Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15, den 9 januari 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL RAPPE.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Innehafvaren sedan år 1903 af svenska arméns
högsta värdighet, generalen frih. Axel Rappe, har
i dagarne lämnat sin plats i generalitetets reserv.
Vid fyllda 77 år är detta ju ej heller att undra på.
Visst är, att med honom förlorar den svenska
hären en af sina mest lysande representanter, en
af de få af våra officerare, som varit i tillfälle att
på slagfältet ådagalägga, att svensk tapperhet icke
vansläktats under den långa fredsperioden.
Axel Emil Rappe är född på egendomen
Kri-stinelund i Arby socken af Kalmar län den 2
oktober 1838, son tiil dåvarande löjtnanten,
sedermera landshöfdingen frih. Axel Rappe och hans
maka Lisette Björnstjerna. Vid nitton års ålder
blef han student i Uppsala, vid tjuguett års
underlöjtnant vid Upplands regemente, för hvilket hans
fader då hunnit befordras till chef. Samtidigt
med sin militära utbildning bedref han
akademiska studier, som år 1860 förde honom till
kansliexamen. Sedan han därefter genomgått högre
artilleriläroverket på Marieberg, utnämndes han
1863 till löjtnant och inkallades två år senare i
generalstaben, där han 1873 vid dess
omorganisation blef kapten och året därpå major.
För denna snabba befordran hade frih. Rappe
till icke ringa del att tacka sin tjänstgöring i
franska armén 1870—72. Utsänd till Frankrike før att
studera krigsstyrelsens organisation i detta land.
hvilket då ansågs som mönstret framför andra
liksom nu Tyskland, ingick han förstnämnda år
vid krigsutbrottet i den franska armén. Den 2
augusti 1870 fick han sitt elddop i träffningen vid
Saarbrücken. Fyra dagar senare var han med i
affären vid Forbach och den 16 i samma månad
deltog han i det blodiga slaget vid Rezonville
(Mars-la-Tour), vid hvars slut mellan 30 och 40
tusen döda och sårade betäckte slagfältet,
respektabla siffror äfven efter nutidens jättemått. Här
förvärfvade han på själfva slagfältet
Hederslegionens kors.
Episoden berättas på följande sätt. Under en
orderföring upptäckte Rappe ett kompani, som
förlorat sitt befäl, gömdt bakom en mur vid
Fla-vigny. Han satte sig i spetsen för manskapet och
förde det i ny strid, hvilken först afbröts, då
general Bataille träffats af en som man trodde
dödande kula och hela vänstra flygeln börjat draga
sig tillbaka. Härvid sårades Rappe i armen af en
kula och var nära att som misstänkt att vara
preussisk spion bli arresterad af en annan fransk trupp.
Hur det då gått med honom, är inte lätt att säga,
om icke en general La Jaille, som en gång varit
i Stockholm och kände till en del af det högre
svenska militärbefälet, varit i tillfälle bekräfta
riktigheten af den blonde främlingens uppgifter om
sig. Han blef nu i tillfälle att återuppsöka den
sårade general Bataille, som när han åhört hans
rapport, knöt Hederslegionens band i hans
knapphål. Tre gånger fick han utmärkelsen
återupprepad: första gången af Bazaine i kejsar Napoleons
namn, andra gången af Gambetta i
Nationalförsvarsregeringens och tredje gången af Thiers i
franska republikens. År 1895 rönte han
utmärkelsen att få mottaga hederslegionens storkors.
