Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24, den 12 mars 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDTJUV BERG †.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 29 Februari afled stilla i sitt hem i
hufvudstaden förutvarande statsrådet, f. folkskolläraren,
filosofie doktorn Fridtjuv Berg.
Johan Fridtjuv Berg var född i Ödeshögs
församling i Östergötland den 20 Mars 1851. Hans
fader, sedermera slöjdinspektören i Stockholm
Anders Berg, hörde till märkesmännen i den
svenska folkskolans utvecklingshistoria; han var
en Torsten Rudenschölds efterföljare och stod i
liflig beröring med den tidens folkbildningsvänner,
P. A. Siljeström, Eneroth, S. A. Hedlund m. fi.
Modern Anna Charlotta Berg synes, äfven hon,
ha varit en kvinna af det mindre vanliga slaget.
Intill sitt femtonde år mottog Fridtjuv
undervisning af sin far i den folkskola denne af
brukspatron Carl Ekman på Finspong kallats att där
upprätta efter Rudenschölds principer. Redan
tidigt gaf han prof på sin förmåga af mästerlig
språkbehandling och visade äfven anlag för
teckning och målning, hvari kaptenskan Fries, Ellen
Fries’ moder, gaf honom lektioner. Sedan kom
han till Norrköpings lyceum, där han under ett par
års tid flitigt pluggade och eröfrade vackra betyg.
Här angreps han emellertid af en reumatisk feber,
som äfven ådrog honom en svårare hjärtåkomma.
Läkaren förbjöd studiernas fortsättande och ålade
honom fullkomlig hvila. För att finna bot för sin
sjukdom kom han åren 1868—69 att vistas i
Stockholm, där han samtidigt med sin behandling vid
Gymnastiska centralinstitutet genomgick en kurs
i teckning å Konstakademien, hvarjämte han flitigt
studerade i bibliotek och museer. Af sin äldre
bror Axel, som vid denna tid gick i Nya
elementarskolans gymnasialafdelning, infördes han i
dennes kamratkrets, till hvilken bl. a. hörde numera
professor Henrik Schück, som om den unge
Fridtjuv Berg lämnat intressanta upplysningar.
Redan i Bergs bref hade Schück funnit "en
medryckande, ideal syn på lifvet, en verklig
hänförelse för det i det yttre visserligen blygsamma,
men dock så betydelsefulla kall, han själf valt —
folkuppfostrarens", och detta intryck stärktes än
mer vid personlig bekantskap. Han var starkt
påverkad af Grundtvig, ifrig skandinav,
forntidsdyr-kare och språkpurist, egendomligt nog fore
Viktor Rydberg, och hade redan vid denna tid
skrifvit på sin fana flera af de ideer, hvilka han som
man så kraftigt skulle arbeta för, t. ex.
nystaf-ningen och den för alla samhällsklasser
gemensamma barndomsskolan. Han utmärkte sig vid
denna tid äfven som skald. Fadern föreslog
honom att fortsätta sina studier vid Nya
elementarskolan och där taga studentexamen. Men Fridtjuv
vägrade; han hade fått nog af den s. k. lärda
skolan och redan nu beslutit viga hela sin lefnad åt
folkskollärarens lefnadskall. Under de fyra åren
1859—73 tjänstgjorde han såsom lärare för högsta
klassen vid Finspongs folkskola, där den
vidsträcktaste frihet lämnades honom i val af
metoder. Hir fick han tillfälle’att praktiskt pröfva
nystafningens pedagogiska företräden; här utförde
hän experiment vid fysikundervisningen; här
använde han sedan ock vid undervisningen i
geologi och astronomi en historisk framställning
liknande den Paul la Cour och Appel senare
tillämpade på folkhögskolan. För att genomföra ett dylikt
program kräfdes som man lätt inser omfattande
studier och lektionsförberedelser och Berg var
icke den som sparade sig. Hösten 1873 besökte
han — efter Björnsons råd — Askovs
folkhögskola och vistades sedan på våren vid Hindholms.
