Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28, den 9 april 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN THYRÉN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Enligt hvad det uppgifves, skall Akademiska
församlingen i Lund hafva^ förenat sig om att till
universitetets rektor efter afgående professorn Axel
Kock utse professor Johan Thyrén. Det torde
ock vara svårt att uppleta någon man bättre ägnad
att uppbära de representativa plikter, som åligga
rektorsämbetets innehafvare, särskildt med tanke
på det Karolinska universitetets förestående
250-årsjubileum år 1918.
Johan Carl Wilhelm Thyrén är född i Lund den 6
april 1861 och uppnår således just i dagarna 55 års
ålder. Föräldrarne voro dåvarande
prebendekommi-nistern i Hällestad, sedermera kyrkoherden i
Raflunda och Brösarp Hans Thyrén och Anna Maria
Helena Schlyter, en dotter’till den berömde
utgifvaren af de svenska landskapslagarne, tillika
utgifvaren af Carl XII:s bibel och Henrik Schartaus
skrifter, prof. Carl Johan Schlyter. Af honom
ärfde han icke blott två af sina förnamn; äfven
den järnhårda energien, den outtröttliga fliten, det
med åren allt starkare framträdande nitet för
religion och sedlighet äro omisskännbara fädernearf,
hvilka ytterligare förkofrats under den uppfostran,
som under uppväxten och skoltiden kom honom
till del i den stränge morfaderns hem i Lund.
Vid sjutton års ålder aflade han vid Lunds
katedralskola sin mogenhetsexamen, bedref därefter
studier inom filosofiska fakulteten vid
universitetet med den framgång, att han redan 1882 vid
endast 21 års ålder uppnådde licentiatexamen,
disputerade redan följande år för doktorsgraden
och förordnades samtidigt med sin promotion till
docent i teoretisk fibsofi. Icke nöjd härmed
slog han sig nu på den historiska
vetenskapen samt förvärfvade sig genom de betydande
athandlingarne om "Den första väpnade
neutraliteten" och om "Världsfreden under Napoleon"
docentur jämväl i historia år 1886. Han
genomgick nu profår samt sökte och erhöll lektorat
(i Linköping), men tillträdde aldrig detta, utan
ägnade sig nu i några år åt studier inom de
discipliner, som tillhöra professorns i estetik med
litteratur- och konsthistoria läroområde, i det han
aspirerade på att som sådan efterträda Gustaf
Ljunggren vid dennes afgång 1889. Här uppträdde
emellertid Henrik Schück som en så väl rustad
medtäflare, att försöket måste uppgifvas. I stället
riktade han sina blickar på juridiska fakulteten,
hvars medlemmar i stor utsträckning uppnått en
ålder, som gaf löfte om ledigheter. Lifligt
uppmuntrad af fakultetens store reformator vid denna
tid, numera hädangångne professor A. O. Winroth,
aflade Thyrén juris utriusque kandidatexamen 1892
samt sökte och erhöll efter Winroth e. o.
professorsämbetet i romersk rätt och rättshistoria 1894.
Två år senare utbytte han denna lärostol mot den
ordinarie i straffrätt och juridisk rättsencyklopedi,
som han ännu innehar.
Som professor i straffrätt har han framför allt
gjort sig bemärkt genom det sätt, hvarpå han
fullgjort det honom år 1909 lämnade uppdraget att
utarbeta förslag till en svensk straffrättsreform.
Naturligtvis tillhör Thyrén den modärna riktning
inom straffrättsdoktrinen, som betraktar straffet
såsom medel för afvärjande af samhällsfara. Men
han har tillika observerat och med styrka
fram-häft, att straffet med rätt eller orätt af den all-
männa opinionen i samhället uppfattas såsom
vedergällning och iust därför, med eller mot
lagstiftarens vilja, verkar såsom vedergällning. "Att
blunda för detta faktum vore", skrifver han, "lika
oriktigt som det vore hopplöst att genom
lagstiftning söka i en handvändning förändra detsamma:
återstår att räkna därmed och följaktligen
acceptera däråt nödvändiggjorda modifikationer i det
rena preventivstraffet". På denna grundåskådning
har han uppbyggt de principer för en
straffrättsreform, hvilka nu föreligga publicerade i tre
innehållsdigra häften, som gifva löfte om, att vårt land
inom en nära framtid skall komma i besittning af
en strafflag, som kan göra anspråk på
benämningen nutidens främsta. Mycket beror härvid af den
strafflagskommission, hvilken för kort tid sedan
ställts vid prof. Thyréns sida som rådgifvande
organ vid utarbetandet af den nya strafflagens
detaljer.
Utom som straffrättslärare är det förnämligast i
två hänseenden prof. Thyrén ådragit sig
uppmärksamhet: som populär föreläsare och som ifrare
för en vidtgående reform af
rusdryckslagstiftningen. I förra hänseendet torde han i vårt land
stå oupphunnen som en den pedagogiska konstens
mästare 1 senare hänseendet har han haft
tillfälle att verka framför allt som ledamot af
riksdagen.
Redan i sitt tal till den studerande ungdomen
vid installationen i det straffrättsliga
professorsämbetet 1896 hade Thyrén begagnat tillfället att
påpeka den oerhördt skadliga roll rusdryckerna
spela inom samhället och deras lifsförödande
verkan icke minst inom de bildade klasserna.
Möjligen var det detta anförande, som riktade
blickarne på honom såsom de nykterhetsvänliga och
demokratiska befolkningsgruppernas man vid
an-drakammarvalet i Lund på hösten samma år, vid
hvilket han mottog kandidatur på ett program,
som nära sammanföll med det dåvarande radikala
folkpartiets och som därutöfver innehöll kraf på
en så restriktiv rusdryckslagstiftning som
möjligt. Det fattades några få röster för att Thyrén
redan då skulle blifvit väld, i hvilket fall en ’stor
politisk bana säkerligen legat öppen för honom.
Nu fick han inträde i riksdagen först vid 1908 års
val och hade då redan öfverskridit den ålder, som
betecknar gränsen för akademikerns användbarhet
såsom ledande parlamentariker. Till gengäld
skänkte Lunds stad därmed andra kammaren dess
mest glänsande talare. Sådana anföranden som
jungfrutalet den 27 februari 1909 om dödsstraffets
afskaffande och hans stora inlägg till förmån för
rusdrycksförbud den 23 februari 1910 skola i alla
tider bevara sin plats som något af det yppersta
de parlamentariska häfderna kunna uppvisa. Det
är väl ej häller för mycket sagdt, att det var
sistnämnda anförande som med ett slag lyfte
förbudsfrågan öfver från den teoretiska till den
praktiska diskussionen.
År 1911 öfverflyttade Thyrén från andra till
första kammaren, däri han invaldes af Upsala läns
landstings förbudsvänli^a element. Om han
mottager rektorsämbetet, får. väl hans parlamentariska
bana anses afslutad. Med desto större
förhoppningar motser man det af honom handhafda
strafflagsarbetets snara och lyckosamma fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
