Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30, den 23 april 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR & DAG
Forts. fr. sid. 471.
Jag vet att hon åkte en lång väg i vagn
Jag vet att hon fördes in i ett rum, där en
Kvinna väntade...
Jag vet inte namnet på den kvinnan, men jag
vei att hon hatade...
Min vän, tänk efter! Om en kvinna har i sitt
väld en annan kvinna, som hon hatar — hvad
trnr du då hennes största lust kan vara?
— Nå, hon dödade henne naturligtvis! svarade
iag inte utan en skymt af otålighet.
— Du måste komma ihåg att hon hatade mycket
starkt, den där kvinnan. Döden — det är ändå en
bra enkel hämnd för ett sådant sinne.
— Är det kanske någon slags raffinerad tortyr
du syftar på.
— Hvad tror du hon hatade mest hos Ceciiia
Breda, om inte hennes skönhet?
— Aha — vitriol kanhända?
Han slog ut med händerna. — Det finns tusen
medel att hjälpa upp en kvinnas skönhet. Det
finns tusen medel — säkert mer verksamma —
som kunna förstöra ett ansikte. Hon måste ha
gått helt systematiskt tillväga, denna kvinna, hon
glömde förmodligen ingenting: hyn, ögonbrynen,
läpparna, håret, tänderna...
Och sedan släppte hon henne.
— Släppte hon henne? Hur kunde hon våga?
— Jag vet inte — har inte en aning om, hur
lång, eller hur kort tid den där behandlingen tog.
Jag vet bara, att en vacker dag befann sig Cecilia
Breda åter i frihet — det som varit Ceciha Breda.
— Men hvart tog hon då vägen? — Vänta, säg
ingenting — jag har det! Hur skulle hon kunna
vilja vända tillbaka till en man, som hade dyrkat
hennes skönhet? Hon hade ingenting kvar i lifvet!
Och det förklarar de återfunna kläderna — som
dock inte legat så länge i vattnet... Säg. att jag
har rätt! Naturligtvis dränkte hon sig!
— Mycket bra resonneradt! Det var säkert
också så hon ville att folk skulle resonnera, om
det någonsin bleive bekant, hvad som händt henne.
— Hon ville? Hvad menar du nu?
— Hon hade ingenting kvar i lifvet, sade du
nyss. Ja, ja, allt detta som hon hade vunnit med
sin skönhet — sin man. sina pängar, sin ställning
— det förstod hon att hon hade mistat. Hon gjorde
inte ett försök att kämpa för att få behålla det..
Jag tror att hennes själ gick genom elden. Men
den bestod profvet.
Hon kom ihåg att hon hade något kvar. Hon
kom ihåg sitt barn.
Jag vet inte hur stark den känslan varit förr:
den hade väl alltid funnits, fast hon låtit annat
skymma bort den. Men nu kom profvet på
hen-hes värde — hon var inte endast ett vackert
an-sii<te. Är det inte märkvärdigt, att denna kvinna
också skulle ha en så stark själ?
Det måste ha varit mycket, som slumrat inom
henne, och som nöden väckte till lif: en kärlek,
sä stor, att den kunde bära hvad förödmjukelser
som helst; ett mod, som inte ryggade tillbaka för
något, och så alltjämt denna sällsynta
anpassningsförmåga! Och en klokhet — jäg skulle
nästan vilja säga list — som förr eller senare banade
sig väg till målet.
Hon måste tydligen ha haft en del pengar —
ringarna voro som sagdt dyrbara...
Den unga fru Breda hade väl varit gift ett år,
när hennes lilla styfsons barnjungfru sade upp sig.
Det var inte en tillfällighet. Jag har lyckats
konstatera att hon fick pängar för att göra det, och
för att rekommendera en annan. Det var Ester
Olsson hon rekommenderade, så varmt, att fru
Breda antog henne. Ester Olsson hade också ett
mycket vackert betyg från sin förra plats, i en
kyrkoherdefamilj i Norge, där hon skött barntn
med mycken ömhet och pålitlighet, fast hon,
mycket mot deras vilja, redan efter ett år lämnade
platsen. Det är möjligt, att betyget var förfalskadt
— den saken har det varit mig omöjligt att
kontrollera — men jag häller det knappt för troligt.
Några äldre betyg hade hon emellertid ej. Hon
var nämligen svensk-amerikanska och hade förut
tjänat i ett par svenska familjer därute, efier hvad
hon uppgaf. Men aili hennes papper och
tillhörigheter för öfrigt hade förstörts på hennes
återresa öfver Atlanten. Hon hade nämligen farit med
ångaren -Duchess Mary" — på sin tid nästan lika
omtalad som ■’Titanic". Den hade råkat i brand
ute på Atlanten, och endast få passagerare
räddades. Bland dem var Ester Olsson. Hon hade
emellertid blifvit illa skadad — särskildt hade
hennes ansikte ärr efter svåra brännsår...
— Men du menar inte - nej, det måste vara
omöjligt —
— Hon sade sig vara flera och trettio år,
fortsatte han lugnt, och det såg hon också ut för.
— Nå, du som undersökte den döende Ester
Olsson, afbröt jag honom, anser du, att hon var
yngre än hon påstått?
— Det slog mig genast — innan jag ännu
uppfattat hvad hon yrade om, att hon måste ha varit
minst tio, troligen femton år yngre, än hennes
värdinna uppgifvit för mig.
Det är inte mycket mer att säga om saken.
Hon var den mest plikttrogna tjänarinna år elter
år. Hon vårdade och vakade öfver både den äldste
gossen och hans halfsyskon — jag har aldrig hört
annat än att hon var trogen och kärleksfull också
mot dem. Och i hela familjens ögon var hon
endast trotjänarinnan.
Jag undrar hvad hon tänkte, den kvinnan, när
hon dammade möblerna och sopade golfvet i det
rum där taflan med de "Två skönheterna" såg ned
på henne...
— Men du — utbrast iag — du som verkligen
tror dig ha bevis i dina händer — hvarför har du
hållit detta hemligt?
Han ryckte på axlarna. — Hvem skulle ha glädje
• af sanningen nu? frågade han. Den döda. Eller
den andra fru Breda? Hon lefver ännu, min vän.
Och hvad skulle det tjäna till att beröfva henne
och hennes barn namnet Breda?
Men du bör inte undra på, att historien har
intresserat mig. Den är egendomlig — otrolig, om
du så vill. Men den är sann.
SLUT.
I
ENDAST FÖR STOCKHOLM
är vårt nyinrättade
Korrespondent-kontor, Dt ottninggatan N:o 66 där,
afsedt.
Att dit insända meddelanden eller
annat Jr ån andra platser innebär ett
försenande då allt ämnadt till tidningen
ändå därifrån måste vidarebefordras
till hufvudbyrån (redaktion,
expedition och annonsbyrå) i Göteborg.
Korrespondent-kontoret är hufvudsakligen
inrättadt i och för telefonmeddelanden inom
hufvudstaden.
— 475 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
