Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25, den 19 mars 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL KOCK
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
En a i vårt lands och hela Nordens mest fräjdade
vetenskapsmän på språkforskningens område,
Lunds universitets nuvarande rektor, professorn
i nordiska språk, d:r Axel Kock fyllde den 2 mars
sextiotem år.
Carl Axel Lichnowsky Kock är född i Trelleborg
den 2 mars 1851, son till handlanden därstädes
Johan Engelbrekt Kock och hans maka Jeannette
Ingeborg Bruzelius. Fädernesläktens stamtafla
leder tillbaka till slutet af 1600-talet; i likhet med
den välbekanta mödernefamiljen är den af
gammal-skånskt ursprung och många af dess medlemmar
ha spelat en framstående roll i Malmö stads
ekonomiska och kommunala lif. Efter att ha
genomgått katredalskolan i Lund aflade han därstädes
mogenhetsexamen 1870 och fortsatte därefter sina
studier vid universitetet, blef filosofie kandidat
1875 och — efter studier äfven vid utländska
universitet — licentiat 1879. Samma år promoverades
han till fil. doktor på den redan året förut i
bokform offentliggjorda, banbrytande afhandlingen
-Språkhistoriskä undersökningar om svensk
akcent", hvilken omedelbart gjorde honom
själfskrifven till docentur i nordiska språk. Det
följande årtiondet var fylldt af ett intensivt
vetenskapligt forskningsarbete, som naturligtvis icke
afbröts, då han år 1890 kallades till förste
innehafvare af lärostolen i nordiska språk vid den då
nyupprättade högskolan i Göteborg. Under första
häliåret af 1891 var han äfven Högskolans rektor,
men befriades så från detta ämbete af hälsoskäl,
hvilka sedan 1893 förmådde honom att taga afsked
äfven från professuren och flytta tillbaka till Lund,
som han under sin ungdoms studier vunnit kärt
och i hvars luft han trifdes bättre än annorstädes.
Där fortsatte han som enskild man sin trägna
vetenskapliga verksamhet, tills han våren 1907
lät förmå sig att mottaga kallelse till det lediga
professorsämbetet i nordiska språk därstädes.
Tyvärr blef utöfningen i egentlig mening af den
lärareverksamhet, för hvilken han hade så allsidiga
förutsättningar, icke lång. Redan efter ett par är
förde honom nämligen kollegernas aktning och
förtroende i förening med hans äfven på det
praktiska området framstående begåfning fram till
hedersposten som rektor. Rektoratets
mångskiftande göromål har han också handlagt med
oomstridd skicklighet, hvilket föranledt hans
förnyade val till förvaltare af detsamma.
Arten af Axel Kocks kynne har gjort, att han
med sin skriftställareverksamhet endast mera
säll-lan trädt i beröring med en större allmänhet.
När det skett, har det mötts med desto större
tacknämlighet. Första gången inträffade det, då
han år 1896 utgaf i bokform de högeligen
fängslande och intresseväckande populärvetenskapliga
föreläsningar "Om språkets förändring", hvilka
han hållit vid Göteborgs högskola och som
utkommit i två svenska och en dansk upplaga.
Andra gången var när han publicerade sin
märkliga föreläsning vid Lunds universitets
sommarkurser till besvarande at frågan: "Är Skåne de
germanska folkens urhem?", där han på historiska,
arkeologiska och etnografiska grunder gaf uttryck
åt en uppfattning om vårt sydligaste landskaps
betydelse för den germanska racens utveckling,
som det måste ha gladt hans äktskånska hjärta
att utveckla.
Men Axel Kock är framför allt
vetenskapsmannen, som bedrifver sin forskning för vetenskapens
egen skull. Redan i sin gradualafhandling röjde
han de framstående forskaregenskaper, som sedarf
följt honom lifvet igenom: den klara och skarpa
problemställningen och kritiska gåfvan, den
vidsträckta materialkännedomen och den
vidtfamnande kombinationsförmågan, den grundlighet.
som aldrig väjer tör mödan att tränga till botten
af spörsmålen, sist men icke minst den klarhet
i stilen, som alltid försmått att i dunkla ordasätt
och vändningar söka ekvivalens för bristen på
precision i de uppnådda resultaten. Den första
afhandlingen följdes inom få år af en andra med
samma titel och om detta arbete, vanligen helt
enkelt "Svensk akcent" kalladt, äro fackmännen
ense, att det är ett icke blott absolut
grundläggande verk på sitt viktiga oeh svåra område, utan
på många punkter säkerligen också afslutande.
"Kock hade här", skrefs det på hans
sextioårsdag, "gripit fast uti en i språk i allmänhet viktig
och särskildt i de germanska språken dominerande
faktor vid all ljud- och formutveckling, akcenten,
och den redan här på ett så glänsande sätt
genomförda synpunkten har han sedan på ett
synnerligen fruktbart sätt fört fram i en massa
undersökningar. Det förtjänar också påpekas, att
redan tidigare den s. k. Wernerska lagen, som är
en formulering af för den germanska
språkstammen grundläggande företeelser, där just akcenten
är det betydelsefulla, lär ha åtminstone spårats af
Kock — då ännu ej licentiat — innan den af
Werner 1876 bekantgjordes".
Att i öfrigt i detalj redogöra för ens de
viktigaste af de otaliga undersökningar, som af
Kock-utförts, förbjuder både utrymmet och deras strängt
fackvetenskapliga karaktär. De flesta af sina smärre
afhandlingar och uppsatser har han publicerat i det
af honom allt sedan 1888 redigerade "Arkiv för
Nordisk filologi", den nordiska språkforskningens
huf-vudorgan. Knappast något band af detta har sett
dagen, utan ait hufvudredaktören haft en eller flera
afhandlingar med. En sammanfattande
framställning af en hufvuddel af hans forskning håller han
på att gifva i den stort anlagda, häftesvis
utkommande, men ännu ej fullbordade "Svensk
ljudhistoria", hvilken i alla tider kommer att tillhöra
den svenska språkvetenskapens monumentalverk.
Äfven som filolog har han satt sig ett vackert
minnesmärke framför allt i de tillsammans med
Carl af Petersens utgifna "Östnordiska och
latinska medeltidsordspråk", till hvilken den stora,
mönstergilla kommentaren och största delen at
den viktiga inledningen författats ensamt af honom.
Äfven under den tid Kock icke beklädt någon
lärostol har han utöfvat ett mycket stort
personligt inflytande dels genom umgänge med andra
forskare och de unga studenter, som ägnat sig åt
filologiska studier, dels genom den redobogenhet.
hvarmed han ställt sig till förfogande för alla de
många som vändt sig till honom om råd o.ch stöd
i vetenskapliga frågor. Redan för länge sedan
hedrade honom ock Filologiska sällskapet och
Filologiska föreningen i Lund genom att tillägna
sin ordförande ett band af sina språkliga
uppsatser, en hvllning för visso icke blott àt den
berömde forskaren, utan äfven åt den förnäma
personlighet, som af inre natur liksom räknar släkt
med vetenskapens egen upphöjdhet.
Varma och uppriktiga voro ock de
välönskningar om fortsatt arbetskraft och
forskningsframgång, som på sextiofemårsdagen ir gingo till
Lunda-universitelets främste man.
- 386 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
