Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27, den 2 april 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. E. WALLER.
TILL PORTRÄTTET Ä FÖREGÅENDE SIDA.
Öfverläkaren vid Sveriges äldsta folksanatorium
för lungsiktiga, d:r C. E. Waller, fyller om kort
tid sitt sextionde år.
Carl Erik Waller är nämligen född den 10 april
1856 i Stockholm, son till kamreraren i
arméförvaltningen Per Waller och hans maka Fredrika
Elisabeth af samma släkt. Efter att ha genomgått
Klara elementarläroverk och Stockholms
gymnasium aflade han 1874 mogenhetsexamen, men
började först 1876 sina universitetsstudier i Uppsala.
Efter att därstädes 1878 ha aflagt
medicinsk-filo-sofisk examen öfverflyttade han till Karolinska
institutet, där han 1886 blef medicine kandidat
och 1891 medicine licentiat.
Redan före sin legitimation hade Waller kortare
tider verkat som t. f. läkare i Vifsta varfs distrikt.
Nu blef han t. f. underläkare vid
diakonissanstaltens sjukhus i Stockholm och tjänstgjorde
därefter som biträdande läkare vid Södra
barnbördshuset, hvarjämte han bedref enskild praktik. Till
en större allmänhet trängde hans namn första
gången, då han 1893 under den i Ryssland rådande
koleraepidemien förordnats att vara läkare vid
observations- och karantänsanstalten på ön Fejan.
Här fick han bl. a. taga hand om de
Uppsala-stu-denter, som varit på sångarfärd till Petersburg
och där blifvit kolerasmittade. Den isolering, som
på grund häraf måste föreskrifvas, föll naturligtvis
icke i smaken och då härtill kom, att
anordningarna på Fejan voro synnerligen bristfälliga, är det
icke att undra på, att Waller blef utsatt för hård
kritik. Waller stod emellertid på sig, ordnade med
de små tillgångar, som stodo till buds, så godt
sig göra lät, och lyckades också till slut tillvinna
sig allmänt erkännande. Speciellt bragte honom
studentsångarne sin hyllning. Och när han
följande år sökte karantänsläkarebefattningen vid
Känsö, blef han af k. m:t, i trots af att han icke
erhållit förord, utnämnd till innehafvare af platsen,
ehuru han sedermera åter begärde entledigande
därifrån, innan han tillträdt den.
Sedan det blifvit bestämdt, att svenska folkets
iubileumsgåfva till konungaparet 1897 skulle
användas till upprättande af folksanatorier, fick Waller
år 1899 på konung Oscars bekostnad företaga en
resa till Tyskland och Schweiz för studium af
dylika sanatoriers inrättning och skötsel samt
uppehöll sig därunder hufvudsakligen vid Lüdenscheid
i Westphalen och Basler Heilstätte i Davos.
Dessutom besökte han ett par tiotal andra sanatorier för
bröstsjuka. Waller hade då redan erhållit
förordnande att från 1900 års ingång vara öfverläkare
vid Hålahults sanatorium i Kil i Närike, hvilket
var afsedt att blifva ett föregångs- och
mönstersanatorium i vårt land.
När detta blef färdigt att öppnas i Juli 1900,
beiann det sig emellertid långtifrån i slutligt
ordnadt skick. Mycket återstod ännu att utbygga
och förbättra. Bristen på tillräckliga ekonomiska
resurser ställde sig härvid ej sällan hindrande i
vägen. Men med uthållighet och energi, ej mindre
än med uppfinningsrikedom lyckades det Waller
att småningom öfvervinna svårigheterna och att i
de flesta fall bringa sina åsikter till erkännande
hos vederbörande, hvarvid han haft tillf re
cfsställ-lelsen att städse kunna räkna med d.^n lokala
sanatoriestyrelsens kraftiga stöd och vri]ed
verkan. - ^M^m^é ’’
Äfvenledes har d:r Waller haft glädjen s’e ’sin
verksamhet erkänd och omfattad med lefvande
sympati af såväl patienter som allmänhet. Med
sitt allvarliga och lugna, vänliga och humana på
samma gång som bestämda sätt har han förstått
att tillvinna sig de sjukes och deras anförvandters
fullständiga förtroende Med de från sanatoriet
utskrifna står han ock, så långt sig göra låter, i
fortfarande förbindelse för meddelande af råd och
för följande af deras hälsotillstånds vidare
utveckling. Om hans humanitet vittnar i sin mån
det varmhjärtade upprop han på sin tid utsände
till skolråden att vårda sig om de lärare och
lärarinnor, som lida af tuberkulos, i stället för att
utan vidare stöta dem bort, såsom man vid
åtskilliga tillfällen sett exempel på.
Allt ifrån sin studietid har Waller haft ett behof
att meddela åt offentligheten om de rön och
erfarenheter han i sin verksamhet gjort. Som
amanuens på Karolinska institutets anatomiska
institution publicerade han redan 1882 bland Retzius’
Biologische Untersuchun£en "Studien über den
Bau der Trachealschleimhaut mit besonderer
Bp-rücksichtigung des Epithels". Som
karantänslä-läkare vid Fejan diskuterade han i våra
medicinska publikationer karantänsystemets fördelar och
brister. Till lungsotsdiagnostiken har han lämnat
ett värdefullt bidrag genom "En studie i
perkus-sion af lungorna" (1904), hvari han ger anvisning
på en bättre fysikalisk undersökningsmetod än
de dittills vanliga för åstadkommande af ett mera
enhetligt och tillförlitligt bestämmande af
lungtuberkulosen.
Denna metod, som utarbetats af Waller på
grundvalen af omfattande studier och en rik erfarenhet,
tillämpas nu vid samtliga våra egna folksanatorier
och har vunnit allt större användning äfven i
lä-karnes enskilda praktik icke blott i vårt land, utan
äfven i utlandet. Ytterligare belysning af de
diagnostiska frågorna har d:r Waller lämnat i
"Bidrag-till den fysikaliska diagnostiken" (1908) och i
"Några hufvuddrag af den vanliga
lungundersök-ningen" (1915).
D:r Waller har ock varit den förste som i vårt
land bragt till användning den italienske läkaren
Forlaninis metod att behandla lungtuberkulosen
med kväfgas. Metoden består däri, att kväfgas
inblåses i den sjuka lungans lungsäck, hvilket har
tillföljd att lungan sammantryckes, hvarigenom
dels giftets spridning från densamma hindras, dels
sjukdomshärdarne inom densamma få tillfälle att
läka ut. 1 därtill lämpliga fall ha med denna s. k.
lungkollapsmetod, hvars användbarhet dock tyvärr
för närvarande synes mycket begränsad, uppnåtts
många utmärkta resultat.
Äfven i en så kort teckning af d:r Waller, som
den föreliggande enligt sakens natur måste blifva,
bör ej förbigås den betydelse han haft för- sina
kolleger. I tvifvelaktiga fall är det framför allt
till hans bepröfvade erfarenhet dessa lita, och det
är ett mycket stort antal af vårt lands nu
praktiserande läkare, som med tacksamhet erinra sig
de lärdomar och impulser, som de från honom
mottagit.
För några år sedan drabbades d:r Waller af en
allvarlig sjukdom, men sedan han nu fullständigt
hämtat sig från densamma, bör man vara
berättigad att hoppas, att han ännu länge skall blifva i
tillfälle att utöfva en välsignelserik verksamhet
i den lidande mänsklighetens tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
