Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18, den 30 januari 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMILIA BROOMÉ.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Bland de kvinnor i vårt land, som på det
sociala området intaga framskjutna platser är det en
som i dagarne varit föremål för mer än vanlig
hyllning med anledning af sin femtioårsdag: fru
Emilia Broomé. Centralförbundet för socialt
arbete öfverlämnade en minnesgåfva jämte en adress,
hvari uttrycktes förbundets erkänsla "för
fruktbärande initiativ, för hängifvet arbete och sällsynt
offervillighet." Frisinnade landsföreningens
verkställande utskott frambar till henne uttrycken af
sin tacksamhet för hennes stora insatser på olika
områden af det frisinnade arbetet i vårt land.
Lagberedningen, af hvilken hon sedan ett par år är
ledamot bragte henne personligen sin uppvaktning
liksom en mängd andra officiella och enskilda
institutioner sände henne telegrafiska
lyckönskningar med k. socialstyrelsen i spetsen. Slutligen
samlades på aftonen ett större antal af hennes
närmaste släktingar och personliga
umgängesvänner till en hyllningsfest för henne, vid hvilken
äfven en rik telegramskörd inhöstades. Vid denna
fest öfverlämnades å regeringens vägnar medaljen
lllis quorum meruere labores ("Åt dem, hvilkas
arbeten gjort dem däraf förtjänte") som ett
vittnesbörd om det allmännas erkänsla för hvad fru
Broomé uträttat på det sociala området, en
utmärkelse åt den gedigna förtjänsten, som mottogs
med handklappningar af de församlade.
Emilia Augusta Klementina Broomé är född i
Jönköping den 13 januari 1866 och dotter till
hof-rättsrådet därstädes I. J. Q. Lothigius och hans
maka Emilia Stridbeck. Efter att ha genomgått
Wallinska skolan i Stockholm aflade hon därstädes
mogenhetsexamen 1883 samt begaf sie därefter
till Uppsala, där hon först tänkte ägna sig åt
läkarebanan och följande år aflade
medicinsk-filo-sofisk examen. Härifrån kallades hon emellertid
snart för uppgifter inom familjens och hemmets
värld; efter att 1886 —91 ha varit verksam som
lärarinna vid Jönköpings flickskola ingick hon
1891 äktenskap med civilingeniören Erik Ludvig
Broomé, ett äktenskap, som dock redan efter två
är upplöstes genom mannens förtidiga död. Hon
återgick nu till verksamheten i hemstadens
flickskola, från hvilken hon emellertid 1898
öfverflyttade till Whitlockska samskolan i Stockholm, vid
hvilken hon var fäst, tills sex år senare ett nytt
verksamhetsfält öppnade sig tör henne, genom
hennes kallelse till styrelseledamot och
byråföreståndarinna i Centralförbundet för socialt arbete
den 23 mars 1904.
Emilia Broomé var redan då ej något okändt
namn inom de kretsar, som hängåfvo sig åt
arbetet för sociala och humanitära reformer. I
Jönköping hade hon tagit initiativet till
skollofskolonier upprättande och 1899 var hon en bland dem.
som deltogo i åstadkommandet af den stora
svenska fredsadressen med 228,000 underskrifter till
den då sammanträdande första Haagkonferensen.
När hon mottog ledningen af Centralförbundets för
social’ arbete upplysningsbyrå, var detta blott ett
år gammalt och saknade allt, som kunde ånge en
framtida storhetstid. Att det fick en sådan, har
till mycket stor del varit just fru Broomés
förtjänst. 1 alla Je talrika uppslag, som tid efter
annan sett dagen från förbundets sida — vittnar
dess manlige ledare redaktör Q. H. von Koch —
har hon sin del i större eller mindre mån, han
nämner särskildt de många olikartade
föreläsningsserierna, rättshjälpskontoret, den sociala utställ-
ningen, undersökningarne rörande hemarbete,
butikstängningsfrågan, handelsbiträdenas ställning,
utbildningen af sociala krafter, rådgifning angående
egna hems uppförande samt den rad stora sociala
kongresser, som under årens lopp anordnats och
som gifvit upphof till Centralförbundets tre
dotterorganisationer: fattigvårds-, städs- och
kriminalist-förbunden. Åtskilliga mycket omfattande företag
organiserade hon ensam, t. ex. den utmärkta
sociala afdelningen vid Baltiska utställningen i Malmö
1914. "Hennes styrka är att ta fasta på de
uppslag, som ges, underkasta dem en välvillig
kritisk-behandling och därefter öfverlämna dem i en mer
eller mindre förändrad form till praktiskt
utförande. Hennes idealism är tillräckligt lefvande
för att ej afvisa det, som i mångens ögon är
fantastiskt, men hennes klara omdöme och starka
värklighetssinne tillåta henne ej att vara med om
opraktiska och utsiktslösa projekt. — — Bland
mycket som hon gjort är det icke det minsta, att
hon genom sitt sätt att bedrifva socialt arbete
bidragit att gifva det samma anseende för
vederhäftighet och klarsynthet".
Också togs fru Broomé snart i anspråk äfven
för viktiga allmänna uppdrag utanför
Centralförbundet. Sedan 1911 har hon haft säte som frisinnad
ledamot af Stockholms stadsfullmäktige, där hon
förvärfvat sig ett inom alla partier stadgadt
anseende för duglighet och klart omdöme. Redan
följande år invaldes hon i folkskoleöfverstyrelsen
och blef ordförande i styrelsen för stadens
yrkesskolor för klädessömnad och kurser i husligt
arbete. År 1909 invaldes hon i Frisinnade
landsföreningens verkställande utskott, hvars enda
kvinnliga ledamot hon är. I Stockholmsafdelningen för
kvinnans politiska rösträtt var hon ordförande
1902—06, i Kvinnornas andelsförening Svenska
hem 1907—12, i Sveriges kvinnliga fredsförening,
hvars stiftare hon var, 1898—11. I
organisationskommittén tör internationella
världsfredskongressen i Stockholm 1910 var hon en af de
ledande krafterna och insattes vid Svenska
fredsförbundets stiftande 1911 i dettas arbetsutskott.
År 1913 blef hon ledamot i det då upprättade
sociala rådets sektion för arbetarskydd och
arbetarfrågor och 1914 af statens
arbetslöshetskommission.
Det kanske mest hedrande uppdrag, som
kommit fru Broomé till del är dock måhända hennes
inkallande till ordinarie ledamot i lagberedningen.
Redan 1912 hade hon af denna anlitats som
sakkunnig vid arbetet på äktenskapslagstiftningens
revision. När man skulle påbörja behandlingen
af den synnerligen svårlösta och i hög grad
ömtåliga frègan om makars rättsförhållanden fann man
sig icke kunna stanna vid en sådan anordning tör
kvinnornas deltagande som den förut använda,
utan ansåg det nödvändigt, att kvinnor redan
från början deltogo i arbetet i dess helhet med
samma ställning och samma ansvar som männen.
Som bekant bedrifves detta lagstiftningsarbete på
samnordisk grund och sedan fru Broomé på
sommaren 1914 förordnats till ordinarie ledamot
af beredningen, har hon sedermera jämväl erhållit
uppdrag att vara svensk delegerad vid
förhandlingarne i ämnet med representanter för Danmark
ocn Norge. Ehuru af lagstiftningen förhindrad att
erhålla säte i regering eller riksdag, kan sålunda
fru Broomé sägas vara vårt lands första
kvinnliga lagstiftare.
- 274 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
