Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27, den 2 april 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
duk och det hedervärda Cederborgska namnet.
HéYr Cederborg drömde om äran, herr Jachmann
skrapade ihop ett måttligt lefvebröd. Herr
Cederborg väntade tåligt ett underverk, herr Jachmann
väntade inte alls, utan kilade omkring och vädrade
upp tredje-klass-frakter som en hungrig råtta
vädrar upp gamla ostkanter.
Förhållandet mellan de båda kompanjonerna var
i öfrigt det allra bästa. Om herr Olof plågades
af schwabarens plebejiska smak, så lät han det
icke förmärkas. Och Jachman beundrade ohöljt
och uppriktigt sin aristokratiske vän. Båda voro
änklingar, båda hade sina söner på sjön.
Jach-manns tre döttrar, fula, snälla och nusliga, höllo
af onkel Olof nästan lika mycket som af far. De
höllo kanske ännu mera af onkel Olofs son, kapten
Gösta, men den känslan var förmäten och
gömdes. Det är likväl möjligt, att herr Olof anade
den jungfruliga hemligheten, och det är i så fall
troligt, att han smålog förnämt och försmädligt
-i smyg. Ibland — och hälst när fader Jachmann
icke var tillstädes — kunde det hända att han
talade med dem om Gösta. Eller rättare — han
talade om Cederborg & Son, han gaf sina
drömmar frihet. Han beskref den ärevördiga firmans
stolta seglats under kapten Göstas befäl. Han
byggde transoceanska jättar med svindlande
tonnage och snabbhet. Han byggde om det nedrökta
gamla huset vid Skepparegatan, förvandlade det
till ett mäktigt rastlöst surrande maskineri som
utsände trådlösa befallningar till alla hafvens
hamnar. Han förgyllde fantastiskt för att plötsligt låta
ett skarpt, försmädligt löje bränna bort hela
härligheten.
— Och hvad tror ni, flickor, behöfs för att
realisera allt det här? Jo — ett underverk. Fråga
far, får ni höra. Ett underverk.
Men flickorna aktade sig nog att fråga far. Den
Jachmannska torftigheten var deras dagliga bröd.
Onkel Olof var sagoförtäljaren, underverket sagan
och kapten Gösta sagans prins.
Så pass förstådd, uppburen och omhuldad lefde
alltså herr Olof Cederborg. En drömmare
visserligen, men ständigt beredd att förjaga drömmen
med det lilla patent-ironiska ordet — ett
underverk.
Sommaren anno nittonhundra och fjorton skedde
undret.
Att det var ett under förstod strax lite hvar.
Ett vidunder. Det tog sin första vaga gestalt i
några oroande rykten, det förtätades hastigt till
en orkan af hatfulla ord, till en hagelby af
blykulor, det brast löst i världsomfamnande ljung»
eldar. Ett under, men rakt inte något välvilligt
under. Det spred skräck jordklotet rundt, så att
äfven mycket nyktra och småkloka män tappade
sansen.
Herr Walter Jachmann i firman Cederborg
Son var bland de första, som vred sina händer.
— Herr Gott, lieber Olof — was? was? Es
geht ja nicht mehr? Minor. U-båtar. Beslag.
Prisrätt. Unsinn. Was? Es geht ja nicht mehr.
Lägg upp, rädda skrofven, stäng butiken. Lasst
uns betteln gehen. I trettio år ha vi stått vid
pumparna för att hålla skutan till nödtorft läns.
Hur vill du, att vi ska rida ut denna stormen?
Herr Olof svarade icke genast. Det ohyggliga
atmosferiska trycket hade i förstone böjt honom
liksom så många andra. Nu skulle det visa sig
om det ännu fanns något af stålfjäder i den
Cederborgska ryggraden. Hade han under de långa
årens tvungna hvila samlat eller förödt sin vilja?
Icke genast men dock rätt snart reste sig herr
Olof, blef rakryggad, trotsig, fräck. Underverket,
som han drömt om utan hopp, hade ändtligen
fallit ned till jorden som en jättestor brännande
förhärjande mëteor. Ett otäckt underverk, det är
sannt," ett underverk af hat och dårskap. Men
för honom, för Gösta, för Cederborg & Son, var
det just det underverk, som behöfdes, just hvad
han drömt om, just hvad han skulle ha bedt den
Allsmäktige om, ifall han trott att bönen lönat
mödan.
Herr Olof- strök för alltid bort sitt försmädliga
löje. Han hade blifvit en allvarlig, lycklig
människa. Han visste hvad han ville, han var inte
längre en gallionsbild med tomma ögon. Han var
chef, han stod vid ratten.
— Jachmann, sade han, — detta är vår chanche.
Antagligen den enda i vår firmas lifstid. Vi lägger
inte upp, vi sätter till alla krafter och vi tar alla
risker. Va la banque, gamle vän, nu eller aldrig.
— Och folket?
Herr Olof skrattade.
— Du var inte så ömsint förr Jachmann. Minns
du kiseljärnet till Rotterdam? Där strök två nian
utan minor och u-båtar. Eller minns du, när du
satte in Vanda på Sicilien? Jag sa nej, men lille
Jachman sa ja. För ett par tusenlappars skull.
Och det tyngde inte ditt samvete. Men när det
gäller att få hela gamla skutan på rätt köl igen,
då tvekar du. Du är feg, lille Jachmann. Du är
åtminstone inte fräck tillräckligt.
— Herr Gott, suckade Jachman. — Jag känner
inte igen dig —
— Visserligen inte, käre Jachman. Se dig
omkring och du skall finna många, som du inte längre
"känner igen". Nu gäller det att vara först, först
bland dem, som förvandlats. I stiltje refvar jag.
i. storm sätter jag till. Det är visdomen för dagen
Är du rädd lille Jachman, så får du afmönstra.
Jag ska lösa ut dig. Är du rädd om Heinrich, så
sätt honom på kontoret. Här finns inga minor
och ansvaret är mitt.
— Och Gösta då? plirar schwabaren och tror
sig äntligen ha funnit den ömma punkten. Gösta
behöfs väl på kontoret nu?
Det försmädliga löjet vill åter fram, men herr
Olof kniper ihop läpparna. Hans torra, fårade,
gulgrå ansikte set ut att vara skuret i trä.
— G A. Cederborg går på Cardiff i nästa vecka
Med Gösta som kapten hoppas jag. Eljes med
mig. Du tror inte, att jag ska få folk, kära
Jachmann? Jo — om jag så skall ställa mig utanför
fängelset och ta alla lössläppta bofvar. Nu skall
Cederborg & Son fram. Med hederligt folk eller
pack ombord. Det kvittar mig lika. Men nu skall
vi fram för att inte i evighet stanna i dödvattnet.
Från denna dag och detta samtal räknadt
genomfördes ånyo en tyst palatsrevolution inom fiman
Cederborg & Son. Herr Olof blef som väl
tillbörligt var, den rätte, den beslutande chefen.
Schwabaren ägnade sig åt de löpande
kontorsgöromå-len. Firman hade icke längre behof af hans
förmåga att vädra upp tredje-klass-frakter. I det
nedrökta gamla huset vid Skepparegatan trängdes
köpmän, som betalade svindlande pris för villiga,
oförskräckta kölar. Hvem hade tid att undersöka
skrofvens beskaffenhet? Cederborg & Son drog
sig icke för några risker, det var tillräckligt för
att klientelen skulle växa i det oändliga.
Förhållandet mellan kompanjonerna var fortfarande godt
men samtalen blefvo få och korta. Onkel Olof
berättade icke längre sagor för de tre fula flickorna’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
