraftmätning, kände en bitter besvikelse, då budskapet
nådde oss, att Sveriges konst på grund af
ekonomiska skäl icke skulle blifva företrädd. Lika stolta
som vi kände oss öfver att vi i den vackra
svenska paviljongen skulle få se de underbara bevisen
för Sveriges stormaktsställning på industriens och
konsthandtverkets områden, lika beklämmande var
tanken, att de svenska konstnärerna skulle
uteblifva. Då kom telegrammet, mälande att den
kände mecenaten, excellensen Wallenberg, genom
sin frikostiga gåfva af 50,000 kr. säkerställt den
svenska konstutställningen. Endast den som hade
tillfälle att närvara vid utställningskommitténs därpå
följande sammanträde kan göra sig en föreställning
om den hänförelse med hvilken denna nyhet
hälsades. Värfvet att ordna den sålunda tryggade
svenska konstutställningen anförtroddes åt
konstnären Anshelm Schultzberg
Den stora konsthallen med sin briljanta exteriör
i korintisk stil är otvifvelaktigt Panamautställningens
praktfullaste byggnad. Genom väldiga salar, fyllda
med konstföremål, signerade med de olika
nationernas mästarenamn, vandra vi fram till den
svenska afdelningen. Hvad som där först af allt slår
besökaren är det utsökta sätt, hvarpå konstverken
upphängts och ordnats. Detta är vår
konstkommissaries eget "patent". Då de anordningar som
träffats af konstkommttén befunnos alltför
otillfredsställande, beslöt han att taga saken i egen
hand och öfverklädde väggarne med papp, som
beströks med olika slags färgklister, hvari sedan
in-prässades vanlig genomskinlig burlap så att färgen
skiner igenom, harmonierande med de olika
konstverken. Detta arrangemang visade sig så
fördelaktigt — att andra nationers konstkommissarier
skyndade att följa exemplet.
Det hvilar en synnerligen förnäm och fin ton
öfver alla de nio svenska salarne, hvilken
angenämt bryter af mot öfriga nationers
schablonmässiga inredning. Som helhet betraktad har den
svenska utställningen tillvunnit sig det varmaste
erkännande af kritik och publik. Konsttidskrifter
och tidningar hafva sjungit Sveriges lof och enats
i slutomdömet: Sverige är utställningens clou!
Till denna seger har helt visst i icke oväsentlig
mån medverkat att utställningens ledning legat i så
konstnärligt starka händer som Anshelm
Schultzbergs.
För den svenska hemmapubliken äro data ur
San Francisco, Cal., U. S. A., i juni 1915.
Anshelm Schultzbergs lif måhända öfverflödiga,
men lämnas dock här i sina hufvuddrag. S., som
är född i Falun den 28 sept. 1862, sökte och vann
som 20-årig inträde vid Konstakademien, där han
studerade i 4 år och erhöll undervisning af bl. a.
P. D. Holm. Vid afgången från akademien erhöll
S. dess guldmedalj och utställde samma år som
Valand i Göteborg invigde sina lokaler, därstädes,
en större målning med motiv från hans älskade
Dalabygd. hvilken inköptes af grosshandl. Olof
Wijk. 1887 bosatte han sig i Dalarna och
utvecklade därstädes samt vid Kolmården stor
produktivitet, reste 1889 till världsutställningen i Paris med
Konstakademiens stipendium och stannade ute i
tre års tid idkande studier vid Fontainebleau, Grès
par Nemours, Etaples och för Fred. Cormon Saglio
och Horteloup i Paris. Efter 2 års vistelse i
Frankrike reste han till Capri, där han vistades i ett år,
och återvände 1892 till Paris, där han vann
guldmedaljen på Salonen.
Längtan till fädernebygden blef honom emellertid
för stark och han lämnar de svenska
målarekolonierna i Frankrike och flyttar hem till Bergslagen,
där han första vintern målar "En solig vinterdag i
Dalarne", som genast inköptes af Nationalmuseum.
Samma utmärkelse vederfors hans efter årslångt
arbete fullbordade tafla "Valborgsmässoafton i
Bergslagen", som han utställde på
Stockholmsutställningen 1897. Sedan växlar mottivvärlden i hans
produktion och han längtar tillden värmländska naturen
kring Remen, som Tegnér så glänsande besjungit,
och hvarest han upptäckte den kvinna, hvilken
sedermera som en värdig maka kommit att stå vid
hans sida, andligen vaken och intressered, helt och
hållet vigd åt sin mans lifsgärning. Sedan 1892 är
Schultzberg bosatt i den idylliskt vackra
Grangården i Dalarna.
I våra dagar, då sanningen i konsten så ofta får
sitta emellan för effektens skull, då det solida
studiet knappast anses förenligt med ett verkligt
konstnärstemperament och då endast det "drager" som
är nytt, icke det som är sant och gediget, då gör
det godt att finna en konstnär, som oberörd af alla
vindkast och tycken för dagen, följer sin egen
ingifvelse. Anshelm Schultzberg är förvisso ett af
de starkaste namnen i den generation af svenska
konstnärer, till hvilken han hör — denna
generation, som tillfört Sverige glansen af så mycken
berömmelse. Det banala, smaklösa är honom lika
främmande, som det grofhvflade, osköna, och det
råder en oafbruten växelverkan mellan hans lifliga
intelligens, hans känsliga öga. och bans skickliga
hand. Därför ligger det så mycken mening i hvad
han målar, och därför får han fram allt hvad
han vill uttrycka. Schultzberg har aldrig
förlorat sin nationalitet, har aldrig ryckts upp med
rötterna ur Sveriges jord. Ingen lärare har
påtvingat honom sitt manér, ingen skola har snärjt
honom i sina principer och sin begränsning, intet
kotteri har suttit till doms öfver hans pensel.
Ensam har han kämpat sig fram. Därför hör han
också till de stora och starka
konstnärsindividuali-teterna.
Schultzbergs motiv har, synes det mig, sin
egentliga dragningskraft i den ingående kännedom han
har om snöns lätta formationer och aftonsolens
glittrande lek öfver grenar och hustak. Hur
känner man sig inte frestad att låta handen svepa
öfver det snöhöljda staketet och krama sig en
snöboll!
- 642 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
