Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42, den 18 juli 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
köpa och sälja två miljoner kortlekar pr år?
Hvarför gick folk till Tom Bunting? Och hvarför
ångrade de det ej?
Säg, snarare: hvarför gick polisen inte till Tom
Bunting! Och hvarför ångrade den inte, att den
inte gjort det!
Ty så var det.
Ni gick in till Tom Bunting, i hans hufvudaffär
vid Broadway eller i en af filialerna. Gick ni in
i hutvudarfären, träffade ni ägaren, mr Tom Bunting
själf, slätrakad, med bena i midten, kall,
affärsmässigt förbindlig. Sade ni: iag önskar en kortlek,
svarade mr Bunting:
— En ordinär, sir?
Nickade ni då, erhöll ni en ordinär kortlek af
den vanliga typen, till vanligt pris. Häri låg alltså
ingenting märkligt. Mr Bu-nting sålde tvåtusen
sådana kortlekar (eller måhända tiotusen) pr år, till
fyrtio cent stycket. Nickade ni däremot inte —
med andra ord, var ni invigd i transaktionerna —
sade ni i stället: en ordinär? Well, jag tror jag
tar en speciallek. Jag vill hålla vad med er, mr
Bunting.
— Vad, sir? sade mr Bunting. Ni vill hålla vad,
sir?
— Yes, mr Bunting. Jag har hört talas om en
patience ni uppfunnit!
Härvid smålog mr Bunting (om han inte kände
er) och sade:
— Ah, min lilla patience? Ni tror ni kan få den
att gå ut, sir? All right! Jag är skeptisk, sir (om
ni var välklädd; eljest: jag betviflar det, sir).
Jag-slår vad med er om att ni inte kan.
— Hur mycket, mr Bunting?
— Oh, sir! Ni vet att spel är förbjudet. Kan ni
få min patience att gå ut får ni tio dollar: ni vet
att en specialkortlek kostar en dollar, sir. Annars
äro vi kvitt, sir.
— Som ni vill, mr Bunting. Får iag alltså be er
om en speciallek.
— En specialkortlek, all right sir. Här är ni, sir.
(Detta om ni inte var känd förut annars var
ceremonielet kortare).
Därmed fick ni er kortlek och började lägga mr
Buntings lilla patience. Ni lade upp sex kort
ned-åtvända i rad, och därpå upp det sjunde; ofvanpå
de nedåtvända korten lade ni fem nva kort
nedåt-vända och slog upp det sjätte; så fyra, och slog
upp det femte, och sålunda vidare tills ni hade sju
högar kort med ett uppåtvändt kort öfverst på
hvarje hög (af hvilka högar följaktligen den som
låg längst till vänster hade sex nedåtvända kort
och ett rättvändt kort öfverst; den därpå följande
fem nedåtvända och ett rättvändt kort öfverst; och
så vidare till det ensamma rättvända kortet längst
till höger). Därpå började ni flytta från den ena
högen till den andra, om det gick, svart på rödt
och lägre på högre; ässen lade ni genast ut på
bordet (bord stodo framsatta till er tjänst hos mr
Bunting); och om en af de sju högarnas plats blef
fri, fick ni flytta ut en kung dit, om ni hade en.
med eller utan kort ofvanpå. När ni inte kunde
flytta alls, tog ni öfversta kortet i talongen och
lade det, antingen på en at högarna, om det
passade, eller på den så kallade sophögen. Och efter
en stund var talongen tom; patiencen hade inte
gått (troligen), med andra ord: ni hade förlorat ert
vad med mr Bunting; och antingen gick ni med
en hälsning på honom, eller köpte ni en ny
specialkortlek at honom. Var ni vid ert rätta förstånd
och god kassa, gjorde ni det förra: var ni angripen
af spelfebern och vid dålig kassa, gjorde ni det
senare. Och då och då, ibland oftare, oftast ytter-
ligt sällan hände det att patiencen gick; ni hade
korten samlade i de fyra färgerna från ässet upp
till kungen ofvanpå hvarandra; och mr Bunting
smålog affärsmässigt förbindligt och sade:
— All right, sir! Ni hade rätt, sir. Ni vann.
