Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, den 3 oktober 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DE GAMLE HERRARNES» FÖRFATTARE.
Den nya årgång af H. 8 D. hvilken
inledes med föreliggande häfte
skänker — utöfver hvad den eljes har att
gifva — som en första gåfva en ny
svensk originalroman af rang.
På tidningarnes följetongsafdelning
är man ju i regel van att mötas af
utländska författares alster. Dessa
arbe.en, förträffliga måhända i sig
själfva, måste dock alltid för en svensk
läsekrets te sig i vjss mån främmande
och. djupt sedt, lämna den oberörd.
Det är främlingar vi föras samman med,
främlingar icke allenast till
nationalitet utan äfven till sinnelag, åsikter och
sedvänjor, och hvilkas öden därför
icke kunna ingifva det deltagande, som
endast känslan af samhörighet förmår
väcka. En roman af en svensk
författare och med ett svenskt motiv
träder på ett helt annat sätt oss
personligen nära, talar till oss
medfrändska-pens röst och vinner oss, starkare,
oemotståndligare i samma mån verket
är konstnärligt fullödigt. Om detta
påstående är sannt, och eftertanken
säger, att så måste vara fallet, är det
en gåfva af högsta värde vi med den
nu påbörjade följetongsromanen "De
gamle herrarne" gifva våra läsare. Det
bögt skattade författaremärket Mari
Mihi borgar därför, och som en
ytterligare bekräftelse gäller författarens
uttalande, att haji betraktar arbetet
som "sitt lifsverk", det starkaste
fram-häfvande af ett alsters värde, som
dess skapare kan göra.
mari mihi,
(Bergmästare G. Lindqvist, Mariefred.)
Författare till romanen "De Gamle Herrarne",
hvilken kommer att såsom följetong inflyta i
H. 8 D. och inledes med detta nummer.
Biografi och helsidesportr. årg. XVI : 52.
"De gamle herrarne", hvars
handling spelar på några af vårt lands
äldsta af romantik omspunna herre
säten, är närmast en svenskhetens
apoteos, denna gamla svenskhet,
hvilken med sina rötter djupt nere i
fädernejorden som sina ädla
kännemärken räknar den ansvarskännande
kärleken till den ärfda marken, den
storvulna manligheten, det fria oförfärade
sinnelaget, bottenärligheten,
hjälpsamheten och ridderligheten. Öfver
skildringen falla äfven skuggor i rättvist
mått, skuggor dock som icke fläcka
karaktären; det glada himmelstormande
vanvettet, den slösande sorglösheten,
det kraftstiälande tungsinnet.
Och mot dessa gam’a resår ställes
den nya anstormande tiden med de
nya männen, männen utan tradition och
utan fäste i fädernejorden, för hvilka
den svenska marken har värde endast
i den mån dess skogar och berg kunna
förvandlas till gu’d, dess åkrar och
ängar lukrativt kunna styckas upp till
egnahemskolonier, männen med det
kalla hjärtat och den beräknande
hjärnan, för hvilka pänningförvärfvet
står som lifvets enda mening.
Det är en roman af högsta
konstnärlighet, som, utan att snudda v>d
något ’som kan få namn af tendens,
dock verkar som ett lystringsrop.
inför hvilket man, gripen i sitt
innersta, tvingas att stanna för att väga
det gamla förkastade mot det nya
som tiden för fram.
VÄRLDSKRIGET.
KrigsaänÅelserna i öster under veckan 19—25
september inleddes med Vilnas och de
kringliggande starka ryska ställningarnes eröfrande af
general Eichhorns armé. Under hela veckan har
en liflig militär verksamhet med oafbrutna strider
utvecklats på hela östfronten; men medan ingen
nämnvärd förskjutning af stridslinjen ägt rum pà
ilygelafsnitten i norr och i söder, ha
operationerna på krigsskådeplatsen mellan Dünaburg och
Pinsk varit desto rörligare. Den
omfattningsmanöver i stor stil mot den ryska centern, som
igångsattes i och med tyskarnes plötsliga och
snabba offensiv mellan Dünaburg och Vilna och
som snart ledde till ryssarnes brådskande återtåg
från Vilnalinjen, har utvecklat sig vidare, kanhända
dock icke med. fullt så dramatisk verkan som
väntats, enär i stort sedt hittills ryssarne lyckats draga
sig ur den farliga omfamningen. Den ryska
fronten har böjts i en vinkel, hvars knä är att söka
sydost om Vilna. Medan venstra flygeln af
Eichhorns angripande armé svängt upp" ända till
närheten af Molodetschno på banan till Minsk, har
centrum ryckt an mot staden Oshmjana, hvarifrån
tyskarne hvarje dag haft att rapportera heta
strider. För ryssarne har det framför allt gäilt a t
bända tillbaka det tyska omfattningsförsöket från
norr, och starka krafter ha därför insatts särskildt
i trakten af Smorgon och vid floden Vilija. Den
tyska vänstra flygeln synes här omsider ha blifvit
häjdad, säkerligen dock endast för kort tid.
Söder om Oshmiana har den tyska fronten
arbetat sig tram till en linje öster om Subotniki, som
i. fortsättningen söderut berör staden Novogrodok.
Ännu längre mot söder tränger Mackensen fram
genom morasen norr om Pinsk efter att trupperna
öfvergått Oginskikanalen. Striderna ha här
koncentrerats till området öster och nordost om Logishin.
De militära fackmännens omdömen, huruvida
ryssarne skola kunna genomföra reträtten, utfalla
tämligen olika, om ock alla äro eniga uti att
framhålla uppgiftens kolossala risk.
Medan centralmakternas härar på det
ifrågavarande centrala afsnittet marscherat österut med en
anmärkningsvärd snabbhet, som under veckan
genomsnittligt torde ha förflyttat frontlinjen 35—60
km. öster om ställningarne i slutet af föregående
vecka, har som sagt situationen i norr (Riga—
Dünaburg) och i söder (Volhynien, Galizien), varit
stationär, allt under det mycket våldsamma
strider utkämpats. I norr uppbjuda tyskarna alla
krafter för, att ändtligen komma åt Riga, i söder ha
ryssarne riktat en kraftig offensiv mot de
österrikiska ställningarne i trakten af Luzk och vid
Styr, hvarvid de haft att anteckna lokala
framgångar.
På den serbiska gränsen har tyskt artilleri
börjat samverka med det österrikiska. Med all
säkerhet försiggår samtidigt en koncentration af tyska
trupper vid Donau. Allt flera tecken tyda på att
centralmakterna nu ämna gemensamt’söka
forcera Serbien, sedan man försäkrat sig om
Bulgariens medverkan, för att på denna väg komma
turkarne till hjälp.
På den västra krigsskådeplatsen har
ställningskriget haft sin vanliga gång med artilleri- och
minstrider på skilda delar af fronten. Aktiviteten har
i det hela varit mycket liflig och som det synes
stadd i tilltagande.’
Från den italienska krigsskådeplatsen förljudes
fortfarande ingen förändring af vikt. Icke heller
vid Dardanellerna har situationen omskapats vare
sig af turkar eller allierade.
Från luftkriget är att anteckna bl. a. en fransk
flygraid mot Stuttgart.
Rörande sjökriget har endast inträffat att
tyskarne ansett sig böra utlägga ett minfält i södra
Öresund för att hindra passage af engelska
undervattensbåtar. af hvilka med all säkerhet redan
åtskilliga befinna sig i Östersjön. För öfrigt ha
engelsmännen omlagt minbältena i
Themsenmyn-ningen, hvilket var anledningen till att sjöfarten
på London under några dagar afstannade.
- 15 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
