Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36, den 4 juni 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG LÖWEGREN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
För några dagar sedan spred sig genom prässen
underrättelsen, att nestorn bland Sveriges för att icke
säga bland Nordens hortikultörer, direktör Georg
Löwegren, beslutit draga sig tillbaka från den
ställning som chef för Göteborgs trädgårdsiörening,
hvilken han till heder för sig och till glädje för
det samhälle, hvari han verkat, med aldrig svikande
nit och enastående skicklighet under icke långt
ifrån sex årtionden innehaft.
Georg Fredrik August Löwegren är född i Lund
den 22 augusti 1833, son till
akademismedmästa-ren Petter Löwegren därstädes och hans maka,
Katarina Lundberg, samt äldre broder till den store
ögonläkaren prof. M. K. Löwegren i Lund.
Redan från barndomen hade nan känt sig dragen till
omvårdnaden om Floras barn och från sict
femtonde ar ägnade han sig helt åt trädgårdsskötseln.
Efter en längre tids studier i Lund — bl. a. fem
år vid därvarande botaniska trädgård — kom han
på våren 1855 i ytterligare lära hos en
handels-trädgårdsmästare i Lübeck, men fick snart en
tör-måniigare anställning i Herrenhausens storartade
trädgård utanför Hannover, numera tämligen
lör-fallen efter welfernas fördriivande, men på den
tiden en af de ypperst skötta i Europa. Särskildt
intogo dess växthus, hvilka än i dag utgöra en
sevärdhet, en synnerligen bemärkt plats. Här
fanns rika tillfällen att lära för den unge
vetgirige svensken och han lät dem icke gå
obegagnade föroi. Det dröjde icke länge innan
Löwegren fick åt sig anförtrodd skötseln af den
dyrbara orchidésamlingen och andra ömtåligare
varmhusväxter. Under hans vistelse på Herrenhausen
var det starkt fråga om, att han skulle medtölja
på en vetenskaplig forskningsresa. Att detta ej
blef af, var måhända en förlust för den botaniska
vetenskapen, men förvisso en vinst för den
svenska hortikulturen. Det dröjde nämligen inte länge,
iörr än Löwegren kallades hem (1859) att
öfvertaga den plats som föreståndare för Göteborgs
trädgårdsförening som han ännu innehar.
Göteborgs trädgårdsiörening, nu tack vare just
direktör Löwegrens framstående lörtjänster en af
de yppersta anläggningar i sitt slag i norra Europa,
var då en rätt ny anläggning. Dåvarande
kaptenen vid Göta artilleriregemente H E. von Norman
hade under en utländsk resa år 1840 iått ett starkt
intryck af de stora botaniska och zoologiska
trädgårdar han sett och återvände till fäderneslandet
med bestämd föresats att söka skaffa Göteborg
något liknande. I all tysthet utarbetade han
kostnadsförslag och planritningar till en anläggning
på den s. k. Segerlindska ängen och meddelade
därefter sitt projekt titi lifmedikus P. C. Westling,
som med stort intresse omfattade detsamma.
Dessa män förenade sig med andra och det dröjde
ej länge för än såväl Borgerskapets äldste som
Mdg stråten vunnits för tanken. Den 26 maj 1842
upplät staden kostnadsfritt Trädgårdsföreningens
nuvarande jordområde, c:a 18 tunnland, till en an-
läggning lämplig som promenadplats, där såväl
fruktträd som ädlare vilda träd skulle uppdragas,
blomsterväxter odlas och drifhus samt öfriga för
ändamålet nödiga byggnader uppföras. Dessutom
lämnades ett anslag af 7,500 rdr en gång för alla
och 1,500 rdr årligen i tio år. Synnerligen långt
hade trädgården dock vid Löwegrens ankomst
icke hunnit. Till hälften bestod den af stora
okultiverade buskager och trädplanteringar af vanligare
slag, resten bestod af trädskolor, land eller sängar
för hvarjehanda trädgårdsväxter; växthusen
befunno sig i ett miserabelt skick. Men den nye
direktören, som före tillträdet af platsen
ytterligare förberedt sig genom studieresor till
framstående trädgårdar i Tyskland, Holland, Belgien,
England och Danmark, grep in med ungdomlig
ifver och kraft och det blef snart annat af. Bit
efter bit eröfrades åt den moderna hortikulturen,
och rätt snart kunde man också glädja sig åt
ståtligt växthus, som småningom utvecklades till de
främsta i Norden. Icke minst friluttsanläggningarne
kännetecknades af en konstnärlig smak, som gjorde
dem till göteborgarnes stolthet och föremål för
besökande främlingars beundran.
Löwegren är emellertid icke blott en af vårt
lands främste hortikultörer; han är tillika en
ansedd botanist, entomolog och tecknare, trägen i
studier ända in i höga ålderdomen och aldrig ett
ögonblick lämnande ur sikte det härliga rike han
under årtiondenas lopp skapat åt sig och sin stad.
Ätven som författare på trädgårdsodlingens
område har Löwegren inlagt förtjänster. Tillsammans
med E. Lindgren och A. Pihl har han sålunda
utgifvit "Handbok i svenska trädgårdsskötseln", af
hvilken delarne 6 och 7 — behandlande
blomster-odling under glas och på friland — äro iörfattade
af honom och bära rika vittnesbörd om hans om
fattande studier och rika erfarenhet. En bland
stiftarne af det lifskraftiga sällskapet
"Hortikultu-rens vänner" i Göteborg är han numera dess högt
ärade hedersledamot.
Sedan år 1881 är Löwegren med’em af
Göteborgs Vetenskaps- och vitterhetssamhälle. Bland
yttre utmärkelser, som i öfrigt tillfallit honom,,
må särskildt nämnas medaljen med inskrift "Illis
quorum meruere labores", hvilken öfverlämnades
till honom då han firade sitt halfsekeljubileum
som direktör för Trädgårdsföreningen.
Åren har trots det höga antalet — det blir snart
83 — icke förmått bryta direktör Löwegrens vare
sig själs- eller kroppskratter, men ha naturligtvis,
ej heller gått alldeles spårlöst förbi. När han nu
lämnar sin trogna och långvariga vapentjänst som
riddare i Floras rike, kan han göra det med tryggt
medvetande om, att 1 afva fyllt den väl. Och det
råder bland hans och Göteborgs
trädgårdsförenings många vänner endast en önskan, den, att
han måtte i- ännu många år få glädja sig åt den
anläggnings trifsel och vidare utveckling, som is
så hög grad är hans eget verk.
- 562 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
