Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51, den 19 september 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’HVAR 8 DAQ
Forts. fr. sid. 811.
— Visserligen. Men du är i alla fall en pamp
därnere. Hvad tror du man är i Stockholm, om
man är registrator?
På detta fanns inte mycket att svara, och Brandt
försökte leda samtalet på angenämare vägar. Nu
skulle de ha trefligt; om man skulle slå sig lös
och gå på något kim? Men vännen skulle vara
hemma till klockan tio; han tålde inte nattluften
och så var hans hustru krasslig. Brandt begrep
att det var frun, som inte tålde nattluften, och
gjorde inga vidare försök. Man rökte i stillhet en
timme efter middagen och skildes i ett gathörn
utan saknad.
Och där stod postmästarn nu, ensam och
grubblande. Han började känna hur en dröm långsamt,
men säkert förflyktigades. Var det han som
blifvit tör gammal eller Stockholm som blifvit för nytt?
Han visste inte hvad han skulle ta sig till. Ett
ögonblick hade han så när gått raka vägen till
hotellet och packat och gifvit sig i väg hem med
nattåget; men något höll honom tillbaka, kanske
närmast en känsla af blygsel. I stället beslöt han
att leta reda på sin gamla gata, där han bott i så
många Herrans år och pröfvat lifvets lycka och
vedervärdigheter. Men han hittade inte s:tt hus;
det var borta. Då tyckte postmästaren att något
af honom själf försvunnit, och han greps af en stor
ångest.
Främmande och hemlös irrade han omkring på
obekanta gator, medan kvällens skuggor sänkte
sig öfver hans trötta rygg och trötta själ. När han
vek om ett hörn stötte han ihop med en ung dam.
Han ursäktade sig med sitt bästa vicomteleende
och hon log tillbaka, litet för vänligt, litet för
dröjande och utan att slå ner ögonen, som för resten
voro unga och tomma och kalla. Postmästarn
fortsatte sin väg, men vände sig om efter några steg.
Den unga damen vände sig också om efter precis
lika många steg, och då kunde de ju hälsa på
hvarandra eftersom de träffats förut. Det kom en bil
förbi, och innan postmästarn visste ordet af befann
han sig sittande i den med en liten slapp hand i
sin och med äfventyrets fläkt om pannan.
I mörkret susade man så i väg utåt Norrtull.
När bilen svängde in på Stallmästaregårdens
sandplan drog Brandt en suck af lättnad. Artigt sköt
han den lilla damen framför sig in i salen och fick
ett kabyss att supera i, och här kände han
verkligen igen sig, här fanns det minnen från hans
unga dumma dagar, och med en plötslig rörelse
erinrade han sig sin gamla kärlek, Jenny med den
röda munnen, som förorsakat honom så bittra
lidanden. Han försjönk i ljuft smärtsamma tankar.
Hans lilla visavis väntade tåligt och aktningsfullt,
med små undrande blickar.
— Herrn ser så ledsen ut, sade hon.
— Hvem? Jag? Brandt vaknade upp.
Detta vulgära "herrn" plågade honom; men han
tog henne chevalersakt om lifvet och kysste henne.
Kyssen träffade hårfästet. Hon strök lugnt tillbaka
en hårslinga och satte sig med händerna i knät.
Hon såg mycket allvarlig och städad ut. Brandt
beslöt att konversera, eftersom supén dröjde. När
den ändtligen kom, åt man i tystnad. Det var
roligt att se på flickan. Hon var hungrig som en
liten varg och ansträngde sig att äta långsamt och
väluppfostradt. Men ögonen lyste.
Brandt gick ut i salen för att skaffa sig en
cigarr. Vid disken satt en medelålders, fyllig,
svartklädd dam och läste en tjugotemöresbok. Deras
blickar möttes, och postmästarn tog ett steg
baklänges. Han hörde hur blodet susade i öronen.
— Är det inte?..
— Jo, det är det. . God dag, Vilhelm, det var
inte i går! Jaså, du är i Stockholm igen.
— Bara på några dar, stammade postmästarn.
Han visste inte hvad han skulle säga, och han
fortfor att stirra på den tjocka kassörskan som på
en uppenbarelse.
— Men det var cigarrerna, var så god.
— Jenny, det var ett underligt sammanträffande!
Jag skulle vilja tala med dig, men inte just nu, inte
i kväll, jag måste... Farväl så länge. Vi ska träffas.
Och Brandt for in i sitt kabyss igen, där flickan
satt och rörde melankoliskt i sin kaffekopp. Hon
var mätt och sömnig och skulle helst velat fara
hem ifrån alltsammans. Hvad var det för en
gammal stofil hon fått tag i!
