Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 2 januari 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS H:SON WACHTMEISTER.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIDA.
Den 17 december bildar en minnesdag i den
svenska adelns historia därigenom, att adelsmötet
då gaf sitt samtycke till afskaffandet af de sista
ståndsskiljande privilegier af saklig innebörd, som
finnas kvar i vårt land. Det gällde i främsta
rummet adelns rätt att anlita hofrätt som första
instans i mål rörande arf, förmyndarskap och
liknande familjerättsliga ärenden (s. k. forum
privi-legiatum).
Ehuru hvad fordom var rikets främsta stånd
sålunda afstått från de detsamma genom lagstiftning
tillerkända företrädesrättigheter, f.nns det ett
privilegium, som det icke uppgifvit eller kommer att
uppgifva: det att skänka vår statsförvaltning ett
relativt större antal dugliga och kunniga
ämbetsmän än andra samhällsklasser. Om man bläddrar
i -vår statskalender, finner man på snart sagdt
hvarje sida adliga namn som bärare af ämbeten, i
hvilka de gjort sitt land gagn och sitt stånd heder.
Bland dessa intager det namn, som i dag läses
under bilden på första sidan, enligt allmänt
erkännande, ett af de allra främsta rummen.
Hans Hansson Wachtmeister tillhör en af de
förnämligaste ätterna på vårt riddarhus. Den förste
Wachtmeister vår historia känner var på 1570-talet
ryttmästare för en fana tyska ryttare i svensk
tjänst, erhöll år 1578 svensk adelsvärdighet, men
lefde och dog i Östersjöprovinserna. Hans
sonsons son var den från Carl XI:s historia välbekante
grundläggaren af Karlskrona stad, hamn och
fästningsverk och i sjätte led från denne härstammar
grefve Hans Hansson, som är lödd på Tromtö i
Blekinge län den 22 àpril 1851 och son till
landshöfdingen öfver nämnda län med samma namn
och hans maka friherrinnan Ebba De Geer till
Finspång. Efter att i Stockholm ha aflagt
mogenhetsexamen år 1869 begaf han sig som stu
dent till Uppsala, där han 1874 aflade juris
ut-riusque kandidatexamen. Efter föreskrifven
tingstjänstgöring utnämndes han 1876 till vice
häradshöfding och tjänstgjorde därefter i Svea hofrätt,
tills han 1878 lät inskrifva sig som e. o. kanslist
i finansdepartementet, hvars dåvarande chef,
sedermera presidenten Hans Forssell som bekant var
utrustad med synnerlig förmåga, när det gällde att
uppspåra framstående yngre krafter. Redan efter
sex dagar förordnades han till kanslisekreterare och
mottog efter ytterligare fem veckor utnämning till
ordinarie innehafvare af denna befattning, en
snabbhet i befordran, som då väckte icke ringa
uppseende, men sedermera visade sig fullt motiverad.
Ty den unge kanslisekreteraren tog sitt ämbete
med ett allvar, som starkt bröt af mot gängse
slentrian. För honom var det ej nog med att på ett
oklanderligt sätt fullgöra de uppdrag, som enligt
instruktionen ålågo honom, utan han grep sig också
an med ett inträngande studium af
beskattningsväsendet, hvilket snart lät honom framstå såsom
vårt lands främsta auktoritet på detta område. Här
har han ock uppträdt som lycklig författare med
en öfversikt af lagstiftningen angående
stämpelskatt. arfskatt och andra jämförliga skatter i
åtskilliga länder äfvensom en förträffig uppsats i
Ny Svensk Tidskrift om kommunalbeskattningen.
Af 1880 års bevillningsutskott blef han anlitad som
sekreterare och 1880—81 hade han säte i
kommittén för utarbetande af förslag till ny
stämpel-afgiftsförordning. På uppdrag af ridderskapet och
adeln verkställde och utgaf han dessutom år 1886
•’Utredning rörande ridderskapets och adelns
privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, hvilka
böra anses ännu äga kraft", hvilket arbete allmänt
tillerkändes auktoritativ betydelse.
Två år senare (18iv8) kallades grefve
Wachtmeister att öfvenaga den kräfvande posten som
expeditionschef i finansdepartementet. I nio år
innehade han detta ansträngande ämbete och var
efter hvad allmänt var bekant under denna de
svaga finansministrames tid departementschefen
till gagnet, om också icke till namnet. När de af
tullstriderna upprörda känslorna hunnit en smula
lägga sig till ro, utnämndes han ock trots
måttligheten i sin tullskyddstro den 16 Juli 1897 till
finansminister. Fem år tidigare hade han gjort
sitt inträde i riksdagen som representant för
Blekinge län i Första kammaren, hvilken åren 1893
och 1894 nedlät sig att använda denne sin
främste sakkunnige i beskattningsfrågor som —
suppleant i bevillningsutskottet.
Som finansminister har grefve Wachtmeister på
ett beståndande sätt inskrifvit sitt namn i det
svenska beskattningsväsendets historia. Som
sådan blef han nämligen i tillfälle att genomföra
den betydelsefulla reform af våra skatteförordningar,
som enklast kännetecknas med de tre uttrycken:
en verklig direkt inkomstskatt, själfdeklaration
och progressiv skatteskala. Det framsteg i
riktning mot en rättvis beskattning i enlighet med
skatteförmågan, som låg häri, var oerhördt stort
och ingalunda lätt att genomföra. Fullständigt
skedde det först under hans efterträdare. Vidare
lyckades han till förlänande af större stadga åt
riksstaten utverka riksdagens bifall till ën sådan
ordning, att bevillningen af fast egendom och af;
inkomst upptogs i riksstaten först för det år,,
hvarunder den verkligen inflyter. Det var ock
på hans lott som det föll att utarbeta
finansplanerna såväl för 1892 års urtima som för 1901 års
härordningar. Att den förra af dessa aldrig biet
genomförd, kan säkerligen icke läggas honom
till-last. För utvecklingen af stämpelskatterna hyste
han synnerligt intresse; han betraktade dem som
en i hufvudsak etter skattförmågan dn bbande och
därjämte i det stora hela för den skattdragande
bekväm skatteform. Särskildt är
bouppteckningsstämpelns utveckling till en modern arfskatt en
hans förtjänst.
När von Otterska ministären, i hvilken han följt
med från den Boströmska, drog sig tillbaka,
lämnade grefve Wachtmeister den 5 juli 1902
finansministersportföljen i andra händer och efterträdde
generaldirektör Alb. Andersson som generaldirektör
och chef för statskontoret. Som sådan har han
bl. a. varit verksam för omläggning och
modärni-sering af statens bokföringsväsen. I riksdagen
fortfor han dessutom att hafva säte t. o. m. 1910
års riksdag. Härvid tog han bl. a. en intresserad
del i arbetet på rösträttsfrågans lösning och hade
säte i 1907 års särskilda rösträttsutskott. Grefve
Wachtmeister hörde till dem, som i det längsta
sökte bevara majoritetsvalen och Första kammaren
som ett verkligt öfverhus.
Bland upDdrag utom statsförvaltningen som
grefve Wachtmeister mottagit må särskildt
nämnas-ordförandeskapet i styrelsen för Stockholms
högskola.
1 adelsmötena har han plägat taga liflig del och
äfven innehaft törtroendet att föra
ordförandeklubban. Äfven vid den senaste privilegiefrågans
behandling fick man höra den svaga stämman med
den klara framställningsförmågan utveckla de skäl„
som talade till förmån för reformen.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
