Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34, den 21 maj 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK MARTIN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
I motsats mot i de flesta andra länder gäller i
vårt, att praktiskt taget hvarje myndig person, som
icke blifvit iörklarad medborgerligt förtroende
förlustig, är behörig att inför rätta föra andras talan.
Visserligen fordrar rättegångsbalken af sakförare,
förutom att han skall vara oberyktad, ärlig och
redlig, äfven att han skall vara förståndig, och
visserligen heter det, att ingen bör allmänneligen
därtill brukas, som af rätten, där saken drifves, ej
godkänd är och lof därtill fått. Men i trots af
de möjligheter lagstiftningen sålunda erbjudit för
uppkomsten af ett lagerkändt och rättsbildadt
advokatstånd, har ett sådant icke i Sverige
utvecklat sig. Länge dröjde det ock, innan på
enskildt initiativ en sammanslutning kom till stånd,
som öfvertog den kontrollerande myndighet öfver
sakföraryrkets utöfvare, det offentliga sålunda
undandragit sig. Först den 31 oktober 1887 bildades
Sveriges advokatsamfund, som har till ändamål
att verka till sakförareståndets höjande och
motverkande däraf att otjänliga personer kunna
såsom rättegångsfullmäktige allmänneligen brukas.
Ledamotskap af Sveriges advokatsamfund utgör
därför numera en viss garanti för besittning af de
kvalifikationer allmänheten har rätt att fordra af
personer, åt hvilka den skall skänka sitt
förtroende såsom sakförare.
Bland de män, som verksammast bidragit till
Sveriges advokatsamfunds utveckling, är att räkna
krigsdjmaren Erik Martin, som nyligen fyllde sitt
sextionde år.
Erik David Waldemar Martin är född i
Stockholm den 11 maj 1856. Hans föräldrar voro
notarien i Svea Hofrätt Carl Ludvig Martin och dennes
maka Nelly Charlotta Palmberg. Efter aflagd
mogenhetsexamen kom han 1874 som student till
Upsala, där han med den raskhet och flit bedref
sina juridiska studier, att han redan vid börian af
höstterminen 1877 kunde aflägga hofrättsexamen.
Etter åtskillig tjänstgöring i Stockholms
rådhusrätt och som biträde åt domhafvande satt han ting
i Södertörns domsaga och förvärfvade sig år 1883
vicehäradshöfdingetiteln. Samma år hade han
också försökt sig som notarie i riksdagen. Men
snait stadgade sig hans beslut att ägna sig åt
sakföraryrket och från år 1884 inträdde han som
delägare i O. Wallins advokatbyrå i Stockholm,
inom hvilken han fortfarande är verksam. Af
Sveriges advokatsamfund blef han ledamot redan
vid dess stiftande, vardt dess vice ordförande 1896
och fungerade därefter i icke mindre än nio år
(1904—12) som dess ordförande.
Intet kan bättre än detta förtroende fiån
yrkesbrödernas sida vittna om det förtjänstfulla sätt,
hvarpå han utöfvat advokatens ansvarsfulla
samhällsfunktion. Allmänt erkännes ock, att Martin
hör till de advokater, som i vårt land mest
verksamt bidragit till höjandet af yrkets anseende.
Icke minst har han inriktat sitt arbete på
häf-dandet af advokaternas själfständighet gentemot
byråkratien. Detta är icke såsom vid första
påseendet kunde synas endast en advokatyrkets
sak; det är också allmänhetens. Man får
nämligen icke glömma, att då advokaten uppträder
inför myndigheterna, är det i regeln icke för att
föra sin egen talan, utan för att göra någon
annans sak gällande, en icke-yrkesmans. Därför
sammanfaller advokaternas och allmänhetens
intressen i förhållande till byråkratien så ofta och
så hufvudsaklig!.
Äfven i ett annat afseende har Martin gjort
insatser, hvilka få anses icke ha blifvit utan spår,
äfven om ännu åtskilligt återstår, innan
förhållandena bli tillfredsställande: med allvar och kraft
har han upprepade gånger framfört det viktiga
krafvet på tillfredsställande domsmotiveringar.
Man behöfver bara läsa ett utländskt utslag och
jämföra det med ett svenskt för att förstå huru
mycket hos oss härutinnan brister. I det förra
skall man finna klart framlagdt, hvad domstolen
funnit bevisadt och hvarför den funnit just detta
och icke annat bevisadt samt därefter en likaledes
klar, oftast äfven allmänfattlig framställning af
hvarför domstolen under dessa förhållanden
kommit till det slut, hvari utslaget utmynnar. I de
svenska utslagen åter, särskildt de som ligga
något tillbaka i tiden, anträffar man gång på gång
dessa obestämda allmänna hänvisningar till hvad
i målet förekommit o. d., som i själfva verket
lämna parterna i ovisshet om, på hvad grund de
vunnit eller tappat. Detta gör i sin ordning, att
utslaget icke blir vägledande i framliden, hvarken
för dem själfva eller andra, domstolarne måste
ytterligare besväras och allmänheten utsättas för de
risker och obehag rättegångar icke kunna undgå
att medföra. Hvad Martin uträttat till vinnande af
bättre förhållanden häruiinnan, skall alltid
tacksamt erinras.
Utom som advokat har Martin gjort sina
juridiska insikter fruktbärande vid krigsdomstolarna.
Redan 1885 blef han vice auditör vid flottans
station i Stockholm och utnämndes fyra år senare
till ordinarie auditör samt 1915 till krigsdomare
därstädes. Vidare har han sedan år 1903 varit
förordnad till ledamot af försäkringsinspektionen och
hade 1907—11 säte i den viktiga kommittén för
omarbetande af vår bristfälliga konkurslagstiftning.
Äfven i det kommunala lifvet har Martin gjort
betydande insatser. Åren 1905—13 var han
ledamot at Stockholms stadsfullmäktige och anlitades
därvid för en mängd arbetsuppdrag. Han var
sålunda medlem af beredningsutskottet, ordförande
i styrelsen för arbetsförmedlingsanstalten, ledamot
af rådhusrättskommittén o. s. v.
I tre år (1906 08) hade Martin jämväl säte i
Andra kammaren. Väld på de frisinnades program
gjorde han ett flertal vägande inlägg på områden,
där hans omfattande erfarenhet utrustat honom
med sakkunskap. Särskildt erinrar man sig hans
intresserade arbete för medgifvande åt bankerna af
rätt att förvärfva aktier: han hoppades att
härigenom nya och bekvämare vägar skulle öppnas
för den sunda industriens finansiering än som
tidigare stått till buds. Kanske hade han härvid
sträckt sina förhoppningar längre än som
sedermera motsvarats af värkligheten; i hvarje fall
väckte han till lif en diskussion om ett vår
industris vitala spörsmål, som endast kunde vara
till gagn. Under 1914 års politiska strid uppträdde
Martin vid flera tillfällen med ifver och värme på
de s. k. frisinnade försvarsvännernas sida.
Martin är sedan 1889 gift med Anna Helena
Lundahl, dotter af grosshandlaren i Stockholm
Carl Gustaf Lundahl och hans maka, född Bränder.
- 530 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