Postmästarn var också trött. Han tackade med
några stillsamma karesser och lät ringa efter en
bil. Med ledig hållning försökte han lotsa sig och
sin dam förbi disken, medan han kände ett par
ögon i nacken på sig. Och just som han stod i
dörren brast ett skratt löst — det värsta skratt
han hört i sitt lif, och det kom från kassan, det
kändes som han fått en ishink öfver sig.
Förfärad flydde han ut i natten. Han satte upp
flickan i bilen, men själf gick han. Det var svagt
månsken, och hans skugga liknade Don Quijotes.
När postmästarn efter några dar satt hemma hos
sig igen, omgifven af häradsskrifvarn, fru Vester,
Mattis och Karlsson, hade han sitt outgrungligaste
leende på läpparna.
— Stockholm är ändå Stockholm, sade han.
Det är inte för bönder och bondhundar. Skål,
häradskrifvare. Skål Karlsson.
— Men kanske för mig? Myste fru Vester.
— Kanske, sade postmästarn och kysste henne
galant på handen.
FERDINAND JOHANSSON. Stud -ex. HO, fil. dr. <6, doc. i jemf.
indo-europ. språkforskn. 86, e. o. prot. i sanskrit o. jemi. indo-europ.
spràk-forskn. v. Upsala univ. 93, ord. prof. i samma ämnen sedan 08.
FREDRIK HAGELBÄCK. Stud.-ex. 74, utex. fr. Takn högsk. facksk.
f. väg- o. vatt.-byggn.-konst 77, ing. v. Hjelmarens sjösänkn. 77—80, v.
Vingåkers sjösänkn. 82; v. olika jernv.-byggn 83—92, trafikch., ban- o.
maskining. v. Klippan—Röstånga jernv. 82—94, verkst dir., trafikch.
förestånd. f. ban- o. mask.-afd. v. Hernösand—Soüefteå jernv. sedan 95. Af
K. M:t förordn, led. af dir. f. Hernösands hosp sedan 10, af K M:t
förordn. led. af styr. f. Tekn elem. skol. i Hernösand sedan 13. ordf. i styr.
f. Statens kem. stat. i Hernösand o. f. Vesternorrl läns frökontrollanst.
sedan 08. Kronans, byggn.-kontroll. f. kasernbyggn å Sollefteå läger 98—
99, 01—04; ordf. i Angermanselfvens ö édals jernv. komm 07—11: ordf. i
styr.-f. a. b. Sollefteå kalksandstegel 12.
GOTTHARD EWERLÖF. Stud.-ex. 73, hofr.-ex. 80, v. hfd 83,
stadsfogde i Karlskrona 85, rådman der sedan 90. Auditör v. Flott, station i
Karlskrona 91—92, v. Blek. bat. 94, v Karlskr. gren.-reg. 02;
magistr.-sekr. 98. Mångårig landstingsman till 13. pà sin tid v. ordf. i
drätsel-kamm. o. ordf. i byggn.-nmd. Ordf. i styr. f. Smål. ensk. banks
afd.-kontor sedan .95.
VIKTOR ALMQUIST. Stud.-ex. 78, jur. kand. 84, e. o. tj.-man i
Fångv.-styr. 85, v. hfd 87, aman. i Fångv.-styr. 88, byråchef der 97, öfverdirektör
o. chef f. Fångv.-styr. sedan 10. Led. o. skattmäst. i Nord. museets
nämnd. Led. o. sekr. i uir. f. Strömsholms nya kanalbolag. Vitter fört.
Ordf. i Samf. De Nio.
KARL AUGUST WALLROTH. Stud.-ex. 79, utex. fr. bergsskolan i
Stockholm 91, aman. i Fii ansdep kontr.- o. juster.-byrå 92, kontrotlör i
Kontrollverket s. å., kontrolldirektör o. chef f. Kontrollverket 06, tf. 08
o. ord. myntdirektör o. chef f. Mynt- o juster.-verket 10.
PER ÖSTERGREN †. Stud.-ex. 96, fil. kand. 99, jur. kand. 03; efter
ti-gör. i ting samt i Sv. hofr. sekr. h. Norrköpings stadsfullmäktige
sedan 11: sekr. h. byggn.- o. helsov.-nmd samt sekr o. omb.-man i Norrk.
stadshypoteksförer. Ordf. i Norrk. första pensionsdistr.
H, 8 D:s prenumeranter i Stockholm
behagade vid prenumeration hänvända sig till
Bokhandeln eller till H. 8 D:s distribution, Apelbergsgatan
58 B. då tidningen fritt hembäres.
Rikslel. Norrm. 585, Allm. tel. 20968.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
