Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, den 5 december 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STUDENTKOMPANI.
NÅGOT OM 500-DAGARS-BEVÄRINGARNE.
3L icM: Bengt SüfvertjKny»
Det har sina sidor att vara student i våra dagar.
Staten kräfver nämligen af dessa, som den ger
ett högre mått af bildning än andra, att de vid
fyllda 20 års ålder i femhundra dagar ställa sina
krafter till försvarets tjänst.
Denna utomordentligt viktiga nyhet i den
härordning, som trån och med i år tillämpas, börjar
rätt nu visa sina goda verkningar, ity att årets
studentrekryter, som nu varit inne sedan
sommaren, redan kunna i någon mån användas som
biträdande utbildare af den nyinryckta stora massan af
1916 års rekryter.
Det har sålunda sin aktualitet att visa ett
studentkompani efter fullgjord soldatutbildning. Nu
— då deras årskamrater hemförlofvats — börjar
på allvar för dem den krätvande
underbefälsutbildning, som efter att redan delvis ha pågått
jämsides med soldatutbildningen, nu till en del består
i enskild utbildning af rekryter.
Enligt erfarenheterna från ett studentkompani —
hvaraf en afbildning återgifves ofvan — förlagdt till
Västmanlands regemente i Västerås, är det rent
förvånande, till hvilka resultat man redan kommit
med de unga eleverna. Men så har det också
arbetats af både befäl och trupp. Och det behöfs
rätta mannen att sätta i spetsen för ett hundratal
studenter för att dels gifva
deras unga kroppar den
stegvisa träning, som
behöfs för de stora
ansträngningarna, dels drifva dem
till friskt mod i mödan, till
energi och vilja att göra
sitt bästa för att dana sig
till de kommande
befälsposterna. Det är nämligen
furirs- och
plutonchefsgra-den, som hägrar i
bakgrunden af de 500 dagarna.
Och enligt chefens för
ifrågavarande studentkompani
utsago, sträfvar enhvar med
all makt att nå härför
erforderlig kompetens.
Det arbetas ju numera
intensivt på försvarets alla
områden. Andan är sådan, att
lite hvar förstår, att
tidenkräf-ver hvarje man på sin post.
Men det kan inte hjälpas,
att svenska folket i
allmänhet är lite trögt, och våra
präktiga beväringsynglingar
i all ära — men nog är det
officerens tröttsamma
erfarenhet att piggheten, snabb-
heten i uppfattning och i handling, ja, äfven energien
ocn den goda viljan mången gång saknas, framför
allt i början. Ett glädjande, och, jag skulle vilja tro
allmängiltigt undantag, utgör dessa studenter, som
nu öfver hela Sveriges rike utbildas sammanslagna
två och två regementen tillsammans. Åtminstone
där undertecknad har varit i tillfälle att se och
taga del af utbildningen och dess resultat —
nämligen i Västerås — har andan å kompaniet varit
ungefär sådan som å ett officersvolontärskompani:
hvarje man bjuder till, tecken till missnöje eller
trötthet existera inte, krafterna spännas till det
yttersta, och det är till slut ingen jämförelse i hvad
som kan tas ut af en dylik trupp och af andra —
inte därför att de äro kraftigare — snarare tvärtom
från början — ulan därför att den så kallade nerven
finns där.
När dessa omkring 1500 studenter — jag räknar
nu hela arméns årskontingent efter sina 500 dygn —
gå ut i det borgerliga lifvet — har lika många
eller nära på lika många underbefäl tillförts våra
försvarskrafter och de ha förlorat i tid, långt mer
än genomsnittsbeväringen; men de ha säkert
vunnit i fysisk spänstighet och stadga; och det
är undertecknads öfvertygelse, vunnen genom
både personlig erfarenhet och direkt intervjuande,
att det långa kasärnlifvet
hvarken — som på sina
håll nog förmodas — skall
komma att förråa dem, eller
ingifva dem några
ogynnsamma känslor vis à vis
armén i allmänhet och dess
officerare i synnerhet. Ty,
— hvad det förra beträfiar
— så kan en hvar genom
ett besök i en kasärn göra
sig öfvertygad om den
renlighet, den mönstergilla
ordning in i minsta detalj, som
där råder, det kamratskap
och den goda anda, som
knyta de unga krigarne
samman. Och deras
förhållande till befälet är det
bästa. De böja sig för den
stränghet, den militära
disciplin, som sträcker sig ända
till deras minsta görande
och låtande. Ty de känna
med sig, att allt "detta måste
de själfva en gång fordra af
sina underlydande, när de
i tidens fullbordan blifvit,
hvad de äro afsedda till:
truppförare. T. M.
REDAKTÖR OLOF
ALSTRÖM, SUNDSVALL.
" Flaggmärkets" initiativtagare.
Text å sid. 158.
- 154 -
FRU HILMA NYSTRÖM
öfver sköter ska vi i ’Hopital
Mi-Vtaire Des Rivageois’ i Liège.
Text å sid. 158.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
