- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 17 (1915/1916) /
202

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13, den 26 december 1915 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR

rörts, från sid. 195.

Nåväl, mina herrar, jag tror att det var den sista
frasen som fällde — icke belgiern men väl mig.
Och leendet. Leendet, som glittrade öfver frasen,
ett godmodigt, lite spydigt, hvittandadt leende.
Det slog ned som en blixt i mig. Hvad har jag
egentligen att skaffa med din lugna lidelsefria så
att säga sakliga glädje öfver att en fiende bringas
om lifvet? Hvad har han gjort, den där belgiern?
Ingenting annat än hvad hvarje hederlig karl,
belgier, tysk eller svensk, skulle ha gjort i hans
belägenhet — spionerat på fienden. Och honom
skall jag "fälla".

Naturligtvis — ja, naturligtvis resonerade jag
både med mitt bättre och mitt sämre jag.
Resonerade hela dagen, resonerade hela natten.
Försökte först med slingerbultar. Det är ju inte du,
som dömer. Du får aflägga vittneseden och sedan
är det din enkla skyldighet att säga sanningen och
hela sanningen. Javisst. I fred och i brottmål.
Men det här är inte fred och det är inte brottmål
i vanlig bemärkelse. Det är "jenseits" det är hvad
det är. Och här får ditt stackars samvete försöka
klara sig på egen hand.

Och jag försökte äfven andra utvägar. Jag
framhöll min plikt mot det land, jag frivilligt tjänade.
Men jag tyckte att moralen smakade af condottier
Och jag kunde icke sluka den på god tro. Nåväl
jag ska inte trötta er med att skildra alla dessa
resonemanger och ordstrider mellan mitt "bättre"
och mitt "sämre" jag. Jag skall bara hålla mig
till fakta. Nämligen att jag morgonen därpå kl.
10 f. m. beslutat att min plikt likmätigt framlägga
•sanningen och hela sanningen. Alltså berätta om
papper, afskrift, nyckel etc. — alltså "fälla". Och
att jag kl. 11 samma förmiddag vägrade att aflägga
vittneseden och vägrade att alls uppträda som
vittne i saken.

Det blef en obehaglig men kort scen. Vid
middagstid aflade jag besök hos min förman
professorn. Det var då jag fick mottaga den där vinken,
som icke kunde missförstås. I öfrigt var herr
professorn nog så älskvärd ehuru rätt sarkastisk. Han
sade:

Forts, å sid. 201.

bortsprängd, ty där går nu Renstjernasgatan — en
tvärgata till Stigbergsgatan — fram på åtskilliga
meters lägre nivå.

Bilden har sitt speciella tekniska intresse
därigenom att den är tagen utan objektiv.
Objektivet är nämligen ersatt med ett helt litet hål
stucket i ett svart papper.

För amatörfotografer, som äro intresserade af
huru man fotograierar med så yiterst enkel optisk
•utrustning, och som måhända själfva önska
framställa något dylikt, gifvas här några anvisningar:

Pà kamerans objektivbräde klistras ett svart papper, i
hvilket med en nål stickes ett fint nål. Hålets diameter
bör vara n-ellan O,2—1 mm. För att fä ett hål med lena
kaiter, hvilket är viktigt, är det lämpligt att sticka hålet
med en glödande nål, de fina pappersfibrerna brännas
därigenom upp och hålet får en skarp btgränsning. Det på
detta sätt framställda objektivet — om man far kalla det så
— är emellertid föga ljusstarkt, exponeringstiden måste
därför tagas mycket lång. Som ledning kan nämnas att den
här reproducerade bilden, hvilken är taeen med ett hål af
0,« mm:s d ameter exponerades 1’/» minut och dock var det
en tämligen klar vinterdag. Någon fullständig skärpa kan
man ej ernå, men om hålets storlek hålles inom de ofvan
angifna gränserna blir oskärpan icke störande, den mjuka
oskärpan verkar tvärtom behaglig. Inställning behöfver man
ej bekymra sig om, bilden blir ungefär lika skarp hvilket
afstånd från hålet plåten än har. Ju kortare detta afstånd
är desto starkare, förminskas föremålet och desto större
bildvinkel får man in på det plåtformat man använder. En
fördel hos detta objektiv, som ej är tillfinnandes hos alla
objektiv med linser är att det tecknar fullständigt korrekt.

8 DAG

— 1 sak betyder det icke så mycket. Ni har
visserligen räddat doktor Q—e från dödsstrafi med
ert underliga beteende. Men naturligtvis blir han
internerad och oskadliggjord. Striden mellan ert
"bättre" och "sämre" jag, kan jag naturligtvis
förstå, åtminstone delvis. Men har ni alldeles klart
för er, huruvida det är det "bättre" eller det "sämre"
som har segrat?

Och han log sitt godmodiga, spydiga,
hvittan-dade leende, ett leende som sannerligen måsie
bottna i ett ypperligt samvete.

— Ni har naturligtvis rätt i det, att fallet är
"jenseits". I krig blir nästan allting "bortom godt
och ondt". Jag är, tror jag, en människa af
ungefär samma andliga struktur som ni själf. Utan att
göra mig skyldig till någon vits på yrket, vågar
tag påstå, att jag är mycket litet blodtörstig och
att jag öfverhufvud taget icke dömer mina
medmänniskor särdeles strängt. Jag tror tvärtom att
jag är känd för att vara en ganska godmodig fyr.
Men tror ni, att jag en sekund skulle ha tvekat
att framlägga nödiga bevis — om det stått i min
makt — för att fälla min f. d. vän doktor Q—e?

Tvekande säger jag: — Det är dock en viss
skillnad —

Då lyser den gode.professorn upp, tar min hand
och trycker den försvarligt.

— Ja, ser du, det finns en skillnad oss emellan.
Jag är säker om, att du älskar Tyskland. Du har
frivilligt erbjudit oss din tjänst och jag tror till och
med att du varit med i någon skärmytshng — med
godt samvete. Men kriget för oss långt, betydligt
långt bortom godt och ondt. Och det är där
getterna skola skiljas från fåren, landets vänner från
landets egna barn. Om du och jag skulle arbeta
i ett Sverige, som förde krig med annan makt.
och om vi då åter skulle råka ut för en doktor
Q—e — ja, då är det ganska antagligt att rollerna
skulle bytas. Och under sådana omständigheter
skulle jag inte alls ta illa upp. ifall du räckte mig
handen" och sade: "Farväl min gosse, far du hem
till ditt land igen —

— Det var, slöt doktor X, vinken. Och ni kan
förstå, mina herrar, att jag måste ta den ad notam.

Hvar 8 Dag för 1916

höjer icke sitt pris, men iräl sin
kvalitet*

Priset blir sålunda oförändradt Kr. 5 1/i år,
Kr. 1.25 pr kvartal.
Lösnummer 10 öre.

Hvar 8 Dag är världens billigaste, illustrerade
tidning, fullt jämnbördig utlandets främsta, illust’

rerade tidningar.

Hvar 8 Dags osedvanliga popularitet
sammanhänger gifvetvis med dess aktuella, förträffliga
innehåll, program och utstyrsel, men en icke
oväsentlig faktor är också dess egenartade, händiga
format, behagligt för öga och hand. Upplagan
kan gå ut, trots storleken.

Prenumerera genast i närmsta bokhandel eller
postkontor, om Ni skall vara säker på komplett
årgång.

H. 8. D;s Expedition.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:48:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/17/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free