Ehuru sårad så att han endast med hjälp kunde
komma i sadeln, gjorde Rappe redan två dagar
därefter med armen i band tjänstgöring som
adjutant i slaget vid Gravelotte, som kostade 20,000
tyskar och 12,000 fransmän lifvet, men blef därefter
med Rhen-armén innesluten vid Metz. Atta dagar
efter det tyskarne besatt Metz lyckades det
honom emellertid att smyga sig ut ur fästningen.
och på en bondvagn förspänd med en gammal häst
kom han i tysk bondeförklädnad lyckligt genom
äfven de yttre tyska omslutningslinierna. Han blei
flera gånger fasttagen och förhörd, men hans
nordiska utseende och ofranska tyska uttal räddade
honom. Värst däran var han nästan, då han nådde
de franska trupperna, där han återigen var nära
att bli tagen för tysk spion — order att skjuta ned
honom var redan’gifven, då det lyckades honom
att få högre befäl tillkalladt som konstaterade hans.
identitet!
Rappe kommenderades nu till den
nyorgani-serade franska nordarmén, vid hvilken han
tjänstgjorde i egenskap af adjutant hos general
Le-cointe, hvilken efter hvart annat var brigad-,
fördelnings- och kårchef vid denna armé. Under
detta hårda fälttåg bevistade Rappe affärerna vid
Mezières och Domart samt deltog i slaget vid
Villers- Bretonneux (Amiens), intagandet af Ham?
striden vid Menessis, fäktningen vid La Fére och
tvådagarsslaget vid Pont-Noyelles, slaget vid
Ba-paume och den blodiga drabbningen vid S:t
Quen-tin — allt under loppet af blott två månader.
Han entledigades emellertid nu från nordarmén
och detacherades i stället som adjutant till högste
befälhafvaren öf/er Frankrikes stridskrafter i Algier.
general Lallemand, och deltog äfven här med
utmärkelse i en mängd strider. Bland dem må
nämnas bataljen vid Joukouss, vid hvilken Rappe.
då de franska trupperna började vackla, satte sig
i spetsen för en bataljon jägare, hvilka han
förmådde följa sig till förnyade anfall. De öfriga
trupperna återfingo då modet och segern blef
fransmännens. I en annan af de afrikanska
striderna, den vid Beni Khalifa, höll han ut i
kulräg-net icke mindre än nio timmar. Sista gången han
var i elden var i slaget vid Talamsida.
Rappes sista tjänstgöring i Frankrike var
förlagd till generalstaben vid andra armékåren at
Versailles-armén (kåren Bataille). Återkommen
hem på hösten 1872 fick han här mottaga
guldmedalj för tapperhet i fält och vann den befordran
vid generalstaben, hvarom ofvan nämndes. I sex
år (1873—79) var han tillika lärare vid
artillerihögskolan och togs ständigt i anspråk äfven tör den
militära förvaltningen, för granskning at 1875 års
på allmän värnplikt byggda härordningsförslag och
som ledamot af 1875 "års trängkommitté. År 1878
blef han stabschef i fjärde militärdistriktet och
utnämndes följande år till öfverstelöjtnant och förste
major vid Bohusläns regemente, för hvilket han
1881 blef chef och 1882 öfverste. År 1885 blef
han slutligen generalmajor och chef för
generalstaben, hvilket kommando han bibehöll ärda till
1905, om man undantar de fem år han var
statråd och chef för landtförsvarsdepartementet. År
1892 utnämndes han till generallöjtnant och år
1903 till den grad han nu lämnat.
De förtjänster general Rappe inlagt som chef
för generalstaben kunna knappast öfverskattas..
För allmänheten har emellertid den roll han
spelat för vår gamla indelta armés utveckling till
modärn värnpliktsarmé varit mera i ögonen fallande.
Som ofvan nämndes hade Rappe deltagit
redan vid uppgörandet af 1875 års
härordningsförslag. Han var sedan med i den Posseska
regeringens stora försvarskommitté, hvars förslag
lika-litet ledde till resultat. Den at den
Themptan-derska regeringen för 30 proc.
grundskatteafskrif-ning köpta utsträckningen 1885 af de värnpliktiges;
öfningstid från 30 till 42 dagar gjorde
uppenbarligen hvarken från eller till i afseende på vår för-
- 226 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