Det var vid denna tid han skref:
Hvad vill jag äga i denna värld?
En kvinnosjäl utan svek och flärd.
Hvad vill jag vara i denna värld?
En man i all min färd.
Sådan var den unge man, som på hösten 1874
kom till Göteborgs folkskoleseminarium, hvarifrån
han redan följande år utexaminerades med högsta
betyget i alla ämnen, äfven pedagogik och
metodik, den enda gång detta skedde under S. A.
Leff-lers sjutton år långa rektorstid.
Efter examen återvände Berg till Finspong och
b’ef där 1878 folkskoleföreståndare vid faderns
flyttning till Stockholm. Han stannade emellertid
där endast till 1881, då han anställdes vid
Stockholms folkskola med tjänstgöring i
Storkyrkoförsamlingen. För hans fortsatta utveckling blef
det af betydelse, att han här snart infördes i den
pedagogiska krets, "Uffekretsen", som samlades
omkring dåvarande lektorn Sigfrid Almqvist och
skolföreståndarinnan Anna Sandström ("Uffe").
Denna krets, som representerade en realistisk
strömning på skolområdet, växte småningom ut
till Pedagogiska sällskapet, där han kom i närmare
beröring med representanter för äfven andra
skolar-ter än folkskolan och sålunda småningom
förvärfvade sig en universalitet i kännedom om och syn på
vårt undervisningsväsen, hvari få öfverträf lat honom.
Huru Fridtjuv Berg sedermera fördes in jämväl
på det politiska området är välbekant. Redan
1887 invaldes han i andra kammaren, men fick dä
i likhet med sina 21 kamrater sitt val upphäfdt
på grund af den s. k. Ångköks-Olles obetalda
kommunalutskylder. Tre år senare tog han
emellertid sitt inträde i riksdagen och bildade från
början en medelpunkt i den tidens yttersta
vänster. När 1895 folkpartiet bildades, tillhörde han
dess kärntrupp och följde därefter med i liberala
samlingspartiet, till hvars ledande män han från
början kom att räknas. Jämte skolfrågor var det
framför allt arbetareskyddsspörsmål, som
omfattades af hans intresse — han hörde till dem, som
redan i början på 1890-talet dristade göra sig till
förespråkare för normalarbetsdagen. Men
härut-öfver visade sig Berg i besittning af en politisk
allmänkultur vida utöfver det vanliga slaget, en
kultur, hvaraf hans parti drog oskattbar nytta icke
minst genom de mästerligt utformade och
pedagogiskt oöfverträffliga föredrag och
tidningsartiklar, med hvilka han plägade deltaga i valrörelsen.
Icke minst ur denna synpunkt innebär hans
bortgång en för det liberala partiet oersättlig förlust.
Frid’juv Bergs verksamhet som
ecklesiastikminister i såväl den första som den andra Staaffska
ministären är i för friskt minne för att tarfva
någon vidlyftigare redogörelse. Till den förra höra
stafningsreformen och to’kskollärarekårens
representation i skolråden, till den senare framför allt
den stora seminariereformen och förberedandet
af en aflöningsreform på socialetisk grund. Men
utom som ecklesiastikminister nar Berg som
ordförande i andra kammarens s. k.
undervisningsutskott, som ledamot af särskilda utskott och
statsutskottet, som ordförande i den stora
folkundervisningskommittén, som medlem af
folkskollärarnes centralorganisation och som utgifvare af och
medarbetare i dess organ utöfvat ett inflytande
på svensk skolpolitik under de sista årtiondena,
som för alltid åt hans namn förvärfvat en af de
främsta platserna i vårt undervisningsväsendes
historia, och nedlagt en sådd, hvars alla frukter
ännu icke på långt när hunnit mogna.
- 370 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
