- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 17 (1915/1916) /
311

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20, den 13 februari 1916 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR & DAG

SORTERINGSBOM. *«<** Aem. Ä.-B. Jtayt SUftHnram Stlwn-W)

snön kring stammen för att komma ät trädet vid
roten. Annars blir det för långa stubbar, och för
dem få huggarne böta, om arbetsbefälet får nys
om saken.

Nere vid timmervägen hålla nu emellertid
kö-rarne på att lasta. Deras slädar bestå af två
kälkar, en större och en mindre. Det är den större,
som egentligen uppbär lasset; den mindre, som
sättes framom den större, är i första hand till
för att styra släden. Det är inga små lass, en
timmerkörare i allmänhet låter sin häst dra. Då
vägen inte leder uppför några backar och timret
inte är alltför groft, kan ett lass mäta bortåt två
meter i höjd.

Nå, våra körare äro färdiga med lastningen,
björn-bindslena äro åtdragna, och de kasta sig själfva
på, sättande hästarne i gång. Vi följa dem. När
vägen går förbi en timmerkoja titta vi in där i
förbifarten. Bygden är långt aflägsen och bolaget,
som afverkar skogen, har därför uppfört sådana
här bostäder åt folket och hästarna. Det får inte
vara pretentiösa människor, man bjuder dylika
bostäder. En eldstad, britsar som på en gång få
tjäna som sängar, stolar och bord, samt några
hyllor, det är hela inredningen i det åt folket
afdelade partiet af kojan. Att ligga i en sådan koja
några nätter går väl för sig, men att bo där
vintrarna igenom år efter år...

Men körarna ha, medan vi tittat på kojan,
hunnit ner till älfven och där vräkt af sina lass på
stranden. Timret kommer här så småningom att
mätas, "tummas", och härunder uppläggas i vältor.
Mätningen sker medelst måttband och klave, det
förra redskapet för uppmätningen af stockarnes
längd, det senare för uppmätningen af tjockleken
i lilländan eller på midten. Vid mätningen
märkes timret omsorgsfullt med bolagets märke, som

inhugges med märkyxor i ändarna och på sidorna.

*



Vilja vi följa timrets vidare öden, få vi vänta till
våreri. Men eftersom vi redan inbillat oss en hel
del förut, kunna vi ju äfven inbilla oss, att
vårsolen redan kommit till makten.

Isen på älfven har alltså gått upp. Det på
stränderna upplagda timret rullas då i vattnet, som tar
det med sig neråt älfven. Flottningen tar sin
början.

Det blir snart proppfullt med timmer mellan
stränderna. Det rinner så småningom undan, men
ständigt nya massor komma efter. Så är älfven
full med timmer till långt fram på sommaren.

Under sin färd utför älfven kan timret ställa till

åtskilligt spektakel, om det lämnas utan tillsyn.
En stock sätter sig exempelvis fast vid en sten
ute i älfven. Andra stockar lägga sig emot den
fastnade, och på en liten stund kan ett bråte (bröte
är den värmländska termen), sådant som en af
våra bilder visar, uppstå, afstängande flottningen,
kanske till och med förorsakande öiversvämning.
Dylikt måste undvikas, och därför anordnas
bevakning på stränderna. Bevakningsmanskapets
arbete kan stundom vara ytterligt riskabelt. Det
gäller ibland att vada eller springa på lösa stockar
ut till ett begynnande bråte. Och försöket att
med haken få iväg det fastnade timret kan
resultera i, att alltsammans på en gång plötsligt ger
sig af dragande karlen med sig.

När älfven passerar sjöar, måste timret
hopläggas till flottar, som "spelas" öfver till älfvens
fortsättning på andra sidan. Här tas flottarne i sär
och stockarne anförtros åter åt älfvens strida vatten.
Där fall förekomma, har man byggt timmerrännor,
genom hvilka stockarne släppas förbi fallen.

Så småningom kommer timret ner till
sorteringsstället vid älfvens mynning — det vill säga
den del af
timret, som
inte gått till
botten under
färden. Vid [-sorteringsstället-]
{+sorterings-
stället+} skiljes
timret efter
de olika
märkena, så att
hvarje ägare
får sitt för sig.
Det bolag,
somägervår/
timmer,
lägger, som alla
andra, efter
hand ihop sitt
till flottar,
som
bogseras till
sågverket. Och
härifrån skall
det förr eller

senare
vandra ut i
världen i form af
plank och
bräder.

Ama örfoto. O. Thorén, S römstad.
MINA, STRANDAD Å VALNÄS, 8 KM.
FRÅN STRÖMSTAD. Då torpedbåten -Iris"
sprängde minan skakade fönstren i staden.

- 311 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:48:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/17/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free