Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 4, den 25 oktober 1915
- Nils Personne (rättare: John Personne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NILS PERSONNE.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Det nyss sammanträdda allmänna kyrkomötet
— det tolfte i ordningen sedan institutionens
tillkomst — artar sig till att blifva det viktigaste af
dem, som hittills hållits. Å ena sidan gäller det
förhållandet mellan kyrkan och staten; det förslag
till ny äktenskapslagstiftning, som riksdagens
kamrar för sin del antagit och öfver hvilket k. m:t
beslutit inhämta kyrkomötets yttrande i de delar,
som äro af kyrkolags natur, har inom prästerliga
kretsar mött ett motstånd, som ställer i utsikt en
brytning mellan den kyrkliga och borgerliga
folkrepresentationen, hvilken möjligen blir
utgångspunkten för betydelsefulla förändringar i kyrkans
hela ställning. Å andra sidan gäller det sådana
ärenden ai central vikt för kyrkans inre lif som
spörsmålen om ny kyrkobibel och om ny psalmbok.
Om det med stor visshet kan förutses, att det
sistnämnda ännu icke är moget för lösning, utan
att Wallins psalmbok alltjämt kommer att bevaras
som en den svenska kyrkans dyrbara klenod,
borde däremot tiden nu vara inne att bringa det
sedan mer än etthundrafyrtio år pågående
bibelöfversättningsarbetet till ett afslutande resultat.
Såväl beträffande den ena som den andra af dessa
frågor kan det förutses, att den man, hvars bild
återfinnes på första sidan i detta nummer, skall
komma att spela en ledande roll.
John Wilhelm Personne tillhör en släkt ai
wal-lonskt ursprung, hvilken redan 1642 har varit
bofast i Sverige. Han är född i Stockholm den 14
december 1849 och son till dåvarande notarien i
auktionsverket därstädes, sedermera
kammarskrifvaren i generalpoststyrelsens revisionskontor
Wilhelm Theodor Personne och hans maka Maria
Charlotta Asplund, dotter till
tunnbinderiålderman-nen Birger Asplund i Norrköping. På tal om hans
släktförhållanden kan nämnas att den på dagen fem
månader vngre skådespelaren Nils Personne är hans
kusin. Efter att ha aflagt mogenhetsexamen 1868
kom han samma år som student till Upsala, där
han närmast ägnade sig åt studier för den
filosofiska graden och efter att 1874 ha offentligen
försvarat en afhandling om "De mosaiska altaroffren"
följande år promoverades till filosofie doktor. Han
ägnade sig nu åt skolans tjänst och verkade som
e. o. lärare vid hufvudstadens läroverk, under det
han samtidigt fortsatte sina studier åt det
teologiska hållet med den framgång, att han redan 18K)
aflade teologie kandidatexamen. Samma år utsände
han en uppmärksammad kritik af Viktor Rydbergs
"Bibelns lära om Kristus" och följande år en
afhandling "Grunddragen till Gamla Testamentets
sedelära, hufvudsakligen ur nytestamentlig
synpunkt". Samma år (1881) vardt han äfven såväl
prästvigd som utnämnd till lektor vid högre
latinläroverket på Norrmalm. Under tre år (1884 —86) var han
därjämte föreståndare för Wallinska flickskolan.
Som skolman var Personne högt skattad både
som undervisare och för det sätt, hvarpå han vårdade
sig om ungdomens sedliga uppfostran. Hans
broschyrer om "Strindbergclitteraturen och
osedligheten bland skolungdomen" (1887) samt
"Skolungdomens sedliga uppfostran" (1888) syntes väl
mången måla väl svart i svart, men ingen kunde
misstaga sig om vare sig det djupa sedliga allvar,
som talade ur dem. eller om de svåra
missförhållanden, som det här gällde att komma till lifs.
