Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17, den 23 januari 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAQ
De olika vadlagen äro äfven i full
sysselsättning, ett är gynnadt af
lyckan och får mera, ett annat,
som råkat på glesare stimm
mindre, vinscharna gå
nästan oafbrutet,
vadarna komma upp till
vattenbrynet,
bräddade af sprattlande
silfverfloder, som
med håfvar
stuf-vas in i
lastrummet af
genom-frusna händer.
Den nariga
vinterkylan
biter i de
barkade kinderna, men
spänningen görun-derverk, håller
kuraget uppe
och krafterna i
kondition.
Här står mycket
på spel — sillen är
just i dag här —i
morgon kan den åter ha
gått sin kos. Na är
det stora tillfället som
kanske sent kommer åter.
Vadarna, som representera
små förmögenheter kastas
gång efter annan på vinst och
förlust ut — störtas de sönder
af fisken eller slitas i trasor
af djupets skarpa grund, så mycket värre för det
vadlag som råkar ut för en dylik olycka. Ty det
är dyrbara redskap, som dessa fiskare måste
äi-ventyra i sin sällsamma och hårda kamp för
lifsuppehället — någon gång ha de kanske t. o. m.,
ehuru detta säkerligen sker ogärna, måst sätta sig
i skuld för sin utrustning till detta afgörande
tillfälle, som hvarje vinter väntas, men somliga år
uteblir till kännbara förluster för hela riket, men
isynnerhet för denna åt fiskerinäringen så godt
som uteslutande hänvisade befolkning.
I stiltje en vacker vinterdag kan sillfiskarens
vinst te sig lättförvärfvad nog. Det händer
sålunda att ett vadlag genom ett enda kast kan
upptaga omkring 3—400 hl. sill, som efter 50 kr.
hl., som var dagspris i december 1914, gör 15- à
20,000 kronor. Tjugutusen på ett par timmar! —
det låter ju sagolikt, äfven om denna summa
måste divideras med vadlagets numerär, som
vanligen håller något omkring 10 man. Dock går ej
allt till fiskarna, det blir för dem alltid betydliga
afräkningar, såväl med afseende på redskapen som
vid försäljningen, ehuru äfven denna senare
numera torde vara bättre ordnad än fordomdags.
Och särskildt under dessa krigsår, när kusten
vimlar af utländska uppköpare, som betala nästan
hvad som helst för varan, borde ju en verklig
och väl unnad Schlaraftentid ha upprunnit för
dessa hafvets annars föga bortskämda gränsbor.
Men det är icke alltid stiltje eller så riklig fångst
i vaden. Fiskarna ha äfven, och detta kanske
öfvervägande, svåra och hårda dagar. Dagar då
själfva redskapet gör uppror i samförstånd med
det vilda hafvet, som på några ögonblick tornar •
upp sig och kastar iskalla, grofva sjöar öfver däck
och rigg — bistra dagar med okänd möda, då
arbetet blir öfvermänskligt tungt och ej sällan
resultatlöst. Då blir timmarna långa
och stämningen missmodigt mörk.
Man har satsat ut på hafvets
hemlighetsfulla roulett —
och förlorat.
Men äfven dessa till
yrket hörande
erfaren-’ heter ha liksom gått
i arf, och hvarje
bo-huslänningvethvad
de betyda. De
kunna drabba den ene
i dag, den andre
i morgon. Och
ingen
förhäf-ver sig, ingen
klagar. Ty att
dag ut och in,
i alla väder,
i dimma,
snöstorm, rägn,
åska, blixt,
orkan nästan
oafbrutet kämpa i
sin båt — att lefva
med sitt husgeråd
nedpackadt i en tina
och sin garderob och
sängplats i en koj, då
man i de flesta fall på
landbacken äger ett
prydligt, väl ombonadt hus, hvars
trefnad man sällan får njuta —
detta spartanska och pröfvande
lif skapar ett släkte för sig,
hvars kardinaldygder först och
främst blifva uthålligheten och tålamodet. De faror
och pröfningar de rå genomgå äro otroliga, men i klart
väder le de åt sina hårda äfventyr som goda soldater ..
Men det mörknar öfver kusten — öfver den
sista ljuslinjen. Vid hafshorisonten faller
vinterkvällens stjärnströdda draperi. Konturerna utplånas
— endast klippornas snöiga marmorgördlar
genomlysa svagt det djupblå dunklet. — Då hörs ett brus
utifrån hafvet som när sydvästen springer upp. Det
egendomliga ljudet tilliar och klarnar — blir som om
ett ofantligt spinnrockshjul svängde närmare...
Och så kommer en anblick som man aldritr
glömmer. Det är som om en lysande stad steg
upp ur hafvets mörkblå djup — en illuminerad
hamn af glimmande ljus visar sig mot den nyss
af mörkret igenmurade horisonten. Ett växande
larm från en mångfald under högtryck arbetande
maskiner genomtränger den lyhörda hafsstillheten.
Och i en lång buktande orm jagar som en
drömsyn en fiskarflotta förbi. Hastigt synes den
närma sig, hastigt passerar den revy — en blixtsnabb
armé af hundratals förbiilande lantärnor. Det är
flottiljen på kapplöpningsfärd hem.
Snart rullar ljudet mot Karlsfens gamla
fästningsmurar — från hamnen i Marstrand ser man redan
de hvita, gröna och röda eldögonen rycka
närmare. Det är en annan hamn nu än sommarens
mondäna och solstrålande promenadplats. Lyktor
och bloss flamma öfver packlårar, sill, båtar och
människor. Här lossas sill, kommersas om sill,
stufvas sill, spikas, pratas, och oreras om sill —
af glänsande sillfjäll lysa människor och kaj. Det
är symbolen af det välstånd sillen i högre grad
än något annat tillfört Bohuslän.
Och natten faller på — det stillnar af i hamnarna,
men därute mellan stjärnor och haf gunga ännu
hvita ljus i tacklingarna på arbetande fiskebåtar.
DE DYRBARA FANGSTERNA AFLÄMNAS
I MARSTRAND.
- 267 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