Varsågod, tio dollar, sir. En ny kortlek, sir? På
detta vis var det mr Tom Buntings specialaffärer
gjorde sig ryktbara i New York och Brooklyn;
och sålunda var det mr Tom Bunting själf hvarje
år flyttade in i en finare bostad och köpte sig
skönare och skönare föremål att smycka den med.
Möbler, silfver, porslin; taflor; hästar, bilar — allt
(efter afdrag af polisens lilla arvode). Efter det
sjätte året af den affärsverksamhet han startat på
tio dollar pius afkastningen af sin dåtida garderob,
såg sig mr Tom Bunting som ägare af
tvåhundra-trettiotusen dollar — två gånger och något mer
den summa han en gång förslösat på fem månader
och tre dagar. Och då trädde de ledande makterna
långsamt i verksamhet igen, och mr Tom Bunting
föll från den ställning han skapat sig själf genom
den passion som under tiden vuxit sig stark i hans
inre.
Girigheten, sådan man förstår den at Holbeins
med fleras taflor, och sådan den bekämpades af de
gamla fäderna, är död; men vinningslystnaden har
trädt i dess ställe. Det var som ett äf dess offer,
mr Tom Bungting, New York, föll.
Tvåhundratrettiotusen dollars — när blir det
trehundratusen? När blir det tvåhundrafemtiotusen?
Hvad förtjänade iag i fjor? ^ttiotusen dollars —
jag måste förtjäna mer i år. Jag borde ha
förtjä-nal hundra i fjor — det framgår matematiskt af
mina beräkningar. Låt oss se, hvar kan felet ligga?
Åttiotusen — det skall bli hundrasextio i år. Men
felet? Hyran, annonserna? Ah, jag har det! Det
är biträdena.
Biträdena, naturligtvis, och hur förebygga det?
Hur förhindra att de bedrogo sin principal?
Visserligen voro de valdt folk,- och mr Bunting hade
dittills litat på dem, men... Nei, det måste vara
något fel. De måste bedraga honom — som de
ju så lätt kunde! Han kunde ju inte själf vara
allestädes närvarande, på Broadway, i Harlem,
Brooklyn, inre staden, i alla filialerna. De kunde
följaktligen förfalska böckerna, om de höllo tillsamman.
Ty visserligen fanns det en förman, en kontrollör
i hvarje affär — men om de höllo ssmman!
Åttiotusen, då han borde förtjänt hundra Han måste
öfvervaka allt... det skulle bli hundrasextio i år.
han måste vara allestädes närvarande.
Det sjunde året af Tom Bumings
affärsverksamhet inbragte honom (afräknadt polisens arvode)
hundrafemton tusen dollars. Hundrafemton tusen
dollars — där såg man! Då hans beräkningar sagt
hundrasextio — hundrafemtio endast — och då han
själf flugit som en detektiv från det ena kontoret
till det andra . Här måste ske en förändring.
Hundrafemtontusen, alltså hade han nu
trehundra-fyrtiofemtusen utom räntorna. Nästa år,., blood
and thunder, han skulle vara uppe i halfva
millionen till nästa år.
Vid hälften af det sjunde affärsåret — under
hvilken tid hans kontrollturer från det ena kontoret
till det andra kostat honom en nv bil och tretusen
i böter för otillåten hastighet — gjorde mr
Bunting upp en öfversikt öfver sin ställning. Hans
sista konto hade varit trehundrafemtiotusen dollar,
och han skulle vara uppe i femhundra före årets
slut; alltså borde han ha förtjänat sjuttiofemtusen
på detta halfår... Och...
Och hvad hade han förtjänt?
Femtioåtta tusen! Femtioåtta tusen på half-
Foiis. å sid. 671.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