Sin hufvudsakliga lifsgärning kom Personne
emellertid icke att nedlägga i skolans tjänst, utan
som ledamot och sekreterare i bibelkommissionen,
till hvilken uppgift han kallades 1885. Med Esaias
Tegnér och Waldemar Rudin delar Personne äran
af att ha skänkt vårt folk den sällsynt sköna nya
- 50
öfversättning af Gamla Testamentet, som 1903
frigafs till användning i församlingarne och där
redan torde ha hunnit bli den yngre generationen
kär. Det är ej häller om den striden nu står, utan
om den reviderade öfversättning af Nya
Testamentet, som bibelkommissionen sedan dess frambragt.
Vanskligheterna vid en sadan öfversättning äro i
nutiden synnerligen stora. Å ena sidan står den
moderna språkvetenskapen med sina stundom långt
gående bibelkritiska kraf; att spjärna mot dem,,
där de äro fullt begrundade, vore att spjärna mot
sanningen. Å andra sidan står det rent kyrkliga
intresset att icke utan yttersta nödfall rubba på
den redan häfdvunna öfversättningen af
bibelställen, som lefva på församlingens läppar eller i dess
hjärtan, ett intresse, som icke knyter sig endast
till formen, utan stundom äfven till
innehållet, i det nemligen bibelspråk blifvit åberopade
till förmån för trossatser, till hvilka’ de på grund
af grundtextens verkliga innehåll icke låta hänföra
sig. Slutligen kommer spörsmålet om själfva
språkformen; man vill ogärna undvara den äldre
öfver-sättningens gammaldags och därigenom ett
högtidligt, öfver det hvardagliga höjdt intryck görande
ordaval och satsbyggnad, medan i verkligheten
Nya Testamentet på grundspråket just är utmärkt
för ett folkligt och allt annat än högtidligt språk.
När bibelkommissionen skall på en gång söka
tillgodose så många skiftande synpunkter, är det.
svårt för den att undgå att stöta på patrull på
något håll. Perspnne är nu bibelkommissionens ende
målsman i kyrkomötet och man kan vara
öfvertygad, att han kommer att kämpa för hvad nog
för honom står som hans hufvudsakliga lifsgärning
som en moder för sitt barn. Han är af gammalt
känd för att föra sina vapen väl och hans
motståndare göra bäst i att taga sig till vara, att de
icke lämna rum för dödliga hugg. P. P.
Waldenström fick helt nyligen den läxan lära.
Men äfven i äktenskapslagstiftningsfrågan är
Personne intresserad. Sedan han år 1897 utnämts.
till domprost i Linköping, utsågs han vid
kyrkomötena 1898, 1903, 1908 och 1909 till prästerligt
ombud för Linköpings stift. Vid det andra af dessa
möten framförde han, hurusom det funnes tvenne
kategorier nattvardsberättigade medlemmar af
svenska kyrkan, för hvilka ur rent kyrklig och
kristlig synpunkt endast civiläktenskap och icke
kyrklig vigsel borde vara den lagliga formen för
äktenskapsingående, nämligen 1) sådana personer
(frånskilda), hvilkas äktenskap af Kristus, kyrkans herre,
med tydliga ord betecknats såsom äktenskapsbrott:
och sålunda stridande mot hans rikes lag, och
2) sådana personer, som öppet förklara, att de
endast genom lagtvång tillhöra statskyrkan.
Motionen ledde till den nuvarande lagstiftningen om
valfritt civiläktenskap, men gjorde ingen ändring v
frånskildas rätt till kyrklig vigsel, hvilken fastmer
är afsedd att fastslås ge nom det nu föreliggande
förslaget till ny giftermålsbalk. Personne har då:
icke tvekat att taga steget ut genom att vid årets
kyrkomöte föreslå obligatoriskt civiläktenskap;
det får sedan bero på kyrkan själf, om hon
därtill kan lägga sin särskilda kyrkliga välsignelse.
Positionen är stark och väl den "enda möjliga, därest
kyrkomötet ej vill ge sitt samtycke åt den nya
giftermålsbalken i oförändrad form.
Efter Otto Ahnfelts död 1910 utnämndes Personne
efter sina ståndsbröders förslag till biskop öfver
Linköpings stift, till hvilket han genom sin moder
ledde anor. Af Uppsala universitets teologiska
fakultet fick han vid 1893 års jubelfäst mottaga
den veckade doktorshatten och sidenkappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:48:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/17/0072.html
